Idag hade jag turen att möta en räddande ängel. Inte för att vi direkt pratar om några världskatastrofer här, men min kväll underlättades betydligt ;)
När jag hade lastat av den tunga varukorgen på bandet vid kassan i mataffären, var det dags att betala. Jag behövde inte ens börja rota i väskan, förrän det slog mig att jag nog inte hade stoppat ner plånboken där. Jag hade varit hemma och bytt väska efter jobbet, för att cykla vidare till affären. Systematisk som jag är, får jag oftast med mig rätt grejer. Dock inte denna gång. Medan kassörskan drar förbi de sista varorna, diskuterar vi alternativen. Jag behöver ju matvarorna, så jag inser att jag nog får cykla hem och hämta plånboken. Det lät som att varorna kunde ligga kvar där och vänta under tiden. Himla jobbigt kändes det dock.
Just då ser jag min körkamrat, som precis handlat färdigt på sitt håll. Jag frågar snällt om hon skulle kunna lägga ut för mig. Hon är rar nog att göra det och jag lovar att direkt betala in det på hennes konto. Jag cyklar lycklig och lättad hem. Känner mig samtidigt lite fräck, för att ha frågat om en sån sak. Hmm...
Väl hemma sätter jag på datorn direkt, för att snabbt kunna överföra skuldbeloppet. Efter det mailade jag rädderskan också och tackade än en gång - och ursäktade mig för fräckheten... Vilken tur man har ibland ändå :)
När jag hade lastat av den tunga varukorgen på bandet vid kassan i mataffären, var det dags att betala. Jag behövde inte ens börja rota i väskan, förrän det slog mig att jag nog inte hade stoppat ner plånboken där. Jag hade varit hemma och bytt väska efter jobbet, för att cykla vidare till affären. Systematisk som jag är, får jag oftast med mig rätt grejer. Dock inte denna gång. Medan kassörskan drar förbi de sista varorna, diskuterar vi alternativen. Jag behöver ju matvarorna, så jag inser att jag nog får cykla hem och hämta plånboken. Det lät som att varorna kunde ligga kvar där och vänta under tiden. Himla jobbigt kändes det dock.
Just då ser jag min körkamrat, som precis handlat färdigt på sitt håll. Jag frågar snällt om hon skulle kunna lägga ut för mig. Hon är rar nog att göra det och jag lovar att direkt betala in det på hennes konto. Jag cyklar lycklig och lättad hem. Känner mig samtidigt lite fräck, för att ha frågat om en sån sak. Hmm...
Väl hemma sätter jag på datorn direkt, för att snabbt kunna överföra skuldbeloppet. Efter det mailade jag rädderskan också och tackade än en gång - och ursäktade mig för fräckheten... Vilken tur man har ibland ändå :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar