Misstänker starkt att det här är den första midsommarafton som jag någonsin firar ensam. Vet inte om jag helt kan kalla det självvalt eller inte. Kände jag fler här på orten hade jag gärna hittat på något med en vän eller flera. De få jag känner här har familjetraditioner och annat inbokat. Jag har en rätt stor och bra vänkrets, men många bor på andra håll. Jag har inte haft lust att planera någon resa någonstans, så därmed återstod en egen midsommarafton.
Vad som inte är helt självvalt är att leva som singel. Fanns det en partner i mitt liv, skulle jag rätt sannolikt haft sällskap ikväll. Det är en viss skillnad med hemmakväll ensam och hemmakväll i tvåsamhet. Jag har i sig inget emot att vara ensam då och då. Tvärtom har jag ett stort behov av egen tid och eget "space". Dock känns midsommar som något väldigt stort i vår kultur. Det finns inte många icke-röda dagar som ändå behandlas så röda som midsommarafton.
Jag jobbade statligt i flera år. Det blev ofta strid om ledigheter på mellandagar och klämdagar. Nyårsafton var en av dessa. Vi hade en helt vanlig arbetsdag, då vi inte ens fick stänga tidigare än vanligt. Midsommarafton däremot hade alla ledigt.
Jag googlade och kollade lite om det åtminstone skulle funnits en brasa att titta på här på orten. Det är ju en sån aktivitet som inte skulle kännas så obehaglig eller pinsam att delta i ensam. Det hittade jag inget närmare än i Nådendal som är ca 1,5-2 mil bort härifån. Så det får bli en hemmakväll.
Jag var ute och gick på eftermiddagen, när solen till slut började titta fram efter en regnig och mulen förmiddag. Sen satt jag ute på min terasstrappa och läste tidning ett tag - och än en gång konstaterade vilken tur jag haft med detta hem, som har en egen grön plätt :) Nu har jag sen också haft mitt dagliga tyska språkbad. Sen en tid tillbaka har jag börjat följa en, emellanåt ganska fånig, tysk serie på tv, som går en timme varje vardagkväll - tv-programmen har inte tagit helg idag så som många kontor har gjort... ;)
Det känns nästan som att jag försöker få det låta som helt ok att fira ensam när folk frågat mig om planerna inför denna helg. Vet inte om det bara ligger hos mig, men på nåt sätt känns det som lite loser-varning när man inte har sällskap en sån stor firarhelg. Som tur är jag nog rätt cool med det ändå, och ser vissa fördelar, även om jag emellanåt påminns om den där "jag-har-ingen-o-va-med"-känslan ;)
Dock är jag nöjd med att slippa packa väskor och dylikt för en resa, vilket det hade inneburit om jag hade bestämt något firande med någon vän utanför orten. Så på så vis är jag lättad. Jag har sovit ut rejält, tvättat en maskinfull tvätt och hunnit med lite annat smått fixande hemma.
Istället för hemma-myskläder såg jag till att klä på mig lite mer såna kläder som även skulle funka att ta sig ut med. Det är ju ändå midsommar, även om ingen annan ser mig ;) Till maten öppnade jag en flaska rödvin. På somrarna är jag ofta mer sugen på vitt eller rosé. Jag kom dock på den här vin-idén just när jag skulle äta middag, så då var för sent att hinna kyla ner vinet - och isbitar har jag inga som nödlösning - så det fick bli rött. Ett gott val blev det hur som helst. :)
Jag minns känslan från ön där jag bodde innan, när jag var ny där och knappt kände några. Var de få jag kände upptagna med annat kunde jag känna mig väldigt ensam en vacker sommarkväll, då jag gärna skulle tagit ett glas vin med någon på en terass eller så. Min första midsommar där kom en god vän från Sverige på besök, så den helgen var "räddad" då. De senaste två åren har jag varit utomlands då min yogaretreat har börjat midsommarsöndagen, så jag har varit i landet redan flera dagar på förhand i goda vänners sällskap.
Så här långt idag har jag faktiskt varit på väldigt gott humör. Nu spelas bra låtar på Spotify här i bakgrunden - lagom fartiga Pet Shop Boys. Jag har kollat in vissa programtider på tv som jag tänkte passa ikväll. Det finns rödvin kvar ännu och chips. Så jag ska inte klaga. Vem vet vad mer jag ännu hinner hitta på...? ;)
Vad som inte är helt självvalt är att leva som singel. Fanns det en partner i mitt liv, skulle jag rätt sannolikt haft sällskap ikväll. Det är en viss skillnad med hemmakväll ensam och hemmakväll i tvåsamhet. Jag har i sig inget emot att vara ensam då och då. Tvärtom har jag ett stort behov av egen tid och eget "space". Dock känns midsommar som något väldigt stort i vår kultur. Det finns inte många icke-röda dagar som ändå behandlas så röda som midsommarafton.
Jag jobbade statligt i flera år. Det blev ofta strid om ledigheter på mellandagar och klämdagar. Nyårsafton var en av dessa. Vi hade en helt vanlig arbetsdag, då vi inte ens fick stänga tidigare än vanligt. Midsommarafton däremot hade alla ledigt.
Jag googlade och kollade lite om det åtminstone skulle funnits en brasa att titta på här på orten. Det är ju en sån aktivitet som inte skulle kännas så obehaglig eller pinsam att delta i ensam. Det hittade jag inget närmare än i Nådendal som är ca 1,5-2 mil bort härifån. Så det får bli en hemmakväll.
Jag var ute och gick på eftermiddagen, när solen till slut började titta fram efter en regnig och mulen förmiddag. Sen satt jag ute på min terasstrappa och läste tidning ett tag - och än en gång konstaterade vilken tur jag haft med detta hem, som har en egen grön plätt :) Nu har jag sen också haft mitt dagliga tyska språkbad. Sen en tid tillbaka har jag börjat följa en, emellanåt ganska fånig, tysk serie på tv, som går en timme varje vardagkväll - tv-programmen har inte tagit helg idag så som många kontor har gjort... ;)
Det känns nästan som att jag försöker få det låta som helt ok att fira ensam när folk frågat mig om planerna inför denna helg. Vet inte om det bara ligger hos mig, men på nåt sätt känns det som lite loser-varning när man inte har sällskap en sån stor firarhelg. Som tur är jag nog rätt cool med det ändå, och ser vissa fördelar, även om jag emellanåt påminns om den där "jag-har-ingen-o-va-med"-känslan ;)
Dock är jag nöjd med att slippa packa väskor och dylikt för en resa, vilket det hade inneburit om jag hade bestämt något firande med någon vän utanför orten. Så på så vis är jag lättad. Jag har sovit ut rejält, tvättat en maskinfull tvätt och hunnit med lite annat smått fixande hemma.
Istället för hemma-myskläder såg jag till att klä på mig lite mer såna kläder som även skulle funka att ta sig ut med. Det är ju ändå midsommar, även om ingen annan ser mig ;) Till maten öppnade jag en flaska rödvin. På somrarna är jag ofta mer sugen på vitt eller rosé. Jag kom dock på den här vin-idén just när jag skulle äta middag, så då var för sent att hinna kyla ner vinet - och isbitar har jag inga som nödlösning - så det fick bli rött. Ett gott val blev det hur som helst. :)
Jag minns känslan från ön där jag bodde innan, när jag var ny där och knappt kände några. Var de få jag kände upptagna med annat kunde jag känna mig väldigt ensam en vacker sommarkväll, då jag gärna skulle tagit ett glas vin med någon på en terass eller så. Min första midsommar där kom en god vän från Sverige på besök, så den helgen var "räddad" då. De senaste två åren har jag varit utomlands då min yogaretreat har börjat midsommarsöndagen, så jag har varit i landet redan flera dagar på förhand i goda vänners sällskap.
Så här långt idag har jag faktiskt varit på väldigt gott humör. Nu spelas bra låtar på Spotify här i bakgrunden - lagom fartiga Pet Shop Boys. Jag har kollat in vissa programtider på tv som jag tänkte passa ikväll. Det finns rödvin kvar ännu och chips. Så jag ska inte klaga. Vem vet vad mer jag ännu hinner hitta på...? ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar