Fortsätter lite på det litterära temat, fortfarande inspirerad av helgens litteraturdagar. Tyvärr missade jag, som inte hann med dagsprogrammen, Rosa Liksom vars flyg tydligen inte kom iväg på fredagkvällen då hon skulle uppträtt på biblan. Som tur var det ju många andra intressanta författare, som jag fick lyssna på. Jag nämnde i förra inlägget, att många också var duktiga muntliga berättare. Johanna Koljonen berättade i fartigt tempo om sin och Andreas Ekströms bok om Carola. Hon var skojig att lyssna på. Boken är bra. Läste den i höstas tror jag det var.
Anna Jansson från Gotland var en trevlig överraskning också. Hade varken hört talas om henne eller om hennes litteratur. Hon inledde med en rolig episod efter en misslyckad boksigneringsresa, som slutade lyckligt på tågstationen där hon fick bra kontakt med en tuppkamskille, som hon räddat ifrån att sätta sig på en nerpissad stol... Temat för litteraturdagarna var yta. Hon syftade på att killen såg lite läskig ut, men vad skenet bedrog. Hon är sjuksköterska i grunden, och skriver deckare, barnböcker och om vårdpedagogik. Jag tyckte det lät intressant med hennes skrivande, att de handlar om relationer och hur vi är mot varandra. Hon vill väcka tankar kring det. Hon läste en bit ur den nyaste boken Dans på glödande kol, som släpps idag, men fanns redan att köpa under helgens evenemang.
Monika Fagerholm var också intressant att lyssna på. Hon är också rolig men likaså djup och allvarlig. Hon beskrev lite om förändringen att flytta som Helsingforsbo till en småstad på både gott och ont. Hon pekade också lite på klassaspekten. Hon är van att röra sig i intellektuella kretsar och har en inbyggd känsla av sin rätt att prata. Hennes man däremot, som är från småstaden och jobbar i byggbranschen, tvekar att ringa om diverse ärenden, för vem skulle lyssna på honom. Vidare berättade hon om mannens döttrar, som hade höga betyg i grundskolan och behövde fundera på stora beslut om att gå på gymnasiet. Att gå på "yrkis" och gifta sig var mer självklart.
Anna Jansson från Gotland var en trevlig överraskning också. Hade varken hört talas om henne eller om hennes litteratur. Hon inledde med en rolig episod efter en misslyckad boksigneringsresa, som slutade lyckligt på tågstationen där hon fick bra kontakt med en tuppkamskille, som hon räddat ifrån att sätta sig på en nerpissad stol... Temat för litteraturdagarna var yta. Hon syftade på att killen såg lite läskig ut, men vad skenet bedrog. Hon är sjuksköterska i grunden, och skriver deckare, barnböcker och om vårdpedagogik. Jag tyckte det lät intressant med hennes skrivande, att de handlar om relationer och hur vi är mot varandra. Hon vill väcka tankar kring det. Hon läste en bit ur den nyaste boken Dans på glödande kol, som släpps idag, men fanns redan att köpa under helgens evenemang.
Monika Fagerholm var också intressant att lyssna på. Hon är också rolig men likaså djup och allvarlig. Hon beskrev lite om förändringen att flytta som Helsingforsbo till en småstad på både gott och ont. Hon pekade också lite på klassaspekten. Hon är van att röra sig i intellektuella kretsar och har en inbyggd känsla av sin rätt att prata. Hennes man däremot, som är från småstaden och jobbar i byggbranschen, tvekar att ringa om diverse ärenden, för vem skulle lyssna på honom. Vidare berättade hon om mannens döttrar, som hade höga betyg i grundskolan och behövde fundera på stora beslut om att gå på gymnasiet. Att gå på "yrkis" och gifta sig var mer självklart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar