Trött och nyss hemkommen från trevligt valborgsfirande hos vänner i Stockholm är jag egentligen redo att stupa i säng. Dock skriver jag först plikttroget ett inlägg här. Jag deltar nämligen i en bloggcirkel, där uppgiften är att ett visst antal gånger de närmaste tre veckorna skriva i sin blogg samt att kommentera de andra deltagarnas bloggar. Den kommande veckan är jag mycket mer upptagen än jag brukar, men jag ska se till att hinna gå in och kommentera de andra bloggarna också vid tillfälle.
Jag känner mig fortfarande väldigt ny i bloggvärlden, och har lite blandade känslor inför det hela. Jag har frågat mig, varför jag egentligen vill blogga. Jag är inte en person, som vill skylta med mig själv, snarare vara lite doldis. Jag tycker mycket om att skriva och att dokumentera överhuvudtaget. Jag är också förtjust i foton och fotograferande, och delar gärna med mig av bilder, liksom jag gärna också skådar andras bilder och texter. Hittills, då min blogg varit rätt okänd med få läsare, har mitt bloggande ibland känts som att tänka högt, men att ingen kanske råkat höra vad jag säger. Samtidigt känns det så definivt, när man lägger ut något på nätet, lite oåterkalleligt. Undrar om andra går med liknande funderingar som jag...
Tanken med bloggcirkeln är nu, att våra bloggar ska bli mer lästa. Känns lite läskigt... hm. Återkommer med fler tankar, tror jag.
Gör som jag ljug så mycket du bara kan. Och om du blir på kommen med osanning skyll på den konstnärlig frihet, att skapa fritt
SvaraRaderapeter
Ja, visst är det så att man inte känner sig riktigt bekväm med att skriva personliga saker på bloggen. Jag tyckte det var svårt att skriva överhuvudtaget för att det ska bli publicerat, men sedan slutade jag tänka på det, och koncentrerade mig på det jag ville berätta istället.
SvaraRaderaJag gillar din blogg som blir så harmonisk med alla dina vackra bilder. jag blir så ressugen när jag tittar på dem.
Tack! Jo, det gäller väl att inte tänka så mycket. Det sägs ju att när man utmanar sig o gör saker man egentligen inte vågar, så avdramatiseras det vartefter... Och som Peter säger, man skapar ju fritt...
SvaraRadera