Igår kväll såg jag en dokumentär på tv om U2, vars musik jag gillar väldigt mycket. Jag är dessutom väldigt förtjust i Irland där jag vistats en del. Jag missade första halvtimmen av det 1,5 h långa programmet, men såg väl åtminstone en timme av det. Både svackor och uppgångar i bandets långa historia skildrades. Ett band som hållit ihop med bestående medlemssammansättning, och där stark lojalitet och gemenskap verkar finnas.
Det var häfitgt och inspirerande att se den flödande kreativiteten som börjar spira efter en tyngre period. De visade detaljer av tillkomsten av en av mina favoritlåtar, One, där de tillsammans hittar sig fram till rätt sound. Vi fick också se bandet gå ifrån den dystra, svartvita imagen till showande i färgglada färger. Jag blev inspirerad att plocka fram gamla U2-cd:n, som jag på länge inte lyssnat på - eller plocka fram låtar på Spotify. Kom på, att jag också har en bok om U2:s låtar. Den måste jag ta fram och läsa också :)
Det var häfitgt och inspirerande att se den flödande kreativiteten som börjar spira efter en tyngre period. De visade detaljer av tillkomsten av en av mina favoritlåtar, One, där de tillsammans hittar sig fram till rätt sound. Vi fick också se bandet gå ifrån den dystra, svartvita imagen till showande i färgglada färger. Jag blev inspirerad att plocka fram gamla U2-cd:n, som jag på länge inte lyssnat på - eller plocka fram låtar på Spotify. Kom på, att jag också har en bok om U2:s låtar. Den måste jag ta fram och läsa också :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar