Lyssna inåt, hantera livet och lite svammel

Börjar skriva utan struktur. I mitt skrivande har jag nog en ambition att ha struktur, tror jag. Just nu sätter jag igång skrivandet samtidigt som jag försöker koncentrera mig på programmet Sommarpratarna på Svt. Idag är det flera med, som jag är intresserad av som personer. Stavros Louca delar intresset av matematikundervisning med mig. Dilsa Demirbag-Sten har jag läst en bok av och hört på tv ibland. Patricia Tudor Sandahl har jag åtminstone en bok av hemma, som jag läst delar av för länge sen... Bland hennes första citat i programmet pratar hon om att lyssna inåt och säger: "vad har just jag för kallelse här i livet?". Nånstans ditåt går ju mina funderingar ofta, på allvar.

Det vackra, härliga, om än lite kalla, vintervädret har fortsatt. Som tur inte för mycket vindar. Efter jobbet idag gick jag direkt ut på en liten promenad i snölandskapet. Riktigt härligt var det.

En mentalt rörig livsfas fortsätter. Många pratar om hur jobbigt det är att vara ung och att de bästa åren kommer senare, har jag både läst och hört på sistone. Så det finns nog hopp om att hitta mer harmoni någon gång, vill jag tro. Försöker lära mig att lyssna inåt alltmer och hitta mitt riktiga kall i livet... ;) Och förstås inse att de tyngre bitarna också är en del av livet, och att det gäller att lära sig hantera dem på ett gynsammare sätt.

Jag fick med mig en bok från biblan förra veckan, Carpe diem - Om livsnjutning och konsten att förgylla vardagen, skriven av Tomas Lönn. Den har en del bra tankar att ta till sig också, av läsningen så här långt i alla fall... Återkommer kanske till temat.