Åland rockar loss

Det finns ett stort musikutbud på Åland, bl.a. ett stort antal körer och otaliga musikhändelser under året. I lördags kväll avslutades den årliga Rockoff-festivalen, som pågått i centrala Mariehamn under nio kvällar. Festivalområdet hade byggts upp på torget.

Det var en härlig lång vecka. Sommar, värme - mest sol, men några regnstänk också -  bra musik, glada människor, öltält, mat, godis och popcorn... stan lever upp. Vissa fik håller öppet extra sent. Liv och rörelse en stor del av dygnet. Folk i alla åldrar blandas. Det är en väldig bredd på musikstilarna som de deltagande banden och artisterna framför. Det är allt från tonårstjärnor till veteraner som Jerry Williams. Några av artisterna ska passa färjan efter konserten, andra hänger på Arkens nattklubb efteråt. Festivalområdet är rätt smidigt ordnat, så att minderåriga utan vuxet sällskap har en egen inhägnad del.

Ibland får man ta skydd från regnet

Husbandet Farbror Fläsk håller låda mellan de andra artisternas framföranden. De har charmat till sig publiken med sina galna - ibland råa - skämt, levererade på dalmål. Ibland undrar jag var de får allt ifrån, så absurda grejer att de blir roliga ;) Det är beundransvärt att de orkar hålla igång kväll efter kväll, dessutom för tionde året nu. Rockiga klassiker spelas och de har publiken med sig. Vi hoppar och klappar i takt till U2:s Pride - en höjdare som håller i sig - och andra gamla favoriter.

Under veckan får man lyssna på band och artister som man redan känner till, men ofta upptäcker man också nya stjärnor - både positiva och negativa nyheter. Ibland lyssnar jag på nätet om det är värt att ta sig iväg till en konsert. Även om ett band inte lockar har jag vissa kvällar tagit mig ut till festivalen för att njuta av stämningen och träffa vänner.

Orup

Tove Styrke var en av besvikelserna när det gäller uppträdandet. Duktig på att sjunga, stark röst, flera helt ok låtar. Tyvärr visade hon inget som helst intresse av att nå publiken. Tvärtom, nonchalant likgiltig attityd.

Hoffmaestro bjöd på ett skojigt och häftigt uppträdande med full fart. De engagerade publiken fullt ut, under hela konserten. Kul och medryckande musikstil. Ösigt. Alla var med.

The Ark

Musik har kraft och kan verkligen ge en lyckokänslor. Det är så häftigt - upplyftande när det behövs, medan viss typ av musik kan hjälpa en att varva ner eller komma in i andra stämningslägen. Ofta under Rockoff-veckan släppte vi "stela nordbor" loss riktigt rejält.

Guldregn

The Arks konsert blev en minnesvärd kväll. Det var en del av deras avslutningsturné som band. Det var en toppenshow, som var bra på så många plan; musiken, budskapet, framförandet - allt snyggt förpackat i Ola Salos artisteri... väldigt stämningsfullt och vackert att titta på. Fartigt blandat med lugnare låtar. De gick in för att göra en bra konsert. Vettigt mellansnack, som kändes äkta menat, hjärtligt. "It Takes a Fool to Remain Sane" beskrevs som en speciell sång som följt bandet i alla år, och vars budskap de än idag står för; att hitta sig själv och följa sin egen väg som känns rätt, oavsett vad andra anser. Guld glimmade över oss - i form av guldpappersstrimlor som blåstes ut över publiken - medan vi sjöng med till avslutningslåten.