Såg just en mysig feelgood-film A Home at the End of the World med vackra skådisar och lite udda relationskonstellationer, men med mycket värme och kärlek. I viktiga roller fanns bl.a. Colin Farrell, Robin Wright Penn och Dallas Roberts, och i en mindre roll en ny bekantskap Ryan Donowho. Det blev en lugn soffkväll med en massa tända ljus efter att ha varit på yoga :) Blev lite nyfiken på författaren Michael Cunningham vars bok filmen tydligen baseras på.
Igår såg jag en annan bra film 4 månader, 3 veckor & 2 dagar som hade lite tyngre tema än dagens. Rumänien på 1980-talet, illegal farlig abort och trogen vänskap är några teman ur filmen. Jag har en bunt med dvd-filmer från biblan igen som även denna gång fått ligga länge utan att jag hunnit titta på dem. Tyckte det var dags att ta mig tid till några av dessa.
Det har nog varit välbehövligt att få drömma sig bort i filmens värld. Jag har under de senaste dagarna känt mig vilsen och lite missmodig med vart livet är på väg att ta mig. Kämpar på med studierna, söker sommarjobb så gott jag hinner, och funderar ibland om jag försakar för mycket de roligare och lättsammare sakerna i livet. Ibland kan jag känna att mitt liv går så mycket ut på en massa fixande och administrerande. Önskar att jag oftare hann luta mig tillbaka. Har än en gång påmint mig själv om att komma ihåg att ta lite lättare och mer med ro även på de där allvarligare sakerna. Vad är det värsta som kan hända egentligen?
Jag är också rätt trött på att jag så ofta underskattar och ifrågasätter mitt kunnande och mitt värde. Även där behöver jag skärpa mig. Jag kan få ångest över t.ex. en jobbansökan jag skickat, där jag egentligen mest talat om vad jag kan osv. Kan sen efteråt tveka om jag kan leva upp till vad jag sagt. Ändå brukar jag inte överdriva med kompetenser jag tar upp; det jag tvivlar på är exempelvis om jag fortfarande är så duktig som jag tidigare kan ha varit. Även man inte alltid gör allt rätt så kanske man är bra nog ändå, får jag väl inse... Jag borde inte heller lägga så stor vikt vi vad någon eventuellt kan anse om vad eller hur jag sagt eller gjort något. Man kan inte "pleasa" alla ;)
Ofta intalar jag mig själv - och numera brukar det faktiskt funka många gånger - att lita på att saker och ting ordnar sig och att inte fundera så mycket på vad nästa steg blir. Ibland känns det t.o.m. riktigt hoppfullt. Igår tittade jag igenom texter jag skrivit, och det finns faktiskt en hel del bra och läsvärt som jag kunde gör något mer av än att bara låta det vara "skrivbordslådematerial". Idag fick jag beröm för min svenska i en vetenskaplig text jag skrivit. Det ger mig hopp om att jag kanske kan bli en bra översättare också :) De här sista grejerna tar jag mest upp för att peppa mig själv snarare än att upplysa andra om dem... ;) Vissa av oss får kämpa med de här självförtroendegrejerna, ibland i lite väl stor omfattning.
Igår såg jag en annan bra film 4 månader, 3 veckor & 2 dagar som hade lite tyngre tema än dagens. Rumänien på 1980-talet, illegal farlig abort och trogen vänskap är några teman ur filmen. Jag har en bunt med dvd-filmer från biblan igen som även denna gång fått ligga länge utan att jag hunnit titta på dem. Tyckte det var dags att ta mig tid till några av dessa.
Det har nog varit välbehövligt att få drömma sig bort i filmens värld. Jag har under de senaste dagarna känt mig vilsen och lite missmodig med vart livet är på väg att ta mig. Kämpar på med studierna, söker sommarjobb så gott jag hinner, och funderar ibland om jag försakar för mycket de roligare och lättsammare sakerna i livet. Ibland kan jag känna att mitt liv går så mycket ut på en massa fixande och administrerande. Önskar att jag oftare hann luta mig tillbaka. Har än en gång påmint mig själv om att komma ihåg att ta lite lättare och mer med ro även på de där allvarligare sakerna. Vad är det värsta som kan hända egentligen?
Jag är också rätt trött på att jag så ofta underskattar och ifrågasätter mitt kunnande och mitt värde. Även där behöver jag skärpa mig. Jag kan få ångest över t.ex. en jobbansökan jag skickat, där jag egentligen mest talat om vad jag kan osv. Kan sen efteråt tveka om jag kan leva upp till vad jag sagt. Ändå brukar jag inte överdriva med kompetenser jag tar upp; det jag tvivlar på är exempelvis om jag fortfarande är så duktig som jag tidigare kan ha varit. Även man inte alltid gör allt rätt så kanske man är bra nog ändå, får jag väl inse... Jag borde inte heller lägga så stor vikt vi vad någon eventuellt kan anse om vad eller hur jag sagt eller gjort något. Man kan inte "pleasa" alla ;)
Ofta intalar jag mig själv - och numera brukar det faktiskt funka många gånger - att lita på att saker och ting ordnar sig och att inte fundera så mycket på vad nästa steg blir. Ibland känns det t.o.m. riktigt hoppfullt. Igår tittade jag igenom texter jag skrivit, och det finns faktiskt en hel del bra och läsvärt som jag kunde gör något mer av än att bara låta det vara "skrivbordslådematerial". Idag fick jag beröm för min svenska i en vetenskaplig text jag skrivit. Det ger mig hopp om att jag kanske kan bli en bra översättare också :) De här sista grejerna tar jag mest upp för att peppa mig själv snarare än att upplysa andra om dem... ;) Vissa av oss får kämpa med de här självförtroendegrejerna, ibland i lite väl stor omfattning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar