Hem och trivsel

Tänkte även idag hålla mig till tema hem. I förra inlägget handlade det ju mer om hemort och ursprung medan jag nu fokuserar på själva hemmet man bor i. Igår när jag var i mitt kök kom jag att tänka på samma kök för ungefär ett år sen - då när det fortfarande var helt omöblerat och jag precis började bekanta mig med denna först främmande och obekanta stadsdel i min nya hemort. Att nu titta ut genom fönstret har en helt annan innebörd än vad det hade då. Nu är det hemma på riktigt, då var det något okänt, främmande, som jag inte visste vad jag helt kommer tycka om. Nu vet jag även vad som ligger bortom alla cykelställ och annat som är det närmaste som syns här utanför. Då hade jag ännu inte hunnit ta mig så långt bort.

Jag har i regel lätt att känna mig hemma där jag hamnar, som tur är. Till detta har jag kanske ofta haft tur med de lägenheter jag lyckats få tag i - både lägenhetens utformning i sig och området det ligger i. Men jag har nog också en förmåga att göra det mysigt omkring mig. Min stil är nog långt ifrån alla dessa inredningmagasiners bilder, som nuförtiden är inne. Min stil är kanske snarare personlig. Snarare nog avslappnad än strikt, med allt vad det innebär. En del minnen från resor syns här och där, i tyger och bilder bland annat.

Även med enklare förutsättningar kan jag få mig själv att trivas. När jag och en kompis i sena tonåren bodde en vinter på en kibbutz i Israel, hade ett vi ett rum i en väldigt enkel träbarack. Förutom varsin säng och garderob var det inte så mycket till möblemang där. Men efter att vi hängt upp ett lakan som gardin (med hjälp av häftstift) och ställt ett litet avlångt bord, som vi hittade i gömmorna på kibbutzen, mellan våra sängar, höjdes trivselfaktorn tillräckligt för att vi skulle vara nöjda. Kan hända att vi hängde upp några bilder på väggen också, minns inte längre. Man tar vad man har, liksom ;)

Det är fantastiskt hur de flesta skavanker skyms när man får möbler, gardiner och annat på plats. Ofta kan en lägenhet se lite risig ut på sina ställen när det ännu är tomt. Då syns ju allt så tydligt.

Numera konstaterar jag ofta hur mysigt hem jag har. Trots att detta hem är betydligt mindre än mitt förra är kvadraten mycket bättre planerade här, för mina behov. En klädkammare, som jag aldrig tidigare haft, är guld värd. Min lilla trädgård älskar jag bara.

Dessutom har jag vid det här laget vidgat mina vyer betydligt och gjort hela närområdet till "mitt", även om staden som helhet - som är rätt stor - ännu har mycket kvar för mig att utforska. Långt borta är den vilsenhet jag kunde känna förra året inför detta hem och denna omgivning, kan jag konstatera när jag nu ser mitt trivsamma kök - och även de andra rummen - där allt är på plats.