Jag var på en sån intressant föreläsning om fasta på biblioteket ikväll. Det handlade egentligen om att värdera sitt liv i ett större sammanhang, än om bara fastan i sig. Giséla Linde, som höll i det - arrangemanget var i samarbete med församlingen - sa bland annat, att när man avstår från något, såsom under fastan, skapar man utrymme åt annat i livet. Att man genom att kanske bryta en vana får syn på annat, på ett djupare plan, som man i sitt vanliga lunk inte skulle upptäcka.
Fastan behöver inte vara i form av att man avstår från föda, utan vi fick andra exempel också. Någon hade avstått från datorengagemang en period. Det kan också handla om ett beteende, som att man skippar att säga något negativt under en period. Bara en sådan sak kan få en att bli medveten om sitt vanemönster, om man börjar notera varje gång man är på väg att klaga.
Föreläsningen - som blev lite i form av diskussion också - handlade om att vi idag, när vi egentligen har allt vi behöver och mer därtill (i vår del av världen), så mår många dåligt. Tiden känns för knapp. Då är det viktigt att fundera på vad i ens tillvaro som tar energi eller för mycket plats. Själen tar stryk, när kalendern fylls på i allt för stor utsträckning. Linde nämnde personer som hon intervjuat, bland annat Peter Halldorf, som jag blev nyfiken på att läsa mer om. Wilfrid Stinissens böcker om kristen meditation rekommenderades också.
Från början gick jag dit med tanken att inte själv engagera mig i fasta just nu, men att temat lät intressant. Under kvällen blev jag dock väldigt inspirerad att delta på nåt sätt. Jag ska faktiskt på allvar fundera på, i vilken form det kunde passa mig i min nuvarade livssituation. Om inte annat, kanske jag kunde göra något en kortare period än i fyrtio hela dagar... :) Hmm, vi får se.
Fastan behöver inte vara i form av att man avstår från föda, utan vi fick andra exempel också. Någon hade avstått från datorengagemang en period. Det kan också handla om ett beteende, som att man skippar att säga något negativt under en period. Bara en sådan sak kan få en att bli medveten om sitt vanemönster, om man börjar notera varje gång man är på väg att klaga.
Föreläsningen - som blev lite i form av diskussion också - handlade om att vi idag, när vi egentligen har allt vi behöver och mer därtill (i vår del av världen), så mår många dåligt. Tiden känns för knapp. Då är det viktigt att fundera på vad i ens tillvaro som tar energi eller för mycket plats. Själen tar stryk, när kalendern fylls på i allt för stor utsträckning. Linde nämnde personer som hon intervjuat, bland annat Peter Halldorf, som jag blev nyfiken på att läsa mer om. Wilfrid Stinissens böcker om kristen meditation rekommenderades också.
Från början gick jag dit med tanken att inte själv engagera mig i fasta just nu, men att temat lät intressant. Under kvällen blev jag dock väldigt inspirerad att delta på nåt sätt. Jag ska faktiskt på allvar fundera på, i vilken form det kunde passa mig i min nuvarade livssituation. Om inte annat, kanske jag kunde göra något en kortare period än i fyrtio hela dagar... :) Hmm, vi får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar