Livsinsikter från Hellstens bok

Igår var jag på inspirerande och fin musikkväll i kyrkan. Temat var att ens sår är ens gåva. Jag försöker trösta mig själv, när livet känns tufft och tröstlöst hopplöst, att man oftast någon gång får tillfälle att fatta att lidandet haft en mening. Just nu har jag ohyggligt jobbiga dagar eller delar av dagar.

Jag nämnde i förrförra inlägget lite om Tommy Hellstens böcker, som jag lånat hem. Nu har jag läst lite i ett par av dem, och tänkte sammanfatta några tankar. Vissa teman har jag själv tagit upp här tidigare, andra känner jag igen från andra håll. I boken Ajan takaa (som också har en undertitel: Kauemmas katsomisen taidosta) tas det upp hur vissa beteenden blivit normaliserade. Till exempel känner jag igen det här med att reagera, eller till och med fatta, först efteråt att jag blivit illa behandlad. Först då kommer jag på vad jag borde ha sagt eller gjort, men då är det oftast för sent. Tillfället gick redan förbi. Hellsten tar i sammanhanget också upp behovet att pleasa andra, och att det inte behöver vara något fel i att bli arg och säga ifrån när man vill skydda sig från att bli illa behandlad. Han nämner vikten av självrespekt för att kunna bli respekterad av andra.

Hellsten skriver att människans värde finns i ens själ. Själen och ens unikhet framträder när man är närvarande i nuet. För att hitta rätt i livet är det viktigt att lyssna på sin själ även om det inte alltid är så lätt. Själens signaler kan också vara obehagliga och till och med skrämmande, så det kan kräva mycket mod och även smärta att nå balans och harmoni, att hitta och välja den rätten vägen för just sig själv.

Hellsten tar upp bra insikter om arbetslivet, att man idag i västvärlden värderar en människas prestationer högre än hans eller hennes egenskaper som person. Prestationer och effektivitet står i topp. I boken finns bra tankeställare även ur ledarskapsperspektiv. Och det är ju tyvärr inte endast i arbetslivet som tempot får oss att glömma vilka vi egentligen är och vilka våra verkliga behov är.

Jag har hittills läst ungefär halva boken. Författaren delar med sig på ett personligt sätt av sin livserfarenhet och sina insikter. Vad jag skriver här är alltså mina tolkningar av det lästa, och mina uttryck kan delvis ge en annan mening eftersom jag läser boken på finska. Och när jag plockar ut teman här och där, får jag kanske inte heller fram författarens hela poäng. Jag läser dessutom parallellt en annan av hans böcker. Får kanske anledning att återkomma. Kan rekommendera läsning, och som sagt, hans litteratur finns på svenska också.

Musik och dokumentärer på tv

Jag har aldrig varit någon speciellt flitig tv-tittare. När jag är hos familjen och hälsar på brukar det bli ovanligt mycket häng framför teven. Så blev det denna jul också. Det var många inspirerande program jag såg. Musikprogram är bra, och jag såg flera intressanta med tema musik på olika sätt. Förutom olika konserter såg jag bland annat ett program om Dr Alban, som gav mig en del ny information. Fick också höra en större hit jag missat helt. Ibland kan det räcka med att man vistats utomlands en längre period när det var aktuellt, så kan det ha gått en förbi, tydligen. Bakgrunden till låten var gripande.

Ännu mer intressant var dokumentären om George Michael. Tydligen har han själv gjort den, men jag misstänker att den slutgiltiga versionen satts ihop efter hans död. Jag har alltid gillat hans musik, och Wham associeras till positiva ungdomsårsminnen. Last Christmas är ju en julklassiker sen länge. En av mina favoritskivor hemma är en gammal dubbel-cd med en samling av George Michaels bästa låtar. När man ser allt ihopsatt i en dokumentär sådär, så insåg jag vad väldigt mångsidig han faktiskt var, och hur riktigt stor han var i världen. Han har ju samarbetat med hur många som helst av världsartisterna, och var själv också en. Även om jag visste mycket av det, så blev det så uppenbart, när det satts ihop till en cirka två timmar (tror jag det var) lång film. Han var ju framgångsrik i ett trettiotal år. Det var fint men också gripande när han berättade om sin första stora kärlek som sen allt för snabbt gick bort.

Förutom tema musik, fick jag se de sista avsnitten av en dansk mans pilgrimsvandring. Michael Bertelsen, som jobbar för tv, gjorde en vandring från Leon till Santiago de Compostela. Det filmatiserades till en massa korta avsnitt. Brorsan hade spelat in slutet av serien åt mig. Även om Bertelsen verkade lite excentrisk och speciell var serien intressant. Bland annat hade han slips på sig under hela resan och en bit vandrade han i pyjamas... För mig som alltid varit intresserad av dessa pilgrimsvandringar väckte det återigen drömmar om framtida vandringar. Nu när livet känns väldigt jobbigt och ovisst här hemma, är det skönt att ibland drömma sig bort ut i världen ;)

Konkretisering av idéer, osäkerhet inför livets läskigheter och böcker till hjälp

Idag har jag varit rätt så full av energi, så jag måste dokumentera lite innan det faller i glömska och passiviteten kanske tar över ;) Börjar redan bli fredagskvällstrött, så god tid att skriva nu.

Utan att gå in på detaljer tror jag mig ha tagit - eller trodde i alla fall i eftermiddags ;) - viktiga beslut vad jag gäller min framtid och yrkeslivet. Det är egentligen gamla idéer som jag blev påmind om under ett väldigt givande telefonsamtal. Idéer som jag redan egentligen delvis är på väg framåt med, men som jag nu kanske gör på ett organisatoriskt annorlunda sätt - och förhoppningsvis smartare. Det handlar inte om någon lätt väg, men livet är ju långt ifrån lätt nu heller, så värt ett försök. Jag behöver involvera andra i detta. Fredag eftermiddag innan jul var kanske inte den bästa tidpunkten att börja ringa runt, så det gav förstås inget idag. Får se om jag kommer någon vart i mellandagarna heller, men tänker fortsätta att försöka. Behöver också få hjälp med svar på frågor hos olika myndigheter och instanser.

Många livssteg blir så mycket svårare när man inte har ett bra självtroende och om man dessutom saknar en grundtrygghetskänsla i livet. När man är en person som oftast ser sina svagheter och inte det som blev fantastiskt bra eller i alla fall tillräckligt bra. Dessa egenskaper har gjort mitt liv, både yrkesliv och privatliv, väldigt kämpigt och många gånger har jag brutalt körts över, ibland innan jag ens fattat det. Visst lär jag mig vartefter, men mycket återstår ännu. Därmed kommer även framöver många aspekter av yrkeslivet vara jobbiga, inte minst när jag ska in i en för mig relativt ny bransch. Jag får helt enkelt jobba vidare med att lära mig hantera situationer och kunna vara snäll och tillåtande mot mig själv och inte så dömande. Vänner, kollegor och annat nätverkande ger bra stöd, gäller att våga och komma ihåg att be om hjälp och råd vid behov.

Jag har under många år varit flitig med att läsa böcker med tema personlig utveckling och liknande. Många av dem tycker jag peppar mig och ger bra insikter. Dock behöver jag ständig repetition för att jag så lätt hamnar i fel spår mentalt. Jag blev häromdagen tipsad om böcker i temat, så idag hämtade jag några av dem från bibblan. Jag hoppas få anledning att återkomma till temat, när jag bekantat mig med dem. Författaren är Tommy Hellsten, och jag tycker att bakpärmstexterna verkar lovande och passande i min livssituation. I en nämns att vi inte kan styra livet, och att verklig trygghet först hittas när man gått med på otrygghet (min fria översättning). I en annan står det att om vi inte lyssnar på vår själ ordnar den motgångar så att vi ska öppna våra ögon (min översättning och förkortning). Hellstens böcker, i alla några, finns också på svenska, men jag fick med mig tre stycken på finska. Den tredje boken innehåller livsaforismer och fina bilder.

Borg-bio och lugn kväll

Idag smakade faktiskt pankakan från förra inlägget ännu godare. Jag insåg att den nästan är godare utan sylt, eftersom den blev så söt ändå. Ska nog ta ännu en portion till kvällsteet snart.

Sitter här i soffan, avslappnad efter kvällens bastu och en i övrigt väldigt trevlig dag också. Jag upptäckte först igår kväll - vilket även stod i det idag utkomna veckobrevet från hyresvärden - att vi även i år får sex bastuomgångar att använda nu under december jämfört med fyra under övriga månader. December är dock långt gången och jag lyckas nog inte klämma in alla gånger nu, som skulle återstå. Men bastu både ikväll och imorgon blir det :)

Idag fick jag fart med fixanden under förmiddagen. Dock återstår en del till imorgon också ;) Sen har hela eftermiddagen varit social med vänner. En trevlig fikastund hos mig med en kompis och efter det lite fika till på stan med en annan, och sen gick vi på bio. Vi såg Borg/McEnroe (som nog i Sverige heter Borg). Dels var det jättekul att gå på bio, vilket jag inte gjort på evigheter. Musiken och hela upplevelsen blir ju med mer känsla än vid min frimärksstorleks teve-skärm. Och dels var filmen väldigt bra. Bra skådisar och det var roligt att få lite bakgrund och kunskaper om Björn Borg - och även McEnroe - för mig som inte alls hängt med i sporten. Filmen lär väl vara fritt berättande om verkligheten vad jag förstått, men ändå.

När jag reste runt i världen i min ungdom så var ju ungefär Abba och Björn Borg det man utomlands kände till från Sverige, under sena åttiotalet och tidiga nittiotalet. Dessutom kommer Björn Borg från samma ort som jag, så den berömda garageporten där hans karriär började är ju välkänd för oss från Södertälje. I en park i närheten av hans barndomshem finns numera Björn Borgs promenad (eller möjligtvis Björn Borgpromenaden?). Innan bion hade jag nog kanske inte insett hur riktigt stor han var i ute i världen när han var i toppen av karriären.

Ska nog fixa kvällsteet nu :)

Pannkakslagning till slut

Från en väldigt inspirationsrik dag och kväll igår svängde det för mig idag till att verkligen bara inte orka ta tag i något. Så pass så att jag knappt ens orkat tvinga mig till något. Några smågrejer fixade jag vid datorn, men annars har jag mest fått ångest över att tiden rinner på och jag borde göra massor... Jag skulle vilja få undan en hel del fixanden nu innan julhelgen, så att jag sen kan koppla av lite, vilket vore välbehövligt.

Nu på kvällen lyckades jag till slut få mig till att göra en ugnspannkaka. Det är något jag inte gjort på evigheter, men haft som idé att jag skulle vilja göra. Egentligen skulle jag vilja göra en matigare variant, men härom veckan fick jag ett recept på en efterrättsvariant på ugnspannkaka som till och med heter typ världens bästa pannkaka, så den fick det bli. Visserligen fanns det väl viktigare saker jag borde gjort nu, men jag köpte redan förra veckan ingredienser till pannkakan, så jag tänkte att den också är med på fixa-listan liksom ;)

När jag gör något utfrån ett recept så vill jag ha alla steg beskrivna. Här fanns bara ingredienserna, ugnstemperaturen och tiden för gräddning. Jag hade ingen aning om ifall ingredienserna skulle röras ihop i en bestämd ordning. Orkade inte googla på det heller. Jag mindes från mina bak - som jag förr om åren var flitig med - att bakpulver ska röras ihop med mjöl innan det blandas med vätskor och så. Därmed rörde jag ihop alla torra ingredienser innan jag hällde i mjölk och sen äggen. När jag väl rört ihop allt till en smet som såg färdig ut kom jag på att det smälta smöret var kvar i kastrullen. Det kändes inte som att den helt smidigt lät sig röras in i smeten, men till slut såg det bättre ut. Dock sen i ugnen flöt smöret upp ur övriga smeten, så jag vet inte om jag misslyckades lite. Den blev i alla fall helt god om än lite väl söt för min smak. När jag dessutom la på sylt, så ökades ju sötman ännu mer.

På fixa-listan återstår bland annat städning, betalning av räkningar, viss korrespondens att skriva och diverse  annat administrativt. Får se om något mer av det fås undan ikväll ännu. Jag blev i alla fall peppad att fortsätta med bak- och matlagning framöver, för det gick rätt fort och smidigt med pannkakan. Jag är ju ingen matlagningsfantast, men jag har länge haft ambitionen att laga och baka mer själv för att veta vad jag får i mig.

Lyckad julfest - ändå... :)

Jag är egentligen helt färdig för att stupa i säng nu, men efter en trevlig kväll har jag så många positiva tankar, så att jag borde få ner något av det medan jag kommer ihåg... :) Jag hade anmält mig till mitt fakultets julfest på universitetet för ikväll. Det visade sig att ingen på min avdelning nu skulle dit. Det är helt långt utanför min komfortzon att ta mig till en fest där jag inte vet om jag känner någon. Över huvud taget har jag varit väldigt lite på plats på universitetet på sistone, så jag känner mig lite utanför hela sammanhanget ändå. Det var därför som jag med en viss bävan gick iväg till festen tidigare ikväll. Jag var inte alls jättetidig men ändå typ först på plats. Ännu mer bortkommen kände jag mig förstås då. Tog en sväng via toaletten och messade i halvpanik till min kompis, som peppade mig :)

Kvällen blev i alla fall jättelyckad. Det var fler obekanta än bekanta ansikten, men jag hade trevliga samtal med de få som jag kände bäst. Framför allt fick jag jättebra peppning och tips i min rätt jobbiga livssituation. Maten var jättegod, såna ordentliga mättande sallader med tofu och annat lite kraftigare, och goda dressingar till. Och gott vin därtill :) Till trevlig musikunderhållning satt vi och pratade. Fick både bra tips inför mitt jobbsökande och för forskningsfinansiering. Dessutom blev jag påmind om vad man bör hoppa på och inte. Lite samma som jag varit inne på i de senaste inläggen här, att komma ihåg vad mina livsdrömmar handlar om. Jag har ju offrat en hel del ekonomiskt och också socialt med stora flytt från orter, då jag som nu senast gått över till studier när jag inte mått tillräckligt bra i ett jobb. Därför är det viktigt att lyssna på mina behov vid beslut om att söka eller hoppa på vissa jobb, så att jag inte hamnar i situationer som gör mig sjuk eller vid dålig hälsa på annat sätt. Fick också boktips om personlig utveckling :)

Jag påmindes också om att inte planera alltför mycket för framtiden. Vi vet ju aldrig vad som händer härnäst, hur mycket framtid vi har att planera för... 

Lugn fredagkväll och lite om verkligheten bakom illusionerna

Idag har jag varit på årets sista bastuyoga. Det var jätteskönt liksom simningen och bastandet efteråt. Fick glädje av mina språkkunskaper igen då vi pratade med ett par tyska tjejer i bastun och omkädningsrummet. Det visade sig att en av de finska deltagarna även kunde jättebra tyska. Korta möten, men som känns skoj. Kämpade mig både till träningen och hem cyklandes i snömodd, som bitvis var is.

En lugn soffkväll efter en rätt flitig dag med ännu en ansökan gjord i ett dåligt fungerande ansökningsprogram. Såg bland annat ett - tror det var årets sista - Babelavsnitt på Svtplay. Tydligen ska det komma ut en biografi om Persbrandt nu i dagarna. Det kanske är något att läsa så småningom. Överhuvudtaget brukar jag gilla att läsa biografier. Annars är inte han någon person jag följt speciellt, men jag har sett honom i några intervjuer på tv.

Jag har under de senaste veckorna läst lite i Anthony de Mellos bok Awareness, som jag i flera år haft i bokhyllan, och troligen tidigare försökt börja läsa också. I alla fall fanns ett bokmärke i... Jag vet inte riktigt vad jag tycker om boken, men vissa bra grejer hittar jag i den. Hans ton är väldigt provocerande, medvetet verkar det som. Han vill få oss att vakna upp och inse vad vi redan har, och att vi inte ska leva i illusioner. Typ nåt sånt. En slarvig och flummig förklaring av mig, tror jag det blev. Han skriver, att läsaren inte behöver hålla med honom, men man bör lyssna aktivt och vara öppen och villig att upptäcka nytt, och lära bort gammalt (han använder verbet unlearn).

Något som gav mig tankeställare var bland annat att de Mello säger att vi aldrig är kära i någon utan vi är kära i vår egna förutfattade bild av personen i fråga. Det är inte den personen vi litar på utan på vår egna uppfattning om personen. Att vi glorifierar personen först. Så när vi blir besvikna så är det egentligen vår egna illusion eller missbedömning vi blir besvikna på. Det kanske är tröstande på nåt sätt, vet inte. Typ att drömkillen ju aldrig fanns, utan det var jag som skapade honom. Så det var liksom ingen förlust egentligen ;)

Får se om jag läser vidare i boken framöver. Jag såg nu att det finns en Awareness hemsida, som jag inte läste vidare i nu, men kanske kommer göra. Där finns nog bättre förklaringar på vad jag försökte säga här ;)

Ärlighet, mod och att ge uttryck för sina drömmar

Återigen har jag haft så många olika tankar att skriva om, så att jag nu inte vet var jag ska börja... :) Idag och igår har jag känt mig lugnare och mer tillitsfull inför livet och allt. Fått iväg diverse ansökningar och ringt runt en del med förfrågningar. Jag läste för länge sen någons citat som var något liknande som "att må bra är en färskvara", eller åtminstone med den innebörden. Så man vet ju aldrig vad som händer nästa dag eller nästa stund, även om man skulle må bra för stunden. Mycket handlar väl om att bygga upp förutsättningarna för att må bättre. Jag hoppas att jag är på väg att rusta upp mig, på olika sätt.

I morse stötte jag på en Facebook-update med denna videolänk på finska. Den handlade om tankar om vad som blir kvar när man mentalt brakar ihop. Tjejen i videon hade tagit sig till vackra vyer i Norge och hamnat inom fiskarbranschen. Mer handlade dock hennes berättelse om vad hon tyckte var avgörande för att gå vidare. Hon upprepade mycket vikten av ärlighet, att det innebär stort mod och frihet. Ärlighet att inför sig själv våga ta sig loss från t.ex. ett jobb där man inte mår bra. Minns inte alla detaljer av vad hon sa, men det lät fint och tänkvärt. Det är viktigt att påminnna sig själv om vilka saker som får en att må bra.

Själv har jag också tagit stora steg med livsförändringar som inneburit både uppsägningar av jobb och byte av ort några gånger. Det kräver mod och har väl inneburit ärlighet inför mig själv innan jag vågat ta stegen. Det har absolut inte varit några lätta beslut som jag tagit utan nogranna avvägningar. Sen har tyvärr inte stegen alltid lätt till tillräcklig harmoni i livet, men det gäller väl att fortsätta komma ihåg att vara ärlig inför sig själv och komma ihåg att lyssna inåt och känna efter. Jag tror att i alla fall jag glömmer bort det ibland i vardagsstressen.

Jag blev häromveckan påmind om hur viktigt det är att uttrycka sin saknad, vad man saknar i livet, och sina drömmar. Jag har deltagit i en vardagsretreat under en period nyligen, som jag kanske vill skriva mer om framöver. Det var i det sammanhanget det sistnämnda togs upp. Personen jag pratade med såg hur mina ögon riktigt lyste upp, när jag beskrev mina livsdrömmar för henne, jag som ofta under dessa veckor i rätt trasigt skick brukat ge uttryck för min tvivlan, desperation och besvikelse över min livssituation.

Testandet av eteriska oljor fortsätter här hos mig. Jag får nyttig information och webblänkar av en kompis, och nyfiket informerar jag mig vidare. Bland annat har Dr Axe bra information på sina sidor. På den här videolänken tipsar han om eteriska oljor, som ska hjälpa för bättre sömnkvalitet. Jag tror jag kommer köpa in några av de tipsade oljorna framöver. Det är ännu för tidigt att avgöra hur och om de hittills testade oljorna hjälpt mig. 

Livskamp, vinterhalka och oljor

Jag är i en väldigt kämpig period i livet just nu, på alla möjliga plan. Det gör helt enkelt jätteont att vara jag just nu. En del dagar - eller delar av dagar - funkar det bra, andra stunder är det olidligt. Känner mig nästan begravd i självömkan som jag har svårt att ta mig ur, bitter på världens orättvisor. Samtidigt får jag dåligt samvete, när jag tänker på de som har det värre, eller inser att en del saker ju är bra i mitt liv också. Min grundensamhet i livet är extra påtaglig just nu. Många dagar är jag väldigt trögstartad, har ångest att ringa samtal, som skulle behöva fixas. Det där våga-moodet infinner sig inte alltid. Desto trögare blir det då att få ordning på saker och ting. Det blir en ond cirkel, och det i sig ger också stress.

Som tur lyckas jag tvinga mig iväg på motionering och ut i friska luften hyfsat regelbundet. Idag var jag på ett skönt bastuyogapass. Idag fick jag verkligen testa cykelns vinterdäck på riktigt. Den i vanliga fall runt 20 minuter långa färden till träningsstället tog idag en halvtimme per håll. Trots dubbdäck var det halt och slirigt. Snömodd hade frusit till is på många ställen, så att det var tjocka hårda lager som hade några spår där jag försökte motta mina cykelhjul i... Jag tog det lugnt hela vägen, så det gick bra.

Jag har fortsatt mitt äventyr med att testa de nya oljorna, som jag nämnde i förra inlägget. Jag märker bland annat att samma mängd olja i doftspridaren ger olika stark effekt beroende på oljesort. Över huvudtaget sägs det vara bra att börja lite försiktigt med mindre mängder. Fyra droppar av andra sorter har räckt bra i apparaten, men apelsinen som jag använde tidigare idag blev det väldigt svagt doft av. Jag får fortsätta prova mig fram. Jag tycker det är jätteintressant att lära sig mer om alla sorter och deras effekter. Sen är ju det, som med mycket annat, till viss del individuellt hur vissa ämnen påverkar oss.

Just nu dricker jag ett stort glas vatten med en droppe eterisk citronolja i. Jättefräscht. Jag brukar ibland köpa citroner för att pressa i en kanna vatten. Det är dock så himla bökigt, och ibland glömmer jag bort att jag har citroner, så att de hinner bli dåliga i kylskåpet. Så det här med oljedroppar är nog mer min grej ;)

Om 100-årskvällen i oljedimmor

Jag kanske ännu ska säga några ord om 100-årsfirandet, eftersom det ju var ett tema i de senaste två inläggen, och också en stor och viktig sak här i Finland. Här i Åbo visades konstverket Luminous vid Åbo Slott. Jag och en kompis var och tittade på det i onsdags kväll. Cykel visade sig vara ett bra transportmedel för det. Busstrafiken hamnade i trafikkaoset som uppstod, när allt för många bilar var på väg från centrum mot slottet och hamnområdet, där slottet ligger. Trafiken stod alltså still tidvis. Min kompis klev till slut av den väldigt försenade bussen och jag gick tillbaka en bit för att möta upp henne. Vi kom fram snabbare än bussen... Extrabussar hade satts in, men problemet var det tröga trafikflödet. Hamnen ligger cirka tre kilometer från centrumkärnan.

På utsidan av slottsväggarna hade ljus i blå nyanser och delvis djurmotiv reflekterats. Det såg jättefint ut. För att se hela utställningen var man tvungen att gå igenom slottets innergård och ta sig ut till baksidan av slottet, och sen fortsätta runt ena sidan. Den långa kön gick oväntat fort. Längs promenaden fanns ljusuppsättningar av olika slag, och någon slags performance-shower visades här och där. Jag upplevde stämningen som nästan magisk. Mörka kvällen och det (väldigt) tunna vita snötäcket som även låg på träden gjorde nog effekten starkare. Vi gick tillbaka till stan till fots, längs ån. Några av broarna hade också fått blåvita belysningar 100-årsjubileet till ära. Vi avslutade kvällen med glögg på en krog. Slottsbalen syntes på tv-skärmen, så vi sneglade på den då och då :)

Här hemma fortsätter det flitiga spelandet av julmusik. Lugn och harmonisk musik varvas med både poppigare och även rockigt. Förra julen visade de något som hette Raskasta joulua på tv, och där spelades rockiga versioner av kända jullåtar. Jag blev så förtjust i musiken så jag letade upp den på Spotify, och har den nu sparad där.

Förutom musikstämning badar jag i aromatiska dofter nu också. Jag har nyligen börjat bekanta mig mer med eteriska oljor, genom att jag blev bjuden av en kompis på en infokväll om Young Livings oljor. Efter att ha informerat mig mer om dem, slog jag till och köpte ett intropaket med många olika oljor och en doftspridare. Den har nu surrat på här i rummet och spridit Stress Away-oljans dofter, och förhoppningsvis effekter också :) Gott doftar det i alla fall. Vad jag läst och hört verkar användarna bli förtjusta i dessa produkter. Jag hoppas på bra och hälsosamma effekter för mig själv också. Naturprodukter i sig är ju inget nytt för mig, och jag har sen länge gått över till att använda naturbaserade, och ofta även ekologiska, hudvårdsprodukter.

Finland 100 år

Det är verkligen perfekt väder för festligheter idag. Rätt klar himmel, en hel del sol har det varit och temperaturen kring noll grader eller strax under. Vi fick lite snö igår, som ger ett vitt intryck även om den inte täcker marken helt. Det fina vädret känns dessutom extra bra för att jag tar mig runt på cykel, och dagens avstånd är rätt långa.

Här och där i stans kyrkor har det varit självständighetsdagsmässor. Jag var på en av dem i förmiddags, en mässa full av sång och musik. Det känns lite högtidligt att delta i sådant idag. Nu på eftermiddagen har tv:n varit på här hemma, och temat är självständighet och många andra aspekter som hör till finländskhet och Finlands historia. Det känns fint att se att många andra länder också uppmärksammar vår hundraårsdag på olika sätt.

Under året har vissa produkter fått hundraårstema också. När jag var i Sverige i höstas köpte jag med mig hundraårschoklad och festöl till mina vänner :)

Jag förstod igår, att det här med självständighetsafton, eller självständighetsdagsafton, verkar ha kommit att bli ett begrepp. Det handlar alltså om dagen innan självständighetsdagen. Redan igår startades ju festligheter och annan uppmärksamhet kring hundraårsfirandet. På finska är alltså ordet aatto afton, såsom i julafton jouluaatto, därav av den här afton-sammansättningen itsenäisyyspäivän aatto (självständighetsdagsafton) dagen innan själva "dagen".

Ikväll ska jag ut och se på de speciella belysningarna som ska lysa upp nu, hundraåringen till ära. Hoppas på att få fina foton.

Förfestkväll inför 100-årsfirandet :)

Imorgon firar Finland 100 år av självständighet. Redan ikväll uppmärksammas det på flera sätt, eller det har det väl i och för sig gjorts hela året. Men ikväll tänds vissa byggnader med speciell belysning, och presidenten har idag officiellt inlett firandet i Helsingfors. Tydligen har hundra belysta finska flaggor hissats upp i Helsingfors. För dessa två dagar, idag och imorgon, har speciella undantag införts gällande flaggning. Extra lång flaggningstid tillåts jämfört med andra års självständighetsdagar. Dock ska flaggor som hissas upp idag vara belysta i mörkret. Ikväll sänds en lång förfest på tv. Den har jag på i bakgrunden, men tvivlar på att jag orkar följa den fram till slut. Den håller på till strax efter midnatt. Inte supersent, men jag är rätt trött ikväll...

För mig som vuxit upp utanför Finland har detta med självständighetsdagsfirande kommit under mina senare år. Dock minns jag från finska tv-kanalen i Sverige, då Finland fyllde 80 år, hur mycket som då visades på tv. Det var väl då jag egentligen riktigt insåg hur stort och viktigt det är och hur situationen kunde ha varit, om Finland inte blivit självständigt. Mina finlandssvenska vänner lärde mig traditionen med att titta på slottsbalen, när jag bodde på Åland. Den har jag sen följt vissa år, ibland tillsammans med vänner. Imorgon känns självständighetsdagen verkligen speciell, eftersom det är jämna hundra år som firas. Jag ska delta i några evenemang. Skriver mer om det efteråt.

Jag tänkte häromdagen, att jag nog kanske också skulle fundera bakåt på mitt hela det här året. Det har varit en väldigt rörig och ofta jobbig tid, men har innehållit många speciella händelser också. Återkommer nog till den summeringen under denna månad.

Idag har jag varit på en trevlig jullunch på en av stans båtrestauranger, ett uppiggande avbrott i en tid då jag är ensam rätt mycket. Passade på att uträtta ärenden på stan samtidigt. När livspusslets bitar inte riktigt alls är på plats har dessutom en personrelation tärt väldigt mycket på mig de senaste veckorna. Försöker jobba med mig själv och mina attidyer och min inställning, men det är tufft. Förståndet säger en sak, reaktionerna och känslorna gör något helt annat... Får väl också inse att det hela innebär en sorg, som också behöver sin tid. 

Julmusik, gospelsång och en kort släng av vinter

Spelar min urgamla julfavorit-cd-skiva, Absolute Christmas, som jag för en evig massa år sen fått i present av en kompis, en dubbel-cd är det. Det är ju så kort säsong på julskivor, så det gäller att passa på massor under den ;) Jag har numera också en spotify-jullista, men ibland tycker jag det är smidigare med musik på gamla stereon.

Det är första advent, och jag har julpyntat hemma. Stjärnan lyser i fönstret och en liten porslinsjulgran har värmeljus i sig, vars ljus syns genom stjärnformade hål. Någon tomte och lite annat tog jag fram också, men en del saker skippade jag i år, om jag inte senare tar fram dem. Den kassen låg nämligen rätt djupt inne i en hög hylla i klädkammaren, dit framkomligheten blockerats med diverse prylar på golvet. Jag nådde helt enkelt inte dit, när pallen inte kunde ställas tillräckligt nära där. Hade helt enkelt inte ork att börja röja bort saker från golvet idag. Men de viktigaste julgrejerna kom fram i alla fall :)

Det har varit mycket gospelkörevenemang hela helgen, vilket varit jättetrevligt och lyckat, men gjort mig trött. Redan i fredags kväll hade vi extra rep, och igår gick i stort sett hela dagen till ett rätt kort uppträdande men i ett stort sammanhang. Det var väldigt spridda tider med soundcheckar och uppträdandena, men vi fick mat och fika emellan, så vi hann umgås en del med varann inom kören, vilket alltid är trevligt. Idag sjöng vi i adventsmässan, och efterår fick vi jullunch.

Vi hade en kort snöperiod igen, eller period är nog lite att ta i... Det kom väl snö i fredags, och igår låg den kvar, men i morse var den borta. Vi hade plus fem grader och regn idag. Jag har då och då besök av olika djur på min lilla tomtplätt här utanför. I fredags kväll var det en hare som lekte i snön där, såg så mysigt ut. Den - eller en annan hare, de ser rätt lika ut - fanns där i går morse också och likaså nu ikväll. Det är nåt visst med de där små liven. En sommar när jag satt i min brassestol bredvid trappan på gräset, hörde jag något ljud som lät. Då dök det upp en igelkott från under trappan, och den var helt bredvid mig. Annars är jag van vid att de är rätt skygga.

Glögg och pepparkakor har jag också fått njuta av, både igår kväll och idag, här hemma. Ska nog ta mig till köket och fixa lite mat nu.

Relationstrubbel men trevlig fredag

Apropå förra inlägget så var förkylningen rätt så påtaglig under mitten av veckan, men sen igår kväll känns det bra. Skönt, för jag kunde då delta i bastuyogan idag och efter det simmade jag. Det är en sån skön start på helgen. Efter simningen brukar jag basta vanligt också :) Jättemilt väder har det varit idag, sju grader var det på dagen. Så än så länge har inte de nya dubbdäcken på cykeln behövts egentligen, men det är väl bra att de nu sitter på, för förr eller senare brukar det ju bli behov.

I eftermiddags blev jag lite sötsugen och funderade om jag hade något gott hemma. Då slog det mig att jag ju inte hade packat upp tygkassen jag fick med mig på en jobbmässa häromdagen. Bland alla broschyrer där låg diverse choklad och kolagodisar som jag plockat på mig från de olika stånden :)

Den här veckan har för mycket negativ energi gått åt till en rörig personrelation. Att jag ska ha så svårt att koppla bort tankarna på en människa som inte är värd dem. Det är bara så många olika funderingar som jag inte kan släppa. Hur kan man få en viss (jättepositiv) bild av någon och av den connection man får tillsammans men sen en totalolik och nonchalant bild efteråt när man inte ses? Varför ska det vara så svårt att sen fejsa en på ett ärligt sätt? Jag kan bli så totalsårad och förstörd av det, så att jag bara ältar och inte kan släppa. Den känns nästan sjukt att tappa kontrollen så. Jag har en del att lära mig om attityder. Har aktivt försökt att länka bort till annat, men oftast med mindre lyckade resultat.

Ska nog ta och - trots allt - försöka varva ner för läggdags. Borde få en massa administrativt gjort imorgon. Tyvärr kom det jätteviktiga beslutet, som jag väntade få förra fredagen, först idag. Därför kom jag sent igång med en annan ansökan, som hade varit onödig att lägga tid på om beskedet hade varit positivt... Sånt är livet.

Bil i vila, cykel på dubbar, och helgsällskap :)

Kände för att få ner några tankar här innan jag stupar i säng. Jag har de senaste dagarna känt mig lite ur form, någon lindrig förkylning som jag hoppas inte bryter ut ordentligare. Har som vanligt kurerat mig med både örter och ingefärste, och försökt att hålla tempot någorlunda lugnt. Har cyklat i lugnt tempo till de ärenden som jag ändå behövt ta mig iväg på.

Vilken tajming. Ikväll kom det snö för första gången på länge. Igår ställde jag av min bil, som jag i fredags haft inlämnad för tvätt och vaxning. Nu står den ren och fräsch med överdelen inbäddad i ett sånt tygskydd från is och snö (om det nu är tyg, sånt halt material i alla fall). Dessutom skaffade jag äntligen vinterdäck till min cykel. Var förbi cykelaffären igår och i morse fick jag hämta cykeln med dubbdäcken påmonterade. Ikväll har jag cyklat på snöiga vägar - dock rätt tunt täcke än. Milt väder har lovats framöver igen, så jag tror inte det blir långvarigt denna gång heller. Nya däcken är jättebra ändå, för jag har redan tidigare vintrar funderat på det, och vintern är ju lång även om det är snöfritt då och då. En ny cykelhjälm skulle inte skada heller.

I helgen hade jag besök av en kompis från huvudstan. Hon kom i fredags kväll och åkte hem lördag kväll. Vi hade en mysig och avslappnad minihelg ihop, jättetrevligt att ordentligt hinna uppdatera det senaste i bådas liv. Efter en lördag morgon i lugnt tempo var vi på stan hela eftermiddagen och tidiga kvällen. Jag som sällan tar mig iväg och shoppar hittade några välbehövliga plagg. Framför allt behövde jag nytt för köruppträdanden, där vi har specialla färgregler för konsertklädsel. Vi var sen ute och åt innan hon åkte hem igen.

Jag tror jag börjar förbereda mig för sängen. Hoppas få igång lite mer regelbundet skrivande här igen. Ett torftigt antal blogginlågg både förra och det här året har det blivit...

Lugn höstvecka

Det här är första veckan på länge som jag kunnat hålla lite lugnare tempo utan någon deadline att hålla. Förutom flera trevliga träffar med vänner har jag också hunnit städa lite i mitt hem där kaos skapats under en längre tid. Grävde fram köksbordet igår ;) En affärskasse full med papper fick jag ihop, som jag bar bort till returpapperscontainern. Idag har jag fortsatt med diverse annat liknande. En stor skillnad syns nu trots att en hel del återstår att rensa bort i detta hem. Otroligt vad man samlar på sig...

Det har varit milt höstväder ett tag nu. Skönt, tycker jag. Passade nyligen på att sätta på vinterdäcken på bilen, för första gången sen tre år. Även om bilen nog även denna vinter ställs av till viss del var det bra att fylla på luft i däcken och kolla att de funkar. Åkte en längre sträcka i helgen när jag hälsade på familjen.

I övrigt fortfarande rätt tuff livsperiod, mentalt framför allt. Kämpar med att ta mig genom tunga dagar eller delar av dagar. Imorgon tas beslut som är verkligen viktigt för min livssituation. Hoppas verkligen det går vägen :) 

Akademiska framsteg och bokmässa mitt i livsröran

Återigen dröjde det ett tag mellan inläggen... Många tankar just nu, så får se vart det leder idag. Läste just mitt förra inlägg och det väckte ett lugn och fina minnen av en ledig tid i vackra och varma miljöer. Ska jag kanske återgå till den resan istället för att beröra mitt tidvis kaotiska och kanske något förvirrande liv? Det finns mycket som jag egentligen skulle vilja dokumentera och dela med mig av från min lite annorlunda semester. Jag borde väl göra det innan minnena hamnar allt för långt bort. Men annat ligger nog närmare till hands i funderingarna just nu.

Även om min forskning just nu går på lågfart på grund av omständigheterna finns det i alla fall mycket positivt som hänt på sistone. Min första akademiska artikel publicerades nyligen. Inget stort i den vetenskapliga världen, men jättestort i min värld av flera anledningar :) Dels hoppas jag att det för mig framåt i mina strävanden att få ägna mig åt detta på heltid, och dels är ju skrivandet och dokumentation en kär hobby för mig, och jag hoppas kunna glädja andra med det. Drömmen och målet är att få kombinera intresset med mitt yrkesliv.

Härom helgen var det bok- och matmässa i stan. För första gången under mina år på denna ort hann jag faktiskt vara där under två dagar. Det är så inspirerande att gå och lyssna på presentationer och intervjuer av olika författare och andra inom kulturbranschen. En rolig kombination är att kunna gå på matmässan i lokalerna intill och provsmaka en massa gott, och köpa hem bl.a. lokalproducerade matvaror. Jag inser just att de teman som engagerade mig på bokmässan skulle utgöra stoff för ett helt blogginlägg. Eftersom jag inte är på så ambitiöst humör just nu, nämner jag några bara lite kort. Eventuellt återkommer jag till några av dem.

Ett aktuellt tema nu, en bit in på 2000-talet, är sverigefinnar, framför allt den andra och senare generationer. På mässan intervjuades Kristian Borg om sin bok Finnjävlar och bakgrunden till den. I boken finns ett femtontal texter av olika personer med anknytning till sverigefinskhet. En intressant och viktig bok, som nu även översatts till finska. Det har också kommit ut en bok om mannen bakom Tom of Finland. Susanna Luoto och Tom Linkinen intervjuades om temat och fenomenet.

Merete Mazzarellas intervju hade titeln meningen med livet. Minns inte riktigt vad det intressanta samtalet innehöll, men i mina anteckningar hade jag skrivit "arbete, kärlek och att verka". Det där verka hade väl något med det finska verbet "toimia" att göra. Och sen hade jag skrivit "vara snäll, hjälpa andra och ha roligt" i mitt lilla häfte. Oavsett vem exakt citaten härstammar ifrån säger de väl något om livets mening :)

Det där var bara några korta exempel av det som engagerade mig på mässan. Som vanligt innehöll mina mässdagar också flera trevliga möten. Jag träffade vänner och bekanta både planerat och oplanerat. Vissa ända från Sverige. Även i år knöt jag nya kontakter för min forskning, där tips och info kan ges åt båda hållen.

Dagens inlägg avrundar jag rätt så oavrundat idag. Tvätten är klar i maskinen för att hängas upp. Min slappisdag börjar närma sig dags att kliva ur mysplaggen och hoppa in duschen, för att jag har kvällsprogram som väntar... :)

Hemma efter lång ledighet och vandring

Läste just mina senaste två-tre inlägg, och inser att det finns en hel del trådar där att följa upp... Återigen har det blivt en längre paus än vad jag skulle vilja mellan mina uppdateringar. Har en massa foton i mobilen som inte förts över till datorn ännu, så fotona kommer hit lite senare än texten.

Har nu varit hemma en dryg vecka efter min fyra veckor långa resa, som i det stora hela gick väldigt bra. Återkommer kanske mer om den i flera inlägg, för resan var jätteintressant. Kanske till och med så att jag upptäcker nya saker med den även så här efteråt. Trots knäproblem under sommaren gick vandringen väldigt bra utan några större obehag av knäsmärtor. Värre var det med ständigt återkommande blåsor i fötterna. Det förvånade mig enormt eftersom skorna under sommaren inte gav några som helst tecken på skavsår, när jag gick in dem. Hur som helst vandrade jag cirka 260 kilometer under femton dagar. En fantastisk och lärorik upplevelse, om än stundtals kämpig också. Det största problemet var att min packning var för tung för min relativt lilla kropp. Jag gillade verkligen att gå med vandringsstavar, som också var bra stöd med tanke på knäet och tyngden på ryggsäcken. Vackra vyer, trevliga människor och möten, ledig tid, vistelser ute i naturen, vid havet och i städer och byar. Jättefin grej att få vara med om och tufft också att ha genomfört det.

Eftersom andra saker just nu upptar min energi och mina tankar, skriver jag lite om annat också. Livssituationen är väl i stort sett lika osäker och oklar nu som den visade sig bli i somras. Det störde mig till viss del under semestern, och jag retade mig på att behöva ordna och maila/ringa om jobb- och studierelaterade ärenden under semestern. Samtidigt försökte jag peppa mig själv och jobba med min attityd, så att jag bara skulle acceptera att läget nu är så, och fokusera på det som är bra. Jag hade ju trots knäpp livssituation möjlighet att åka iväg, och det var välbehövligt med ledighet. Ofta bestämde jag kvällen innan eller under dagens gång hur långt jag skulle vandra, och ibland även vilken rutt jag skulle ta. Road trip till fots kom jag att kalla min vandring, för så var det ju :)

Ju längre tiden gick, fick jag nog allteftersom en lugnare attityd till livssituationen. Det märkte jag framför allt när jag kom hem, om jag nu inte riktigt hade insett det innan. Direkt inpå hemkomsten började ett helglångt körläger. Den helgen gick ändå jättefint trots intensivt program där. Det var toppenväder för att vara slutet av september. Solsken och temperatur uppåt 18 grader på dagarna hela helgen och början av veckan efter. Lägret var på en vacker plats vid havet i utkanten av stan.

Förra veckan var en sådan som alla tips och råd säger att det inte ska vara. Efter en semester bör man ju börja lite mjukt. Jag hade full rusch med viktiga ansökningar och deadlines, så det blev tokintensivt. Denna vecka är jag trött, långsam och känner av stress och lite deppighet. Jag måste göra någonting åt situationen på sikt. Även vid hektiska tider behöver jag komma ihåg pauser. Idag har jag bastat, och nu har jag en egen lugn stund till tonerna av Sarah Brightman. Mobilen är ställd på flygläge, så att inget där ska ta min uppmärksamhet. I helgen hade jag också mysiga träffar med vänner :)

Ljus i mörkret efter lite hjälplöshet :)

Tror det är första gången jag skriver här med min nuvarande, men inte helt nya, mobil. Får se hur resultatet blir och om jag lyckas sätta in foton.

Testar fotoinsättning... :)

En lugn förmiddag i soffan, där morgonkaffet nyligen druckits upp. Gårkvällens, nattens och till och med morgonens huvudvärk och illamående har äntligen lättat. Vad hjälplös man blir när det varken går att ligga still i sängen eller orka ta sig för något överhuvudtaget för att kroppen bara protesterar. Huvudvärk som inte släpper trots flera tabletter, med illamående som följd. Oro över såren i knävecken, som värker och gör ont.

Så såg gårkvällen ut för min del. Jag är så otroligt tacksam över att jag ändå rätt sällan är sjuk. Denna sommar har dock, förutom mental press, prövat mig med fysiska hälsan. Inget gravallvarligt som tur är, men tillräckligt oroväckande med tanke på min inplanerade långa vandringssemester. Just nu är jag ändå rätt lugn och positiv. Iväg kommer jag nog hur som helst, och får hoppas att det hela går fint vad som än händer.

Den ambitiöst påbörjade förberedelsen med allt längre promenader tidigare under sommaren stannade förstås av. Inkörningen av vandringsskorna har fått fortsätta under kortare promenader och ibland min vanliga cirka trekvarts timme långa årunda. Tanken var att redan här hemma öva att gå med tyngre packning i nya ryggsäcken. Istället får nog långa vandringen inledas på plats med min nya utrustning och får hoppas att vi kommer överens med varann ;)

Jag har tydligen inte aktiverat vad som behövs för att kunna föra in foton hit från mobilen, så jag ska nog ta och försöka fixa det nu... 

Ljusglimtar i en mentalt kämpig livsfas

Börjar lite negativt men ska vända det sen till muntrare toner... Det har verkligen varit en jättetuff sommar på det mentala planet. Hur jag än försöker intala och peppa mig själv att allt ordnar sig - som det oftast brukar - och att jag borde komma ihåg att njuta av nuet osv. har jag ändå mått rätt dåligt från och till. En dag kan börja bra, och deppigheten kan pötsligt slå till mot eftermiddagen och bli kvar hela kvällen. Känner hur jag är irriterad, orolig och bara allmänt nere och negativ. Då blir det svårt att njuta av det man gör, vad det än är. Dessutom är det svårt ibland att motivera sig till något, och risken är att man blir sittande med sånt som egentligen inte alltid ger så mycket. Att till exempel sitta för länge med mobilen eller så, och sen inse vad allt jag inte hann med... :(

Som tur har sommaren också innehållit roliga saker. Jag har varit ute och gått mycket. Förra veckan blev det ett par längre promenader än vanligt. Jag har bekantat mig med nya delar av den fina omgivningen kring ån som jag bor nära. Istället för min vanliga runda har jag nu gått åt andra hållet, och mycket längre bort än tidigare. Det är så vackert och naturskönt så nära inpå bostadsområdet. På den senaste promenaden blev det närmare tre timmar som jag gick. Då räknar jag inte med mina fotostopp och fikapausens längd. Det blev lite sightseeing på hemmaplan, för jag gick till ett museiområde i en natuskön omgivning. Där fanns också ett berg med fin utsikt ifrån. Fika serverades i en gammal lada, trevligt inredd, nedanför berget. Det fanns utebord också, men jag föredrog att sitta inne i den svala byggnaden. Alla utebord var i solen, vilket kändes lite varmt efter min långa promenad.

Förutom mina härliga vistelser i naturen har jag också haft besök flera gånger. I två omgångar har vänner från Sverige varit här nu under juli. En av vännerna gick jag också en väldigt lång å-promenad med, fast mot stanhållet. Jättefint det med, men förstås på ett annat sätt. Vi passade på att uträtta ett par ärenden i centrum, men vi fortsatte ännu långt vidare längs ån innan vi tog oss över den och hemåt längs den andra sidan.

Jag är så tacksam för alla vänner som tar sig hit och träffar mig. Även om jag har turen att bo vid ett läge där många har vägarna förbi, så är det inte alls fallet med alla besök. Och även de som har vägarna hit ändå, stannar längre ibland. Jättelycklig är jag, överhuvudtaget över alla vänner och familjen jag har. Nåt som förgyllt vardagen är också flera trevliga lunchträffar nu under sommaren. Vid fint väder har vi suttit ute, och vissa gånger haft möjlighet för långlunch också.

Det var egentligen mer jag hade i tankarna att skriva om ikväll, men känner nu hur trött jag är. Så jag tror att jag får fortsätta en annan gång, förhoppninsvis lite snabbare än vad det gått mellan de senaste inläggen. På allvar har jag funderat på meningen med livet, när allt är så totalosäkert för mig nu. Fick mig idag också en påminnelse om att ta vara på livet och inte låta det springa förbi och inte slösa bort det värdefulla nuet vi har. Den fantastiskt duktiga skådisen Michael Nyqvist, som gick bort i relativt tidig ålder, har ju begravts idag :(

När inte allt går som tänkt...

Konstaterar nu, ungefär som i förra inlägget, att det återigen har blivit en alltför lång paus i skrivandet här. Det i sig behöver inte göra något, men i mitt fall betyder det oftast att allt för mycket har pågått samtidigt för intensivt. De perioder då det fria skrivandet knappt får plats i mitt liv är tider då jag inte lyckas prioritera rätt.

Snart har halva sommaren gått. En sommar då saker i livet inte blev som tänkt, planerat eller lovats. Rätt så sent börjar jag förstå att det blev så. Jag har först haft svårt att acceptera det. Kännt känslor av orättvisa, ånger och stor besvikelse. Framför allt har min livsfas, då något gammalt lämnas bakom sig och nytt förväntas inträda, inneburit mycket rädslor, osäkerhet och stress inför det som väntar. Det hela har också fått mig lite handlingsförlamad till viss del. Visst får jag mycket gjort - en hel del har också behövt ordnas upp och administreras kring - men många saker har också endast till en viss del blivit gjorda. När jag är för illa till mods och vilsen i livet har jag svårt att slutföra saker, framför allt sådana som inte helt är måste. Måsten och deadlines fixar jag. Det är egentligen först de senaste dagarna jag nu inser att sommaren är så här långt gången och att vissa grejer kanske inte alls kommer att hända. Jag försöker peppa mig själv att acceptera läget och göra det bästa av det. B-planer funkar inte alltid med kort varsel, men det går alltid att försöka göra det bästa av nuet och jobba för en mer lyckad framtid - eller nåt ;)

Antar att texten här kan låta kryptisk när jag inte sätter ord på vissa detaljer i sammanhanget, men vissa saker är inte bra att vara för öppen med, har livet lärt mig. I alla fall inte när man är mitt i dem. Senare kanske.

Som tur har jag annat att fokusera på också. En del socialt. Har varit på trevliga släktfester under sommaren och kören har gett mycket glädje - och vi har med musiken också fått glädja publik :) Jag förbereder också ett livsäventyr, som jag dock hoppas i huvudsak blir äventyrligt i positiv bemärkelse ;) Dock kan en viss del av förberedelserna bli trista och kämpiga, men mest är det spännande att planera något roligt. Jag är glad att jag faktiskt har bokat in en länge behövd ledighet. Vad jag kanske hade trott då planen tog form var att min nya livsfas skulle ha hunnit komma i ordning och att jag skulle fått lite rutiner på det nya jobbet, som då skulle vara lättare att efter ledigheten återvända till. Just nu bekymrar jag mig lite för att sticka iväg på semester från en rörig tillvaro. Kommer jag att tillräckligt kunna släppa vardagen och mina ofta förekommande grubblerier och oroanden? Vissa saker i livet får man väl bara acceptera. Får väl lära mig att handskas bättre med osäkra lägen. Fortsättning följer nog... ;)

Ta-tag-i-livet-funderingar i "brytningsfas"

Återigen blev det en sån trist paus i skrivandet här. Senvintern och våren har verkligen bara rusat fram i full fart och med lite väl många olika engagemang, som det ofta tenderar att bli. Nu är jag i alla fall i en slags "mellanfas" i livet eller nåt sånt. Mina senaste magisterstudier är i praktiken klara men inte när det gäller administrationen, så min status är nog studerande på sätt och vis. Dessutom ska jag ju fortsätta som doktorand så småningom, så studerande är ju inte helt fel begrepp om mig. Dock ska jag försöka komma igång och jobba här snarast. Nytt jobb som redan är på gång har skjutits fram just nu, så därför svävar jag i lite oviss tillvaro ändå. Saker och ting brukar ju ordna sig, men kontrollmänniska som jag är så kan jag inte vara helt stencool ändå ;)

Förutom diverse fixanden har jag hunnit tänka och reflektera en hel del kring mitt liv nu på sistone. Jag vill på allvar försöka se till att inte skjuta upp saker jag verkligen vill göra och jag vill försöka få mitt liv att bli så bra som möjligt. Efter en lång period av studier, då jag ofta känt att jag har så många "måsten" som tar allt för mycket av min tid, vill jag nu få en bättre balans mellan bordena och det jag verkligen vill. Sen vore det bra att även försöka få bordena att bli det jag vill. Alltså till exempel att få jobba med sådant som känns rätt.

Jag har lagt en del tid på att rensa i mitt hem. Tyvärr är det ett evighetsgöra för jag har alldeles för mycket saker och för lite plats. Men jag har i alla fall kommit igång och är motiverad att försöka få min tillvaro luftigare, även fysiskt. Än så länge är det dock ett kaos som följt av det. Jag har slängt bort en massa papper - från gamla studier till exempel - men det jag sparat av det har ännu inte fått plats någonstans. Så just nu är jag här i vardagsrummet omgiven av öar bestående av diverse kompendier, plast- och pappersmappar och, ja, lite av varje.

Jag känner också att jag inom en snar framtid skulle behöva en lite längre ledighet där jag gör något bra för mig själv. En jättegammal dröm är att vandra till Santiago de Compostela i Spanien. I helgen kom jag på att jag kanske ska göra det nu i höst. Nu har googlat en massa kring temat, och beställt hem en bok från biblan. Det finns en massa material, men EN bok är en bra början :) Vi får se om det är det jag gör i år eller om det blir något annat. Det beror på många saker. Yogaretreat har jag också funderat på. Jag skulle vilja vara borta omkring tre veckor. Det tror jag - av erfarenhet - är en bra tidslängd att verkligen få avstånd till saker och ting och för att hinna ikapp med sig själv och fundera vad man på riktigt vill härnäst och framöver. Och förstås bara vara i nuet, och låta bli att fundera.

Konst och kreativitet i New York

... stannar ännu en stund i New York - apropå de senaste inläggen. I den sista var jag bland annat inne på temat shopping.

Min andra kväll i New York passade jag på att besöka det maffiga konstmuseet MoMa, en förkortning av Museum of Modern Art. De har gratis inträde på fredagkvällar. Jag var egentligen helt totaltrött, efter att ha rest hela dagen innan, och inte sovit så bra den första natten där då vi anlänt på kvällen. Vi hade rätt tidig start den morgonen med en lång körövning. Efter det hade jag och min kompis gått i flera timmar i Central Park, som jag nämnde i förrförra inlägget.

Eftersom jag helst ville vara utomhus och promenerandes se mycket av stan - istället för att vistas timtal inne i museer - tyckte jag att jag lika gärna kan kika in i det berömda museet medan det är gratis. Då behöver jag inte känna att jag måste orka se allt ;) Museet låg också på hemväg till hotellet från Central Park. Då jag anade att jag kommer ångra att inte ha tittat in där gjorde jag det. Orken höll sig riktigt bra, och jag gick igenom alla sex våningar, vissa delar dock lite snabbare än andra. Jag kom dit först vid 18.30 och de stängde kl 20. Den stora butiken längst ner var öppen till 21, så där förblev jag cirka tre kvart till efter att ha sett själva museiavdelningarna. Det var det jag skulle komma till med temat shopping.

Det är ofta den typen av affärer jag hamnar att bli kvar i, snarare än klädaffärer. I denna butik fanns en massa böcker och andra intressanta saker av alla de slag. Jag köpte med mig två såna lite dagboksliknande böcker, som ska inspirera till skrivande och att vara kreativ. Den ena var med fokus på positiva saker, 99 things that bring me joy heter den, och är en variant av dagbok. Den andra heter The steal like an artist journal. Den senare länken leder till författarens sida, där han berättar om bakgrunden till boken. Jag ser nu också att båda böckerna faktiskt har ordet journal i titeln. Nu gäller det bara att hitta tid att inspirera min kreativa ådra ;) Jag har dock ingen ambition att supersnabbt behöva fylla i luckorna i dessa böcker. Det får bli såna med-tiden-projekt.

På tal om skrivinspiration... ;)

I museet fanns många kända verk. Jag stötte på några som Lonely Planet guideboken tipsade om, men där fanns mycket annat intressant också. Det var temavisa avdelningar av olika slag. På en av våningarna fanns design av Alvar Aalto. Har för mig att den avdelningen generellt handlade om heminredning. Så kom finnarna med på ett hörn där också :) En rysk avdelning fanns det också, till min glädje. Tyvärr var museets fina innergård stängd, men man kunde se den genom de stora glasväggarna.

En regnig dag i New York

Längs Library Walk

Liksom i de senaste inläggen tänkte jag idag fortsätta dokumentera min New-York-resa (Hur binder man egentligen ihop ordet på svenska? Hinner inte ta reda på det nu, även om lingvistiska regler intresserar mig...).

Den sista heldagen jag hade i New York var jätteregnig. Jag fick då användning för mina spontanköpta gummikängor, även om jag då mest befann mig inomhus. Jag och en av mina rumskompisar - jag delade hotellrum med tre trevliga tjejer från kören - tog oss iväg på lite sightseeing. Vi var och tittade på den vackra stationsbyggnaden Grand Central, och kollade samtidigt upp var flygbussen går. Under promenaden därifrån till Public Library - ännu en sevärdhet - upptäckte jag en massa intressanta litterära plattor som var inbyggda längs gatan. Library Walk kallas projektet tydligen, och på gatuskylten stod det Library Way. Jag stannade till och fotade flera av dem, kanske till lokalbefolkningens förtret... ;)

En av salarna i Public Library

Jag är inte speciellt intresserad av shopping, även om jag kan tycka att några snabba spontaninköp ibland är kul. Vi hamnade i det fina bibliotekets butik, där vi hängde rätt så länge och tittade på alla intressanta saker. Där blev det en del inköp för mig. Bland annat ett par fina muggar i bra testorlek, en litterär och en matematisk, som passar min bakgrund väldigt väl. Jag hade redan innan spanat in en Starbucks-mugg som jag ville köpa. Dessa två var precis samma storlek och jag tycker att de stilmässigt också matchar varann någorlunda.

Biblioteket utifrån

På det berömda Macy's varuhus köpte jag sen den inspanade Starbucks-muggen. Jag fick också direkt användning för den. Min kompis ville ha nåt annat än jag, så jag ville ha take-away-kaffe från Starbucks där, men de hade inga take-away-muggar. Då använde jag den som jag just köpt några våningar uppåt. Så behändigt :)

Muntrauman, Luther King och mera sightseeing till fots

Haft en traumatisk eftermiddag med tandläkarbehandling och dess följder. Det var inget stort ingrepp, bara en mindre lagning men den satt på ett lite jobbigt ställe. Sen har jag trauman som följd av en massa på riktigt jobbiga tandläkarbesök jag haft under tidigare år. Så numera kan jag få väldiga obehag, nästan panik, bara av bedövningssprutan. Så efter att ha legat där stel och spänt mig den dryga halvtimmen hade jag varit i stort behov av nackmassage ;) Jag var bedövad en stor del av kvällen. När det väl gick över fick jag ont istället. Synd om mig idag :( Återkommer till USA-resan nu, eftersom jag ändå inte kunde somna när jag nu eländig försökte lägga mig...

En gata i Brooklyn

Martin Luther King Day sammanföll med min vistelse i New York. Jag och några vänner deltog då i en intressant minnesdagshappening i Brooklyn, i ett fint operahus där. Det är tydligen en tradition som hållits där i många år. Vi fick höra på inspirerande gospel av The Institutional Radio Choir och en massa eldsjälar som verkar i Dr Kings anda höll tal. Salen var fullsatt med lokalbefolkning. Det var ett väldigt intressant, inspirerande och lärorikt evenemang att få delta i. Gratis inträde var det också. Bland mycket annat påmindes vi om att Kings målsättningar ännu inte är nådda trots att det är stora skillnader sen hans tid. Vikten av fredlig kamp poängterades också.

Det var en vacker solig januaridag, som jag sen från eftermiddagen och framåt tillbringade utomhus. Njöt verkligen av att se fina omgivningar. Från Brooklyn Heights har man en vacker vy över sydöstra Manhattan. Gick sen över Brooklyn Bridge, som är en sevärdhet i sig, till Downtown. Där var jag och tittade på minnesplatsen vid World Trade Center innan jag vände tillbaka norrut mot hotellet i Midtown. Det blev en väldigt lång promenad den dagen, förstås med fikapauser och annat. De sista kvarteren innan hotellet kändes det tveksamt om benen och kroppen skulle bära ända dit. Jag gick genom Soho och en del av Greenwich village.

Tittade in i några affärer på vägen. Bland annat såg jag i Converse-butiken, längs Broadway, att man i deras nedre våning kunde designa sin egen modell med val av färger, mönster och tyg, så görs de på plats. Intressant. Det enda inköpet för mig denna dag blev ett par gummikängor som jag råkade hitta redan Brooklyn. Så de hängde med i ryggsäcken längs hela dagens långa promenader.

Läste nu efteråt i guideboken om The High Line, som jag nämnde i förra inlägget. En av tankarna med den var tydligen att det ska vara park- och grönområde. Den delen jag gick från West 23rd Street upp till slutet av High Line på West 34th Street upplevde inte jag som speciellt grön. Delvis kan det ju ha med denna vinterårstid att göra.

Till fots i New York

Jag tycker så mycket om att gå långa promenader, speciellt i en fin omgivning. Ett extra plus är också

att vädret är bra. Om inte annat så får man vara glad att det inte regnar... :)

Har ingen koll på hur många kilometer eller snarare mil jag avverkade i New York, men många fina och njutningsfulla promenader hann det bli åt olika håll i stan. Det legendariska Chelsea Hotel, där många kändisar bott även i längre perioder, var tydligen under renovering. En vänlig kvinnlig portier släppte in mig i lobbyn, där jag kunde se mig omkring. Att fotografera där var förbjudet. Hon berättade att det bor vissa hyresgäster där fast själva hotellverksamheten ligger nere under renoveringen.

Därifrån fortsatte jag sen till High Line, som är en promenadsträcka som byggts längs gamla järnvägsspår. Sträckan jag gick var snarare intressant än vacker. Dock ser man Hudson River från vissa delar av High Line, men i de gråa vädret jag gick såg det inte så märkvärdigt ut. Det som var intressant är dels det att man tagit vara på järnvägsspåret - det finns kvar dels i promenadstråket och dels bredvid den bitvis - och vissa staket och sådant. Det andra intressanta tyckte jag var det att det nu byggs en massa supermoderna höga hus, medan en del gamla står kvar intill. En stadsdel under utveckling. På vägen tillbaka norrut på Manhattan stötte jag på ett svenskt café med det avslöjande namnet Fika. Kassörskan berättade att det var en kedja med flera fik i stan.

En annan dag gick jag och en kompis flera timmar i Central Park. Det var en solig eftermiddag. Vi var bland annat och tittade på Strawberry Fields, minnesplatsen för John Lennon. Där satt en musikant och spelade Beatleslåtar. Vi hittade senare ett trevligt fik, där stora fönster vätte mot en liten sjö eller vattenplätt av nåt slag. Fint i alla fall :)

Ikappkommande efter långväga resa

Jag har de senaste dagarna kämpat på med att komma ikapp med orken och en normal tidsrytm efter hemkomst från en New York-resa. Parallellt med det har jag fått lite gjort hemma. Packat upp väskorna, tvättat tvätt, diskat och lagt tillbaka runt om i lägenheten utspridda saker in i klädkammaren. Innan resan var jag tvungen att röja plats för servicefolk som skulle in och rensa i ventileringshålen. Klädkammaren var förstås överfull, så jag fick ta ut en massa grejer och ställa i min redan fulla lägenhet :)

Jag har nu också fört över fotona från kameran och mobilen till datorn. Som vanligt har jag plåtat järnet :) Fördelen med digitala bilder är ju att det inte gör något. Jag är så ledsen för att min kamera gick sönder under resan. Hoppas den går att fixa utan att det kostar en förmögenhet... 

I övrigt gick resan väldigt bra på alla sätt och vis. Det var en mångsidig knapp vecka med diverse program. Vi fick uppträda med vår kör på ett fint konserthus, och det innebar en del övningspass dagarna innan. Allt det var en fin erfarenhet och upplevelse. Dessutom har jag tagit mig runt en hel del i Manhattan och även sett en liten bit av Brooklyn.

Märker att jag börjar tappa koncentrationen på att skriva, så jag återkommer kanske en annan dag om resetemat.

Nyår, inspirerande läsning och bastutema igen...

Ser att det blev ett väldigt skrivfattigt bloggår för mig förra året. Det säger en hel del om hur för fullt upp jag helt enkelt hade det. Inför det nya året får jag än en gång påminna mig om att hitta och skapa tid för mig själv och mina behov. Att inte ständigt låta måstena gå före, så att det till slut inte blir tid över när de väl är fixade. Hoppas bland annat på mer skrivande i år, och då inte bara akademiskt.

Vad trevligt att jag fick sällskap till igår kväll. Det är mitt första nyår på denna ort. Har bott här i över två år, men de föregående nyåren har jag varit i andra städer hos och med vänner. Jag har ingen given krets här för såna större högtider, så jag var förberedd på att ofrivilligt behöva tillbringa nyåret ensam, eftersom jag inte hade ork att resa någonstans. Men två kvällar innan nyårsafton visade det sig att en kompis här inte heller hade några planer. Vi var och åt mexikanskt på ett trevligt ställe. Efter ett besök på en pub efteråt gick vi och tittade på fyrverkerierna i stan. En lagom lugn och trevlig kväll. Det var mysigt att komma ut på stan och känna på feststämningen i trevligt sällskap :)

Från det ena till nästa... Jag läste förra veckan en fantastisk levnadsberättelse i boken New Delhi - Borås Den osannolika berättelsen om indiern som cyklade till kärleken i Sverige. Storyn får mig att tro på vissa meningar med livet och livets gång. Kanske är vissa saker förutbestämda? Men egna insatser och envishet krävs ju också. Huvudpersonen Pikej lyckas få ett fint liv trots att han är född kastlös och får stå ut med en massa orättvisor och livets tuffa sidor.

December kom att bli en månad med en massa bastande för mig. Hyresvärden bjöd på två extra bastuomgångar utöver de fyra vanliga, och jag hann utnyttja alla. Dessutom var jag i badhuset och bastuyogan därtill, och så julbastu hos brorsan. Ikväll inleder jag även det nya året med bastande :)