Såg en bra film precis, "Hämnden", av den duktiga regissören Susanne Bier. Ett slags relationsdrama med lite otäcka inslag, och en del spänning. Att ibland hänga med på sådant som egentligen inte känns rätt, men rädslan att inte bli accepterad om man inte hänger med får styra. Frånvarande föräldrars roll. Det var några av de tankar som jag fick. Filmen kan starkt rekommenderas.
Vänner är viktigt. En del bor tyvärr lite längre bort. Jag hade i helgen besök av en god vän. Det är alltid trevligt att återses. Vilken tur med det vackra vårvädret, så vi kunde njuta av att sitta på utefik med café latte och prata och prata... Några promenader blev det också i det härliga vädret.
Jag har inte hunnit läsa så mycket de senaste dagarna, men det blev några rader på lunchen idag. Fortfarande Gilberts roman, nämnd i bland annat förra inslaget. Med hjälp av delvis egna insikter och delvis i ashramet nyfunna vänners råd, hittar Elizabeth ett sätt att "fejsa" ett problem som tyngt henne alltför länge, utan att hon kunnat - eller förstått - att släppa det. Det handlar om att släppa taget för att kunna gå vidare i livet. Att sluta älta sådant som är hänt och inte går att ändra på. Många gånger dock lättare sagt än gjort. Vikten av att förlåta, även sig själv. I det här fallet handlade det om sviterna efter en slitsam skilsmässa. Att inte låta sig nedvärdera sig själv och bli låst i det, trots att exmannen anser att man är en nolla eller nåt. Att släppa på bördorna och på så vis få möjligheten att upptäcka nytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar