Åh, nu har jag en av de där stunderna då jag känner mig så lycklig och tillfreds. Så har det inte varit hela dagen, så jag måste bara dokumentera lite. Att vara glad är ju lite färskvara, så det gäller att få till sånt här lite oftare i sin tillvaro.
Efter ovanligt många dagar på raken, då jag känt mig rätt cool inför pressen med studietempot och prestationskraven, hade jag idag de där periodvis uppdykande panikkänslorna. Jag håller på att läsa på inför mitt kandidatuppsatsskrivande, och insåg vissa av svårigheterna med temat...
Jag hör nu att det regnar rejält där ute. Tydligen lyckades jag tajma in mitt cyklande till stan fram och tillbaka med mycket lindrigare regn. Jag var dock inlindad i en rejäl regnutrustning ändå... Men skönt att slippa cykla i värsta vattenfallet :)
Jag och en kompis var och såg bioversionen av den galna storyn Hallonbåtsflyktingen, som baseras - lite fritt, vad jag minns av bokens handling - på Miika Nousiainens fyndiga roman. Som personer med inblick i båda dessa kulturer - den finska och svenska - hade både jag och mitt sällskap riktigt roligt. Vi var impade av Jonas Karlssons både finska brytning och finska uttal. Det var en hel del finska han fick prata. Jag är som sagt rejält uppiggad och peppad nu.
Igår kväll såg jag en annan bra film, den som baseras på den somaliska modellen Waris Diries liv. Är inte helt säker på den svenska titeln. Ökenblomman eller nåt liknande, tror jag att den heter. Det finns ett par självbiografiska romaner av henne också. Filmen var väldigt bra och har en gripande story. Hon har egen tragisk erfarenhet av könsstympning och har engagerat sig i kampen mot det. Filmen fick mig också att tänka på hur mycket man kan ta sig igenom, trots dåliga odds. Till exempel att i ung ålder som ensam tjej klara sig igenom en lång ökenvandring i flykt från sin lilla by till staden Mogadishu.
Tyvärr fanns det av någon anledning ingen text - filmen kom på tv - så i delarna som utspelar sig i Afrika förstod jag förstås inget av talet. Till viss del talade bilderna för sig. Mest var dock scenerna i engelskspråkiga länder.
Efter ovanligt många dagar på raken, då jag känt mig rätt cool inför pressen med studietempot och prestationskraven, hade jag idag de där periodvis uppdykande panikkänslorna. Jag håller på att läsa på inför mitt kandidatuppsatsskrivande, och insåg vissa av svårigheterna med temat...
Jag hör nu att det regnar rejält där ute. Tydligen lyckades jag tajma in mitt cyklande till stan fram och tillbaka med mycket lindrigare regn. Jag var dock inlindad i en rejäl regnutrustning ändå... Men skönt att slippa cykla i värsta vattenfallet :)
Jag och en kompis var och såg bioversionen av den galna storyn Hallonbåtsflyktingen, som baseras - lite fritt, vad jag minns av bokens handling - på Miika Nousiainens fyndiga roman. Som personer med inblick i båda dessa kulturer - den finska och svenska - hade både jag och mitt sällskap riktigt roligt. Vi var impade av Jonas Karlssons både finska brytning och finska uttal. Det var en hel del finska han fick prata. Jag är som sagt rejält uppiggad och peppad nu.
Igår kväll såg jag en annan bra film, den som baseras på den somaliska modellen Waris Diries liv. Är inte helt säker på den svenska titeln. Ökenblomman eller nåt liknande, tror jag att den heter. Det finns ett par självbiografiska romaner av henne också. Filmen var väldigt bra och har en gripande story. Hon har egen tragisk erfarenhet av könsstympning och har engagerat sig i kampen mot det. Filmen fick mig också att tänka på hur mycket man kan ta sig igenom, trots dåliga odds. Till exempel att i ung ålder som ensam tjej klara sig igenom en lång ökenvandring i flykt från sin lilla by till staden Mogadishu.
Tyvärr fanns det av någon anledning ingen text - filmen kom på tv - så i delarna som utspelar sig i Afrika förstod jag förstås inget av talet. Till viss del talade bilderna för sig. Mest var dock scenerna i engelskspråkiga länder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar