Har just unnat mig en så kallad glädjeboll, som jag nämnt i några tidgare inlägg. Ikväll bestod den av en feelgood-film, The Bucket List, med duktiga Jack Nicholson och Morgan Freeman. Jag hade helt för mig att det skulle vara en komedi, och tyckte efteråt att den borde nog snarare kallas drama. När jag sen tittade på filmfodralet igen, stod det faktiskt drama. Det kanske var utifrån bilden, där gubbarna skrattar hjärtligt, som jag hade fått för mig att det skulle vara en komedi... Jättebra, fin och tänkvärd var den i alla fall, även om den också rymde livets tragik och oberäknelighet.
Efter en eftermiddag av intensivt pluggande var det skönt att drömma sig bort i filmens värld. Den fick mig också att längta iväg på resor. Filmens farbröder for omkring till olika exotiska platser. Det var väldigt vackra och färggranna scener för övrigt.
Under hela hösten, när jag inte haft tid med nästan någon "egenvald" läsning, har jag lyckats hinna parallelläsa (alltså parallellt med all studielitteratur) - i rätt långsamt tempo - Kajsa Ingemarssons Den magiska gnistan. Vägen till ett kreativt liv. Den har gett mig bra peppning och tankar under tidvis kämpiga stunder, då tiden och jag känts otillräckliga.
Det som har varit lite lugnande för mig, är det hon skriver om att det ofta är de misslyckade resultaten som utvecklar en och leder en framåt. Att det viktiga är att man agerar, istället för stå still, oavsett hur resultatet blir. Jag har då och då haft stor ångest kring mitt skapande av en kandidatuppsats. Även i denna bok påminns jag om, som jag ofta nämnt i andra sammanhang, att komma ihåg att ha roligt i livet. Ha en mer lekfull attityd, även till jobbigare saker. Viktigt att inte ta sig själv på för stort allvar. Humor är helande. Det finns många delar i boken, som jag säkert kommer läsa igen i framtiden... Vissa av oss måste liksom nöta in livets visheter för att kunna hantera tillvaron på ett vettigare sätt... ;)
Igår kväll såg jag en av mina gamla favoritfilmer Dead Poets Society. Fortfarande var den bra, tycker jag, fast det var många år sen jag såg den sist. Det finns en hel del tänkvärt i den på många plan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar