Livskris eller nåt...

Bara några rader innan jag lägger mig. Jag har precis varit på en väldigt bra teaterföreställning, Ett riktigt fynd, som Åbo svenska teater varit här på Alandica och spelat. De fyra skådespelarna var riktigt duktiga, speciellt en av dem som hade så otroligt många olika roller. Det var mycket humor. Själv har jag tyvärr varit lite nere de senaste dagarna, så jag lyckades inte få upp mitt glada sinne helt fullt.

Jag har sådana dagar på jobbet nu, då självförtroendet varit lågt. Likaså motivationen. Känns som om jag är på fel plats just nu, men ser inte något snabbt sätt att förändra det. Däremot funderar jag längre framåt och försöker informera mig om saker och ting. Men även på det privata, personliga planet känns det lite jobbigt. Vet inte om det är en smärre livskris eller vad jag riktigt hamnat i. Samtidigt tänker jag att det är väl västvärldslyxproblem egentligen, att så stor nöd går det väl inte på mig. Har ju jobb, inkomst, hem och vänner, mm. Ändå kan det kännas så tungt.

Trots att tanken på att genomföra livsförändringar kan inge hopp och lättnad, är det läskigt också. Ska man våga ge upp något tryggt man har för något nytt lite osäkrare - som ändå kanske känns mer rätt? Speciellt nu, när jag känner mig lite så där "grundtrött" på något sätt, är det svårt att tro att jag klarar av vissa utmaningar. Gäller att påminna mig själv om att tro på mig själv. Lyssna inåt.

Innan man riktigt har hittat till livsförändringarna får man försöka göra det bästa av det som är nu - känns som jag konstaterat något liknande tidigare också :) Har i alla fall bokat in lunchträffar med trevliga vänner resten av veckan. Det ger välbehövliga pauser från i övrigt tunga dagar.