Idag var jag tillbaka till min vardagsverklighet efter det fantastiska, lite avskärmade livet under skrivarretreaten i helgen, då jag fick fokusera på den kreativa delen av mig. Idag var det lite annat. Budgeten för min enhet skulle förhandlas om, så jag fick raskt sätta igång med de sista kalkyleringarna och förberedelserna i morse. Livets kontraster.
Äntligen har solen hittat fram idag. Den har varit en sällsynt syn under denna höst. Jag var bara tvungen att fota lite på lunchen idag. Efter jobbet var jag och klippte mig, och senare cyklade jag till affären och handlade matvaror. Nu har jag installerat mig i soffan. Fått över dagens fotoskörd till datorn från kameran. Nu när jag väl ska skriva har jag - som ofta - hunnit bli trött. Jobbet tar för stor del av mitt liv, konstaterar jag än en gång. Jag ska ändå få ner några tankar om helgen ännu. Det blir nog bara små spontana glimtar av det, för jag har för avsikt att läsa igenom kursanteckningarna, och verkligen plocka ut viktiga kom-ihåg-saker därifrån.
Något som jag verkligen vill ta med mig från helgen, förutom allt om själva skrivandet, är det här med tystnad. Att komma ihåg att stanna till i stillhet och tystnad regelbundet, för att höra och känna mig själv, innerst inne. Det i sig gynnar nog skrivandet också. Framför allt är stillheten viktig för välmåendet generellt, speciellt i vårt hektiska stressamhälle med alla krav det ställer. Hur svårt är det inte att försöka sitta i stillhet och tystnad och bara vara. Tankar om allt möjligt kommer och går. Vår meditationshandledare sa många kloka saker om det. Vi är inte våra tankar eller känslor. Vi kan observera dem liksom utifrån när de kommer och går. Tankarna kan sorteras in i olika kategorier - jobb, minnen, planer, etc. Vi kan lära oss att vara utomstående observatörer av våra tankegångar. Det kräver en hel del övning.
Under retreaten var det tänkt att vi skulle vara tysta under måltiderna. Det är ju väldigt ovant i vår kultur, att sitta vid samma bord och inte samtala. Vi hade en hel del diskussioner om det i gruppen. Jag tror att det var sunt och nyttigt i sammanhanget, att verkligen få tid till sig själv utan distraktion av annat. Däremot kände vi många, att vi gärna också ville prata och lära känna varandra. Vi hann dock genom texterna, och under de gånger vi kom överens om att avvika från reglerna, dela med oss av våra liv för varann. Det i sig var också en väldigt givande och viktig del av helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar