Igår hade jag en fullspäckad dag och kväll i den trevliga staden Åbo. Efter en god middag på restaurang Foija såg vi musikalen Hair på Svenska teatern. Ett par timmar i flower power-världen med härlig musik, bra sångframföranden, tids- och stämningsenlig klädsel, rekvisita och kulisser. Färger av alla de slag, långa hårkalufser, utstrålning... Föreställningen var ett uppiggande och medryckande inslag i min tillvaro.
Vårt jobbprogram på dagen med ett par studiebesök var också väldigt lyckat och givande. Resorna till Åbo fram- och tillbaka tar ju totalt mer än tio timmar, så idag har jag varit väldigt trött. Vi fick dessutom en tidig start på dagen i morse.
Trots trötthet tvingade jag mig ut på en liten promenad direkt efter hemkomst, fast jag hellre hade sjunkit ner i soffan. Insåg att det inte är ljust så länge till. Behöver få min dos av dagsljus för att försöka hamstra välmående i dessa mörka tider, så det var sunt att komma ut i naturen. Mina tankar och känsloupplevelser är tidvis väldigt smärtsamma. Jag jobbar aktivt med att styra tankegångarna åt gynnsammare riktingar - med varierande resultat. Jag försöker acceptera vissa fakta i livet som är bortom min kontroll.
Efter ett par dagars intensivt umgänge i en grupp är det jätteskönt med egen tid - hemmatid. Kvällen har nu mest tillbringats på soffan. Jag har tjuvstartat med glögg - för borde man inte vänta till advent? Ville i alla fall testa en ny sort som jag köpte på båten. Mandlar och pepparkakor saknade jag, men russin fanns det hemma.
På några dagar har jag läst ut Sara Kadefors senaste roman Kast med liten kniv. Liksom hennes tidigare böcker gillade jag även denna. Huvudpersonen Jonas har alltid - både som barn och som vuxen - känt att han inte passar in någonstans. Han bär på svåra trauman, som präglar hans beteenden och mående, och som förstås i slutändan måste ut ur "systemet". Barndomsscener varvas med nutidsskeenden i vuxenlivet. Gripande, om vänskap, ungdomsbus, föräldrar som blundar för vad som sker, familjerelationsproblem.
Kvällsspeglingar i Aura å. |
Trots trötthet tvingade jag mig ut på en liten promenad direkt efter hemkomst, fast jag hellre hade sjunkit ner i soffan. Insåg att det inte är ljust så länge till. Behöver få min dos av dagsljus för att försöka hamstra välmående i dessa mörka tider, så det var sunt att komma ut i naturen. Mina tankar och känsloupplevelser är tidvis väldigt smärtsamma. Jag jobbar aktivt med att styra tankegångarna åt gynnsammare riktingar - med varierande resultat. Jag försöker acceptera vissa fakta i livet som är bortom min kontroll.
Efter ett par dagars intensivt umgänge i en grupp är det jätteskönt med egen tid - hemmatid. Kvällen har nu mest tillbringats på soffan. Jag har tjuvstartat med glögg - för borde man inte vänta till advent? Ville i alla fall testa en ny sort som jag köpte på båten. Mandlar och pepparkakor saknade jag, men russin fanns det hemma.
På några dagar har jag läst ut Sara Kadefors senaste roman Kast med liten kniv. Liksom hennes tidigare böcker gillade jag även denna. Huvudpersonen Jonas har alltid - både som barn och som vuxen - känt att han inte passar in någonstans. Han bär på svåra trauman, som präglar hans beteenden och mående, och som förstås i slutändan måste ut ur "systemet". Barndomsscener varvas med nutidsskeenden i vuxenlivet. Gripande, om vänskap, ungdomsbus, föräldrar som blundar för vad som sker, familjerelationsproblem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar