Hemma sjuk :(

Oj vad lite det har blivit skrivet - både här och överhuvudtaget - för mig denna höst. Nu fick jag lite vad jag ibland kallar bonustid, när något oväntat blir inställt och man plötsligt får extra egen tid. Denna gång var det dock inte så positivt med det som blev inställt. Tvärtom har jag varit lite bedrövad, besviken och ledsen.

Jag skulle delta i stora häftiga körevenemang, som vi övat mycket inför hela hösten. Tyvärr har min halsfluss blivit oväntat segdragen, och jag hann inte bli bra i tid. Tvärtom blev det lite återgång till det sämre, så jag fick stanna hemma. Därmed blev dessutom ett inplanerat besök hos en god vän inställt, för en av konserterna är på hennes ort, och jag skulle övernatta där och umgås med henne och familjen. Nu har jag en vila-slappa-dag här hemma. Går inför att inte ens göra pluggrejer, för jag är väldigt hängig.

Man får sätta saker i ett större perspektiv. Någon världskatastrof är ju det här förstås inte. Ibland får man helt enkelt lyssna på kroppen och ge efter. De få gånger jag är sjuk är jag sällan sängliggande utan ofta kör jag på med det jag tänkt göra ändå, fast kanske i lite lugnare tempo. Gällande halsfluss varnade doktorn för livsfarliga följdsjukdomar, så jag har nog verkligen försökt ta det extra lugnt sen jag fick diagnosen. Ändå har det läkt toksegt. Får väl bara ge mig till tåls...

Höstsol, bokmässa och ryska

Oj vad tid det har förflutit sen senaste inlägget... Vart tar veckorna vägen?

Njuter av en lugn skön hemmakväll. Denna höst kom kölden rätt tidigt, tycker jag. Trots det har det varit mycket sol på dagarna. Idag var jag på stan på lite spontanshopping och sen tog vi ett glas vin ute i solen vid ån. Så härligt, nästan semesterstämning när musiken sattes på vid krogen där vi var :)

Häromhelgen hade vi den årliga bokmässan i stan. Även denna gång hann jag bara gå en av de tre dagarna på grund av studierna, fast jag gärna hade tagit del av flera av seminarierna. Det var tema Sverige i år, så jag var bland annat och lyssnade på sverigefinska författare som intervjuades av studeranden från universitetet här. Jätteintressant var det. Sprang även på bekanta från mitt förra universitet i Sverige, jättetrevligt. Årets stora tema deckare brydde jag mig inte så mycket om eftersom det inte är någon genre som jag läser något nämnvärt.

Fortfarande tar ryskan en stor del av mina veckor i anspråk. Emellanåt känns tempot som rena korvstoppningen. Jag försöker dock plugga flitigt med positiv attityd. Det är svårt och knepigt att få vokabulären att fastna, men en hel del har jag ändå hunnit lära mig under terminen. Det är ju jättehäftigt att lära sig ett nytt språk :)

Under veckan har jag börjat leta upp rysk musik på Spotify. Jag fick tips av en kurskompis om en artist som heter Linda (med rysk stavning, som jag skippar här). Henne har jag haft på i bakgrunden medan jag gjort ryskaläxor. Jag har samlat ihop en del låtar till en lista. Får se om det ytterligare hjälper att få in språket i skallen ;)

Berlin och lite om hemmet

Skönt med en lugn hemma-lördagskväll. På tv är det någon slags dokumentär om en dansk som bor i Berlin med sin familj. Det är en stad som jag är intresserad av, och skulle kunna tänka mig att bo där ett tag. Första gången jag var där var precis innan muren föll, hösten 1989. Det är en upplevelse att ha sett skillnaderna mellan öst- och västsidan, och förstås skönt att den perioden sen tog slut. Sen några år verkar Berlin ha blivit något av konstnärs-bohemområde, där det tydligen är relativt billligt att bo.

Mitt stora avlånga sovrum har delats upp mitt i med en stor bokhylla, så att sovdelen är på den inre sidan med garderoberna, och den andra delen är min "kontorsdel" där skrivbordet står. Det är jättefint läge med stora fönster och grönområden utanför. Tyvärr kom jag aldrig igång förra året med att sitta där och plugga, utan mitt vardagsrumsbord har blivit ett sånt allt-i-allo-bord, så som jag ofta haft det i även tidigare hem. I början av den här terminen röjde jag äntligen lite plats på skrivbordet så att jag fick datorn att rymmas där - lånedatorn jag har är väldigt stor jämfört med min lilla gamla. Idag ville jag ändå sitta vid tv:n, så jag tog hit den bärbara datorn. Man sitter inte speciellt ergonomiskt här, så det är bra att jag nu har flyttat studieplatsen till skrivbordet :)

Vilken häftig arkitektur de visar på tv nu, i Berlin. Den här dansken är konstnär, målar. Han har haft något samarbetsprojekt med arkitekter, som tydligen blivit en bok också. Dansken berättar vidare att priserna på bostäder nära centrum i gamla öst nu håller på att höjas, när folk med mer pengar än de som bott där från början i allt större utsträckning köper bostäder där. Det är både "västtyskar" och folk från hela Europa. "Urinvånarna" flyttar längre ut. Det finns en del åsikter om det uttryckta i form av plakat och andra texter i stadsdelarna där.

I övrigt har jag haft lite av flitförmiddag idag. Det som bara skulle vara fönstertvätt i sovrummet - visserligen stora fönster - blev så mycket mer, när det är så mycket gamla smutsavlagringar på karmar och de områdena. Ett riktigt projekt blev det, utan att gå in på detaljerna, mer än att jag inser att gårdagens golvtvätt borde skett efter fönstertvätten och inte innan... Sen körde jag bort utemöblerna till mitt förråd.

Nu ska jag helhjärtat satsa på tv-kväll, först något från köket... ;)

Fixanden, hjärngympa och en härlig stadens dag :)

Idag har det varit en sån fram-och-tillbaka-fixa-ärenden-dag... Men viktiga grejer har nu fixats. Efter mina tidiga morgonlektioner cyklade jag i full fart hem för att hämta bilen och köra den till verkstaden, där tid hade bokats. Medan bilen reparerades enligt besiktningsmannens föreskrifter och olja byttes hann jag med ytterligare några ärenden. Nu hamnade det mesta av dagens plugg på kvällen. Har kvar lite ännu som borde bli klart innan morgondagen, men pausar med lite bloggande :)

Alla bra idéer som jag då och då haft lust att skriva om är förstås, som så ofta, bortblåsta när jag väl sätter mig för att skriva ;) Så det får bli lite spontant vad som dyker upp istället. Appropå ryskan som jag tokkämpat med de senaste veckorna insåg jag, att vilken fantastisk hjärngympa jag får ;) Det sägs ju att det är sunt att hålla igång hjärnan med klurigheter. Trots min långa studievana och allt känner jag mig dock inte som en speciellt vältränad hjärngympare ;)

Igår på stan fick jag konkret känna att jag kan lite ryska. På ett ställe vid hamnen har de såna metallplattor där vissa utvalda fått sina namn ingraverade - typ som hollywood-stjärnorna fast båtformade och mindre ;) Där finns bland annat prinsessan Victorias och Prins Daniels namn liksom några andra utländska besökares. Det var där jag kunde läsa den ryske högt uppsatta politekerns namn och titel. Utan att gå in på vad jag anser om politiken, kunde jag glatt konstatera att jag nu kan något som jag inte kunde för bara några veckor sen ;)

Det var för övrigt en sån fantastisk dag igår på många sätt. Solen sken och det var sommarvärmekänslor, så där så man kunde känna sig riktigt lycklig och tillfreds. Efter flitigt pluggande på förmiddagen, tog jag en rejäl paus och cyklade in till stan, där det var stadens dag med en massa happenings. Flera muséer hade gratisinträde dessutom. Med trevligt sällskap passade vi på att besöka Åbo slott, där de har utställningen Flickkungen om drottning Kristina. Efter det satt vi och njöt av livet och den soliga staden på en terass :)

Hade jag inte behövt återvända hem under tidiga kvällen för att plugga, hade jag gärna gått och lyssnat på musik som erbjöds senare. Stans fyrverkerier, som avslutade dagens evenemang, kunde jag se till stor del genom mitt fönster.

Tv- och filmpaus med Kaurismäki från ryskan...

Äntligen lite tv-kväll efter en MASSA pluggande idag. Min "lilla" fempoängskurs i ryska har just nu tagit över min studietid helt och hållet känns det som...

Just nu tittar jag på en dokumentär om Mika Kaurismäki. De ska tydligen ha en period med hans filmer på Yle den närmaste tiden, varav två ikväll. Den sista blir för sen för min dygnsrytm, men den första slutar före midnatt, så den tänkte jag nog se. Bröderna Kaurismäki är ju kult i Finland - och även övriga världen - så som filmintresserad måste man ju kolla ;)

Finlandssvenska kanalen Yle Fems program Efter nio, som kommer ett par kvällar i veckan, är ett program i min smak. Programledarna har en lagom avslappnad stil och approach, samtidigt som lättsammare teman ändå varvas med seriösare och djupare i deras intervjuer. I delen jag såg på nätets Yle Areena idag intervjuades programmeraren Linda Liukas, som blanda annat skrivit en bok om programmering/kodning för barn. Den ska översättas (eller hade den redan översatts?) till svenska också. Tydligen ska programmering införas i finska läroplanen härnäst.

Eftersom så mycket av vår vardag digitaliseras vartefter och de som programmerar utvecklar sina intresseområgen, är det viktigt att inte bara ett visst kön i en viss ålder är de som hanterar verktygen. Ungefär så var en åsikt som kom fram i programmet och även i en annan bok som jag på sistone läst lite i. Den boken handlar om kvinnliga programmerare. Återkommer eventuellt om den, bara jag hinner läsa mer i den vid tillfälle. Har den till låns från biblan.

Såg en stark och gripande film, Requiem for a Dream, igår. Tragiska livsöden, men väldigt skickligt gjord som film. Bra skådisar (bl.a. Jared Leto och Jennifer Connelly) och musiken passande därtill.

Men åh, vad jag känner mig trög med inlärningen av ryska :( Jag brukar inte ha svårt för att lära mig språk, men fy vad jag får kämpa nu. Jag har svårt att minnas orden. Eftersom jag har svårt att få till det med uttalet fastnar de därmed ännu långsammare. Bokstäverna gick lättare än jag trodde att nöta in så som de är. Däremot läser jag ändå ofta fel när jag ser dem i en text. Och jag känner mig inte speciellt snabb när jag ska läsa högt. Huh huh... Än tänker jag ändå inte ge upp :)

Kaurismäki-filmen Arvottomat från 1982 började just på tv. Ska försöka koncentrera mig på den...

Höstekorrhjul och pluggtankar

Dags för lite uppdatering... Nu har jag plötsligt börjat hamna i höstrutinsekorrhjulet. På nåt sätt tar mängden studieuppgifter ofta över tillvaron nästan helt och hållet. Plugga-äta-sova-känslan... Är i en livsfas då jag ofta är trött och behöver enormt många sovtimmar. Då krymper dagslängden och blir dessutom lite hattig, eftersom jag ofta kan behöva middagssömn när jag kommer hem från lektionerna.

I måndags kväll var jag på väg till yogan, trodde jag, tills det var dags att bege sig hemifrån. Då insåg jag hur jag bara inte orkar och inte heller har motivation nog att tvinga mig iväg. Inte heller tisdagens pass gick jag på. Igår när jag skulle till kören tog det emot minst lika mycket. Tänkte att jag lägger av, skippar kördeltagandet helt och hållet. Som tur tvingade jag mig iväg, men vad det kan kännas tungt det där, att få krafter att ta sig ut... Tar man väl det steget brukar det sen oftast kännas bra ändå.

Blir igen påmind om att jag lever i fel sorts klimat. Denna vecka har varit mildare och i helgen hade vi toppenväder, då jag och min kompis satt ute på olika terasser och njöt av sommarkänsla. Förra veckan, däremot, hade vi några sådär 6-gradiga nätter, då mössa hade varit skönt under morgoncyklingen. När jag en kväll förra veckan cyklade hemåt i det lite kyliga mörkret vid 21-tiden, frågade jag mig i desperation hur jag kommer fixa och överleva denna verkligen LÅNGA period av svalt och kallt väder som vi har här... och som så här tidigt på året redan infinner sig.

Inser att jag bara måste rycka upp mig och göra det bästa av tillvaron, och komma ihåg att njuta av livet och vardagen. Jag har faktiskt fått lite "skoltrötthets-känslor" nu, tyvärr. Samtidigt är det ju jättespännande att lära sig ett helt nytt språk, ryska, som jag nu håller på att lära mig. I och med det öppnas en ny värld för mig. Att lära sig ett språk innebär att få inblick och delaktighet i nya kulturer, vilket är en väldigt givande del och ett resultat av språkstudier. 

Att skriva en avhandling är egentligen ett arbetssätt jag trivs med. Ändå är det bitvis väldigt krävande och till och med ångestframkallande. Där får jag nog bearbeta mitt förhållningssätt för att palla trycket som uppstår då och då :) Det positiva är att jag nog lyckats komma igång med ett bra ämnesval som jag länge intresserat mig för. Hoppas det blir något bra av det hela sen :)

Höstrugg, yoga och Knausgård på finska

Åh, nu har den här höstråa svala temperaturen infunnit sig i min lägenhet. Dubbla raggsockor och filt gäller här i soffan... :( Försöker intala mig att det ska bli så skönt med yoga, trots att man inte har den minsta lust att ta sig utanför dörren när man redan färdigt fryser... Yogan startar denna vecka efter sommaruppehållet och tiden har den här terminen ändrats till mycket senare än förut. Gäller att ändå orka ta sig iväg.

Igår försökte jag tvätta yogamattan. Eller jag tvättade den men det var inte så lätt. Tänkte först sätta den i maskin. Jag stoppade till och med in den i trumman, men insåg hur trångt det blir där (trots att jag har en maskin som tar sju kilo, och har alltså hyffsat stor trumma). Det såg ut som att den inte skulle bli tvättad i alla veck eftersom den blev så ihopknöglad. Jag har förstås inte kvar tvättinstruktionerna till den heller, så jag vet inte hur lämpad den skulle vara för maskintvätt...

Eftersom jag inte har något badkar eller någon större balja blir det så himla blött att tvätta den i duschen. Därför använde jag min skurhink till den, men typ bara halva mattan fick ju plats i taget. Jag försökte skura så gott jag kom åt med en liten grov tvättsvamp innan jag sen sköljde av mattan. Nu har den hängt på tork sen igår förmiddag, och fortfarande är den fläckvis fuktig. Jag tror jag lånar yogaställets matta idag, annars brukar jag föredra att använda min egen.

Igår läste jag ut Knausgårds Min kamp 4. Såg att de har svenska översättningar av del fem och sex på stadsbiblan i stan. Idag när jag var på lokalbiblan i annat ärende, sprang jag på en finsk översättning av del fem. Jag brukar föredra att läsa originalspråk då jag kan språket. Norska kan jag inte, men eftersom svenskan är så lik norskan och vissa av böckerna även utspelar sig i Sverige, så har svensk översättning känts naturligare än finsk. Men när nu den finska bara fanns där och jag inte kommer hinna hämta den svenska de närmaste dagarna, så lånade jag hem den. Får se hur det känns att byta språk mitt i allt... :)

Hemmahelg och lingvistik

Jätteskönt med hemmahelg utan större planer efter ett par helgers resande. Avsikten har varit - förutom att ta det lugnt och sova ut på mornarna - att få lite gjort här hemma, och att göra klart ryskaläxan, som jag inte kom så långt med igår.

Dagen började bra. Efter en god natts sömn och frukost blev toaletten tvättad och klädkammaren städad. Jag har hela tiden haft ambitionen att ha liksom fri väg inne i klädkammaren, som har en avlång form. Det har funkat länge, men nu under sommaren hade det hopats igen med en massa saker som var i vägen varje gång - vilket är ofta i denna lilla lya - jag haft ärenden dit. Så nu röjde jag väg för mig och passade på att tvätta golvet där också. Efter det gick jag iväg med lite grejer till mitt förråd, samtidigt som jag tog en trevlig promenad i solskenet.

Men sen tog det lite stopp med orken och energin.Efter att ha ätit mat har jag inte riktigt fått någon nytta gjord, vilket jag ännu hade tänkt att få innan kvällens slappande. Så jag hämtade en liten öl och chips från köket och satte mig för att skriva lite ;) Tanken är att försöka få upp lite fart sen, men vi får se... Det är ju en dag imorgon också ;)

Jag lär mig fortfarande då och då nya finlandssvenska ord och andra språkliga skillnader mellan rikssvenska och finlandssvenska, fast jag nu redan sen flera år haft finlandssvenskar i min omgivning. När det gäller finska, som jag alltid kunnat rätt bra, snappar jag upp framför allt ord som kommit till under åren, som jag som tidigare aldrig bott i finsksspråkiga orter har missat. Ett roligt ord jag häromdagen lärde mig är jenkkakahvat. I Sverige kallas ju det där lilla extra runt midjeområdet bilringar. Jenkkakahvat betyder "jenkkahandtag". Jenkka är en traditionell finsk dans, där man står på led och håller personen framför sig med händerna på var sida i ungefär midjehöjd, så uttrycket är ju lite logiskt ;)

En del av de finska orden eller uttrycken jag lär mig är kanske inte jättenya, eller kanske inte nya alls, men de kan vara från situationer som jag aldrig varit i på finska. Att uppsjungning heter äänenavaus (röstöppning) var inget jag hade hört förran jag förra året började i en finsk kör.

Ryska och skärgårdstur

Igår inleddes höstens nya utmaning - den redan så länge tilltänkta inlärningen av ryska :) Vi hade alltså första lektionen igår, och den kommer två gånger i veckan att åtföljas av nya sådana. Det är tydligen värsta populära grejen just nu. Gruppen var helt full, vilket läraren redan i våras förvarnade om, så att man skulle komma ihåg att anmäla sig i god tid.

Läraren är en riktig veteran som hängt med i många år, och har fortfarande ett stort engagemang för ämnet. Vi hälsades välkomna av henne - på ryska förstås - redan utanför klassrummet, ackompanjerat av någon rysk artist vars musik spelades samtidigt. Klassrummet var inrett med en massa ryskt vid tavlan och på katedern. Fick sån lust att fota det hela, men det kändes för pinsamt... ;) På tavlan stod bland annat det kyrilliska alfabetet skrivet, som vi under lektionen repeterade ett antal gånger. Tyvärr sitter det inte än så länge, men tydligen ska vi gå igenom tecknen - det hette tydligen tecken och inte bokstäver - grundligare vartefter. Spännande hur som helst :)

Har just kommit från bastun, där jag inte hade varit på några veckor nu. Gjorde oljeinpackning i håret och skrubbade mig ren med en sån skrubbhandske, så nu känner jag mig ordentligt rengjord och fixad ;)

I helgen var jag på en lite längre skärgårdstur ut till Houtskär i yttre skärgården. Bussresan dit tog cirka 3,5 h, och vägen gick över flera öar, så det blev fyra bilfärjeturer längs vägen. Vädret var jättefint på dagarna, så jag hade tur, för tidigare under veckan hade det förutspåtts sämre.

Det var jättemysigt att komma ut på landet och trevligt att umgås med väninnan jag hälsade på. Hon har ett hus på ön hon växte upp på. Jag fick se en hel del av omgivningarna och vi träffade även en del av släkten. Genom området går en så kallad Skärgårdens ringväg, som man kan köra runt åt båda hållen och i lite olika variationer. I Mossala finns en större stugby, väldigt fint belägen. Där har de en dansbana, där ett åländskt dansband uppträdde på lördagkvällen. Vi åt mat i restaurangen och vi hann också ta en liten promenad till ett utsiktstorn innan banduppträdandet. Det var jättefin utsikt därifrån, och vi tajmade precis in den vackra solnedgången. Åt det andra hållet såg man månen - det var fullmåne dessutom :)

Det var tur att jag tog bussen ut i skärgårgården och inte bilen, så som jag från början hade tänkt. Både på fredag- och söndagkvällen var det hundratalsmeterlånga bilköer till Nagufärjan. Bussen får ju bara glida förbi köerna, så där satt jag rätt nöjd.

Fantastisk dag i huvudstan och lite vilsenhet i livet

Vilken underbar dag jag hade i vår vackra huvudstad igår. Det fantastiska augustivädret har hållit i sig. Som jag säkert nämnt tidigare tycker jag så mycket om städer som har vatten och grönområden. Igår fick jag njuta av promenader vid havet och runt Tölöviken.

Det är så smidigt att åka dit bara över dagen. Resan tar visserligen två timmar åt varje håll, men det är så skönt att slippa ha övernattningspackning med. Det här varma vädret gjorde det extra lätt med klädseln också :) Bussturerna har oftast gått väldigt smärtfritt. Igår var det dock en - troligen han framför mig - som luktade väldigt ofräscht. De där vågorna kom då och då, lite halvjobbigt. Men annars trivs jag med att läsa eller kanske lyssna på bra musik. Eller bara vara :)

Utsikt inifrån musikhuset

Ett kärt återseende av vänner som jag inte träffat på jättelänge var en viktig del av dagen. Den ena bor i Tyskland och semestrar nu i Finland. Vi satt länge och fikade på ett mysigt utefik med utsikt just mot Tölöviken. Det var kul att uppdatera det senaste hos var och en av oss. Senare strosade vi omkring i området nära tågstationen. Den delen av stan har verkligen bytt skepnad under de senare åren. Spännande arktiktur, däribland det relativt nya musikhuset.

Förra veckan hade jag under flera dagar den där ibland uppdykande känslan av vilse i livet. Den kan vara rätt tung fast jag nu såhär i bättre dagar knappt konkret kan sätta mig in i den. Nu börjar studierutinerna komma igång. Det känns bra, även om även det stundtals kan få mig att fundera om jag är på "rätt väg"... Oftast kommer jag dock fram till att denna utbildning hjälper mig framåt åt rätt håll i den för mig ämnade livsbanan :)

Jag är nu en bra bit in i Knausgårds Min kamp 4. Böckerna har väckt en hel del olika tankar och viss igenkänning också. Till exempel tänker jag på hur förödande det kan vara att lida av dålig självkänsla och osäkerhet. Att inte inse sitt värde eller att inte passa in. Att känna sig som en bluff som egentligen inte duger eller är intressant nog för den  populära kompisen. Sån jobbig självmedvetenhet, att känna sig fel. Slappna av med alkohol för att våga mer, vilket också ibland går helt överstyr... Våndor med att vara ung, men såna negativa känslor som även kan följa en upp till åren. Knausgård är duktig på att sätta ord på den typen av verklighet som säkert många av oss känner igen oss i åtminstone delvis - och kanske till om med hade glömt bort.

Badstränder och sent premiärdopp

Undrar om det är rekord... Först igår tog jag sommarens första dopp. Det var runt 20 grader i vattnet, vilket till en början kändes läskigt kallt. Det var dock ändå inte så illa. Jag vågade till och med ta några simtag. Två badomgångar blev det vid havsbadet som jag och en kompis besökte igår. Det var en mysig liten strand ute på landsbygden, där det även fanns en bastu. Så härligt  att vi nu har riktigt sommarvarmt.

Jag konstaterade nyligen att jag i alla mina tidigare hem har haft kortare avstånd till en badstrand (eller flera) än vad jag har nu. Lite synd för jag tycker det är så mysigt att kunna cykla dit och vistas då och då.

Här på nya orten har jag nu hunnit besöka badstränder på två håll. I Uittamo, som ligger ut mot de större öarna i kommunen, var den större stranden helt knökfull den gången jag cyklade dit. En annan dag hittade jag en rätt mysig strand vid en sjö cirka fem kilometers cykling från mig åt ett annat håll, den närmaste stranden härifrån. Till min bestörtning bestod vattnet av en tjock grön sörja, alger förmodligen. Skönt att jag har en uteplats i alla fall, så blir det att jag lätt och spontant kan ta mig ut en stund.

Idag har jag läst ut min första roman på franska. Som jag redan nämnde i ett tidigare inlägg är min språknivå inte så hög i det språket. En del missade jag av innehållet trots mycket hjälp av ordlista. Ändå gick det oväntat bra att läsa boken, som var rätt lättsam men ändå med tänkvärda livsskeenden och reflektioner. Och jag tror att jag nu behärskar många fler franska ord än jag gjort på länge :)

Först nu börjar jordgubbsskörden i min lilla trädgård sina. Idag hittade jag bara ett fåtal så där precis lagom mogna bär, efter att i cirka två veckors tid kunnat plocka en större mängd dagligen. Nästan overkligt många var det dag efter dag... :) Häromdagen upptäckte jag att det även fanns några hallon att plocka. Ingen jättemängd men lite i alla fall. Dem missade jag så gott som helt förra sommaren, då jag inte hade flyttat in ordentligt än.

Svenska på amerikanska och firmafest i Taiwan

Roar mig med att slötitta på David Hasselhoff show från Sverige på tv. Idag är bland andra Måns Zelmerlöw gäst. De lingvistiska funderingarna började redan i inledningen när Hasselhoff försökte få rätsida på Måns efternamn, "Sell more love" fick han det till. Måns berättade att i Polen blev han Summerlove ;) Jag skrattade också sen när de körde allsång i liveshowen med låten Kalle på Spången. Samtidigt visades textremsa med uttalshjälp för engelskspråkiga. Såg rätt kul ut. T.ex. blev ordet vilken i "Vilken Kalle?" "weekend Calle"... Hmm...

Vilka skojiga udda grejer man kan hamna på under utlandsresor, kanske ännu mer när man är yngre. Jag tittade igenom ett av mina fotoalbum från Asien-delen av min jordenruntresa igår. I min ungdom på 90-talet stack jag iväg med transsibiriska järnvägen till Kina, där jag sen tog mig runt lite hit och dit. På ett foto sitter jag och min reskompis bland högre tulltjänstemän på en firmamiddag på Grand Hotel i Kaohsiung i Taiwan.

Precis innan reklampausen här gör Hasselhoff reklam för det svenska sättet att skära ost, och introducerar begreppet osthyvel (för utländska tittare?). Dock använder han osthyveln helt tokigt, vilket får mig fundersam. Nu efter reklampausen, när Hasselhoff tänker fortsätta in på nästa tema, avbryter Måns Zelmerlöw honom för att visa hur osthyveln verkligen används. Hasselhoff testar själv också, med lite sämre resultat än Måns fina tunna ostskiva ;)

Tillbaks till Taiwan. Efter att ha rest omkring i landet en tid, tänker jag och reskompisen ta båten över till Macau för att komma till Hong Kong (på den tiden kunde man inte åka direkt från Taiwan till Hong Kong). I hamnen i  Kaohsiung visar det sig att nästa båt går först sex dagar senare, vi som tänkt åka direkt. En tjänsteman råkar höra när vi ber damen i luckan om hjälp med att boka logi. Han vänder sig till oss och säger att ni kan bo hos mig. Då vet vi ännu inte ens att det är tullen vi är i . . .  ;)

Hur som helst hamnar vi att bo den veckan hos den här mannen och hans fru, som tar väl hand om oss. För lågbudget ryggsäcksluffare är det lyx att få ett rum med varsin bred säng. Döttrarna i familjen är på andra orter och pluggar. Den där tillstälningen på Grand Hotel är bara en av alla speciella grejer vi får vara med om den veckan. Det roliga med den är att vi två, som är spontant inbjudna som helt utomstående, blir liksom huvudpersoner på den fina middagen med tullhöjdarna :) När kvällen är över är det en annan från tullpersonalen som stämmer träff med oss för dagen därpå, då vi blir medtagna på lunch på ett annat fint hotell och sightseeing. Det blir också vi som erbjuds ta med flaskan med det som blir kvar av den fina konjaken från middagen ;)

Konstnatt, Anja Snellman och Heikki Marila

Igår kväll var det konstens natt här i staden där jag bor. Det är så skoj när det ordnas olika evenemang så här. Det var mycket folk på stan till sent in på natten. Musik hördes här och där. Vädret var också perfekt för att njuta av solen på gräsmattor vid ån och på restaurangterasser.

Jag var först på en bokhandel och lyssnade på den produktiva finska författaren Anja Snellman. Sin senaste bok, Antautuminen, skrev hon i ganska högt tempo. Efter att ha lärt sig om begreppet HSP, Highly sensitive person, kände hon så igen sig i de symptomen, så att hon bara var tvungen att få ur sig en massa text, som blev till boken i fråga. Jag är själv inte alls insatt i begreppet. Författarintervjun handlade om att alltid ha känt sig annorlunda, men kanske inte kunnat förstå varför. Jag blev intresserad av att läsa boken. Författaren jobbar även med terapi, så hon har även i det jobbet haft nytta av dessa nya insikter, och kunnat känna igen drag hos vissa patienter.

Senare på kvällen var jag och min kompis på Wäinö Aaltonen-muséet. De har en trevlig restaurang med bl.a. alkoholrättigheter och god fika, där vi inledde besöket med varsitt glas vin på terassen. Sen deltog vi i den väldigt intressanta guidade turen om Heikki Marilas utställning Blommor och djävlar. Verken var speciella och intressanta, och guiden var så duktig och engagerad, så det var ett rent nöje att lyssna och iaktta tavlorna under den knappa timmen. Kvällen avslutades med vacker musikalmusik från Jesus Christ Superstar och Ave Maria.

Idag har jag varit i blåbärsskogen, och det finns fortfarande en massa blåbär kvar. Jag insåg hur avkopplande och meditativt det kan vara att vistas i skogen och bara umgås med sig själv. Vissa gånger har jag pratat i telefon i handsfreen, medan jag plockat, men idag satt jag i mina egna funderingar. Solen sken. Visserligen hör väl meditation ihop med att man bara är och inte funderar så mycket. Jag tror ändå att vistelsen där idag gav mig vissa insikter och en möjlighet att "stanna till", så som meditation kan göra :)

Fransk feel-good och finsk filmframgångssaga

Äntligen har vi "riktig" sommar här, sen cirka drygt en vecka har temperaturen börjat hålla sig på 25-graders nivån. Underbart :) Mina jordgubbar fortsätter att mogna i samma tempo. Har tappat räkningen på hur många dagar i sträck jag nu kunnat fylla mellan en halv och en hel enliters plastbytta. Senast ikväll blev det en jordgubbssmoothie, som även räcker till frukost imorgon :)

Har även hunnit sitta en hel del på uteplatsen, där jag gärna tar min fika och läser en bok. Håller på med ett par böcker parallellt. Den ena är en fransk roman, Le premier jour du reste de ma vie... av Virginie Grimaldi. Det är den första romanen någonsin som jag läser på franska. Har aldrig ens trott att min franska skulle räcka till det.

Det var nog egentligen den engelska hyllan jag skulle leta mig till på biblan, men så fanns den här boken med sånt "feel-good-roman-utseende" framställd på hyllan - så som bibliotekarierna ibland ställer fram böcker de rekommenderar. När jag insåg att jag förstår allt vad som står på bakpärmen lånade jag hem boken. Det har varit en pärs. Jag får slå upp lite väl mycket i ordlistan, och vissa ord hittar jag inte. Ändå förstår jag överraskande mycket. Tillräckligt för att boken ska roa och underhålla mig :) Och när jag väl fått slå upp samma ord en tre-fyra gånger, börjar jag till slut komma ihåg det...

Den andra boken handlar om en finsk framgångssaga. Filmjournalisten Kalle Kinnunen har skrivit Big Game - Kuinka Hollywood tuotiin Suomeen, titeln skulle på svenska bli ungefär Big Game - Hur Hollywood togs/hämtades till Finland. Det är väldigt intressant att följa historien om hur en ung filmnörd, Jalmari Helander som växte upp under videokamerans och VHS-tiden, lyckas nå ut internationellt med sitt regisserande och filmmakeri. Fantastiskt. I boken får vi följa vägen dit. Man får dessutom ta del av hur pengar sökts från diverse håll och hur det liksom går till med alla detaljer kring att förverkliga ett filmprojekt. Berättandet varvas med repliker av de inblandade.

Har ännu inte läst klart boken, men den är väldigt bra och intressant. Ännu ett exempel på att allt är möjligt. Förstås handlar det förutom om envishet och talang även om viss tajming och om att få med rätt personer i samarbetet och finansieringen. Tack vare att filmen Rare Exports fick sådan positiv internationell uppmärksamhet - trots att den är på finska - lyckades Helander sen få med rätt folk till den ännu större internationella satsningen Big Game, med bl.a. Samuel L. Jackson i en stor roll. Helander hade föredragit att göra filmen på finska, men insåg att det inte alls går att nå samma framgång utanför Finland i så fall.

Nya lärdomar och strul med flygbokning

Vilket äventyr (= strul) jag haft med en resebokning de senaste dagarna. För mig är det inget nytt att de här lågpris-flygbolagen tar extra avgifter för bagage som ska checkas in. Jag är väldigt resvan och har bokat många resor via nätet, och det har oftast gått bra. En gång strulade det med en nätbokning med Norwegian, som jag åkt mycket med. De gick dock väldigt smidigt att nå per telefon och jag fick hjälp snabbt.

Det som var nytt nu, när jag i förrgår kväll gjorde en flygbokning för ett Lufthansa flyg via en resebyrås webbsida, upptäckte jag när jag väl var klar med alla sidor och uppgifter i bokningen och skulle klicka in mig på nätbanken för att betala. Då ser jag att på flygbolagets bekräftelse står det att bagage inte ingår i priset. Jag blev paff. Vid alla tidigare bokningar - med bl.a. Norwegian och Ryan Air - har det tydligt kommit upp frågor om jag vill ha med incheckat bagage, där man kan kryssa i och där avgifterna framgår. Här kom aldrig såna frågor, och infon om att bagageavgift inte ingår kom  verkligen i sista skedet precis innan betalningen. Efter en viss tvekan avbröt jag bokningen. Tänkte vad är det här? De stora bolagen brukar ju ha inkluderat bagageavgifter är min erfarenhet.

Direkt morgonen efter ringde jag resebyrån. De förklarade att Lufthansa bara för någon vecka sedan har infört bagageavgifter på vissa flyg. Denna resebyrås bokningssystem fixar emellertid inte att lägga in den avgiften. Därmed hade jag själv behövt efter denna bokning på resebyråns webbsida gå in på Lufthansas sidor och lägga in bagageavgifterna, om jag ville ha den servicen...

Då beslöt jag att boka hela bokningen direkt på Lufthansas sidor, för att slippa göra två bokningar så att säga. Totalpriset blev ungefär samma. Det värsta var, att när allt var klart, strulade det sista steget med att ta min betalning som jag lagt in betalkortsuppgifter på. Jag försökte ett par gånger, och samma felmeddelande kom upp varje gång. När jag sen väl ville kolla upp med Lufthansa om bokningen ändå kunde ha gått igenom och pengar därmed kommer dras var det strul med att få hjälp. Jag ville ju ändå kunna göra en ny bokning, men måste då givetvis veta att jag inte redan betalt för en... Det var svårt att nå dem per telefon på bland annat ett sånt dyrt servicenummer, och hopplöst att hitta uppgifter om mailadress.

Idag har jag i alla fall bokat resan till slut, och gjorde det via den där resebyråns webbsida, för då kunde jag betala via nätbanken och undvika kortstrul. Nu har jag dock ännu inget bagage betalt, och jag funderar starkt på att klämma in allt i 8 kg handbagage. Travel light en långhelg ;)

Minifrys, blåbär, Lartigue och lite annat

Mycket i min lilla studentlya är verkligen i stundentstorlek - en minihall, ett minifrysskåp, små sophinkar, osv. Nu börjar det fria utrymmet i frysen tryta ordentligt, när jag så flitigt har fyllt den med bär jag plockat. Det finns så enormt mycket blåbär i skogarna nu. Både igår och idag var jag 2-3 timmar och plockade. Det är knappt så man kan slita sig för att gå hem, när man känner att de bör plockas bort ;)

Jag förstår inte hur jag alltid lyckas ha så mycket blåbärsfläckar på mina byxor efter skogsturerna. Framför allt vid rumpan och bakdelen av byxbenen är det ofta stora fläckar. Galltvålen har fått användas flitigt :)

Botaniska trädgården i Runsala

I fredags var jag och en kompis och såg en väldigt bra fotoutställning av Jacques Henri Lartigue med främst svartvita bilder från franska rivieran under 1900-talets tidigare delar. Hans produktion blev enormt omfattande och likaså var utställningen överraskande stor. Stämningsfulla vackra bilder.

Häromkvällen såg jag en av mina favoritregissörers, Pedro Almodóvars filmer, Carne trémula (Live Flesh är titeln på engelska). Den var väldigt bra och spännande. En ung snygg Javier Bardem i en av huvudrollerna.

Denna sommar har jag nog läst mycket mer än sett filmer. Mitt sen länge planerade projekt med att läsa Knausgårds bokserie, Min kamp - som jag även tidigare nämnt här - fortskrider. Igår kväll lästes bok tre ut, och del fyra väntar på mig beställd på biblan. Den ska jag hämta i dagarna. Emellan dessa delar har jag läst lite annat också. Återkommer till temat en annan dag. Det slog mig här att jag ju faktiskt "träffat" Knausgård för många år sen, långt innan jag kom mig för att läsa böckerna. Han besökte litteraturdagarna på ön där jag bodde. En kollega, vars stora litterära favorit han är, fick sin bok signerad av honom, och jag stod bredvid ;)

Naturupplevelser med bärplock och Runsala

Denna sommar har jag kommit igång väldigt bra med blåbärsplockning, och fortfarande finns det massor kvar där i skogarna. Förra året var jag så besviken att jag inte hann plocka mycket, då bland annat min flytt tog en stor del av blåbärssäsongen.

Förutom en lyckad tretimmars eftermiddag i skogarna utanför stan, där en kompis bor och kan trakterna, har jag också lyckats hitta bra ställen i mina närskogar här. Det är knappt några riktiga skogar kanske, men det finns lantliga områden nära min stadsdel, där jag lyckats hitta rätt bra med blåbär hittills. Vissa var väldigt små, men som tur hittade jag båda gångerna hittills ställen där det fanns många normal- och halvstora bär i närheten av varann, så att jag slapp leta massor. Det är rätt avkopplande att vistas i naturen utan att ha några tider att passa. Dock får man ont i kroppen efter ett par timmars hukande där.

I år kan jag också fullt ut njuta av jordgubbsskörden på min lilla tomtplätt här utanför. Det kommer hur mycket jordgubbar som helst, känns det som. Förra året fick jag slänga säkert hälften av allt, för trädgården har varit väldigt dåligt skött, så det växer gräs och en massa annat i jordgubbslandet. Därmed växer vissa av bären längs marken och är nästan färdigruttna på en gång. Trots det fick jag äta rätt mycket även förra året. Däremot hann jag inte helt ta vara på dem, för jag hade inte flyttat färdigt medan jordgubbarna var mogna. Nu har jag i fyra-fem dagar på raken plockat ett trettiotal jordgubbar per dag. Då har jag bara plockat de som har mognat klart. Ändå hinner nya mogna till dagen efter hela tiden. Lyxigt :)

Fler naturupplevelser kan man njuta av på ön Runsala (Ruissalo på finska), som ligger några kilometer ifrån centrala Åbo. Jag har hittills bara hunnit upptäcka en del av den avlånga ön. Jag och en besökande kompis cyklade dit en dag. Vi vistades bland annat på badstranden där den årliga stora Ruisrock-festivalen äger rum. Där finns också ett bra fick, där vi njöt av solen på terassen. Längs strandpromenaden finns sen fina lyxiga trävillor, som vi cyklade förbi, innan vi fortsatte till den stora Botaniska trädgården, där vi vandrade omkring i det utbredda området. Det var oväntat stort, tyckte jag. Vi var aldrig inne i själva växthuset, men det fanns massor att se även utomhus.

Spetsveckan i Raumo

Konstverk i centrala Raumo

Den lilla staden Raumo i sydvästra Finland har en lång tradition av spetskonst och knyppling. En lång vecka varje sommar hålls en så kallad spetsvecka där, då olika evenemang pågår. För första gången lyckades jag i år tajma in ett besök i staden under den veckan. Under den första lördagen av spetsveckan gick vi runt främst i den vackra gamla stan och tittade på lite allt möjligt. Många av innergårdarna var öppna för gårdsloppisar. Vi besökte också flera konstnärers ateljéer. Vissa var öppna för allmänheten speciellt på grund av spetsveckan medan andra har öppet annars med. Knyppling och spetskonst fanns att titta på också, bland annat i vissa butiker.

I martornas lokaler var det vernissage för förra årets knypplares utställning den dagen vi var där. Då avslöjades också årets knypplare, som sen får ställa ut nästa år. I samband med vernissagen fick vi höra lite mer om spetskonstens betydelse för orten. Orten har tydligen två spetsföreningar. Det undervisas i knyppling men det är en viss brist av kunniga lärare. Vikten av nytänkande poängterades, att det gäller att inte bara följa gamla mönster utan fundera över vad som kan förnyas inom konsten, så att den fortsätter att intressera och även sälja.

Konstverk utanför vattentornet

Jag förstod nu att är den följande veckans fredag kväll och natt, den "svarta spetsens natt" (mustan pitsin yö på finska), som är det stora under spetsveckan. Då var det bland annat kända artisters uppträdanden. Den krockade med annat för mig, men nästa gång ska jag försöka tajma in den dagen och kvällen istället.

För första gången besökte jag också stadens vattentorn, där man har utsikt över hela stan. Vi promenerade upp för trapporna istället för att ta hissen, så vi var värda våra öl vi tog på terassen sen :)

Tekniktrubbel, egen tid och bastu

Mina tekniska äventyr fortgår... Nu har jag lyckats fixa till mitt Spotifykonto, där jag hade av lite dum anledning förlorat lösenord och användarnamn. Istället för att få nytt lösenord fick jag ett nytt användarkonto. Det var ju tokigt för alla musiklistor jag fixat under de senaste tre åren var därmed borta, kvar i gamla kontot som blivit låst. Efter mailkonversation fram och tillbaka med supporten där har jag nu mina listor på plats på det nya kontot. Underbart :)

Det som ännu trixar är att jag nu fått lånedator nummer två i bruk - vi utbyter datorer inom familjen utifrån behov. I denna dator finns bland annat en nyare windowsversion än jag någonsin använt. Det kräver sitt att komma igång med. Vissa grejer börja funka som de ska. Foton som kommer som mailbilagor har jag däremot ännu inte lyckats spara på ett bra sätt. Jag får upp dem så att de går att titta på, men inte att spara i en vald mapp. Så får se om jag lyckas sätta in dem jag tänkt i inlägget här...

I övrigt lever jag i lite hektiska två veckor just nu, med en lugn "egen mellandag" idag. Jag har besök av fina vänner på löpande band ;) Jag tycker det är jättetrevligt att de alla kommer. Nu har det bara råkat hopa sig med många på raken... Med den senaste besökande vännen var jag även på en annan ort, som jag återvände hem ifrån sent igår kväll. Jag passade också på att träffa familjen samtidigt. Idag har jag inhandlat mat, kombinerade shoppingturen med en härlig promenad i solen. Resväskan är ännu inte uppackad, men ska ta det ikväll eller imorgon förmiddag. Nästa besöksgäng kommer under eftermiddagen imorgon :)

Jag har också bastat ikväll, jätteskönt. Det finns tre bastun bredvid varann. Jag hörde att det var några utländska killar i den ena bredvid min bastu - det bor många utländska studenter här i bostadsområdet. Jag hade funderat lite varför bastufönstret där var öppet när jag gick mot byggnaden då bastutiden började. Vad är vitsen med att basta med öppet fönster, menar jag. Tror inte finnar skulle göra det , eller vad vet jag :) När jag gick hem en knapp timme senare, var jag tvungen att titta bakåt och upp mot den bastun igen. Fönstret var öppet igen - eller fortfarande?

Lyckades nu få fotona sparade i en fotomapp. Får se om jag minns till nästa gång hur jag gjort idag... ;)

Feelgood i vilsen-i-världen-period

Vissa perioder går mitt liv upp och ner mentalt. I nuläget kan jag då och då känna mig lite vilsen i världen. Jag är fortfarande halvny på orten där jag bor. Därmed är vänkretsen väldigt liten. Jag kan känna mig ensam emellanåt trots att många vänner varit hit på besök och att jag ibland har fina och trevliga stunder med min lilla vänkrets här. Att vara i en livsfas där jag är på gång att gå vidare till nytt i arbetslivet och där studierna kräver mycket av mig ökar nog också på den där vilsenheten och osäkerhetskänslorna...

Mitt i allt det där lyckas jag få in en hel del positiva små inslag även i min ensamma tid. Jag har läst många bra böcker på sistone, varav den senaste är den jättefina To Kill a Mockingbird av Harper Lee. Den handlar om 1930-talets Alabama i en tid av rasmotsättningar. Storyn skildras ur den 8-9-åriga huvudpersonen Scouts ögon, en härlig, smart och nyfiken karaktär. I Scouts familj finns mycket kärlek och värme, och den ensamstående juristpappan försöker få barnen fördomsfria i den annars segregerade miljön. Boken är verkligen läsvärd :)

En annan feelgood-upplevelse är att jag denna vecka har haft en bastukväll i mina kvarter här. Det är verkligen avkopplande att basta, jag har alltid tyckt om det, fast det inte är så frekvent i den svenska miljö där jag vuxit upp. Denna gång körde jag med lermask både på ansiktet och delvis på hårbotten. Är inte helt påläst på varför och på vilket sätt lera ska vara välgörande, men väldigt skönt kändes det i alla fall efteråt ;) Som bastuöl hade jag en helt alkoholfri Lapin Kulta öl, som jag nyligen upptäckte i min favoritmatbutik. Egentligen köpte jag några burkar för gäster jag hade här förra veckan, men de gick inte åt då. Jag tyckte den var god, och kommer nog köpa den fler gånger :)

Plättar, flit och kyrilliska bokstäver

För ovanlighets skull har jag stått i köket en stor del av kvällen. Jag tvingade mig på vad som visade sig bli en flitkväll. En nyöppnad mjölk - vars sista datum är imorgon - skar sig i mitt kaffe igår, så jag beslöt att göra plättar av den, för jag försöker verkligen undvika att slänga bort matvaror. Jag köpte en ny mjölk igår, och ikväll tog jag mig tid för att fixa plättarna med den "gamla".

Eftersom det bara behövs en halv liter mjölk till mitt recept på havrepannkakor och jag nästan hade en full liter gjorde jag dubbel sats. Därav den långa kvällen vid spisen :) Den tiden använde jag dessutom väldigt effektivt eftersom man annars bara står och väntar en viss del av tiden. Parallellt med stekandet diskade jag undan rätt mycket disk. Jag gjorde också i ordning en smoothie, som jag drack en del av under kvällen och resten är sparad till frukost imorgon. Det är så skönt att ha en färdig smoothie i kylen på morgonen för en kvickfrukost. Till den gjorde jag i ordning citronvatten, vilket är ett projekt i sig, och definitivt ingen favoritsyssla. Så kvällen är värd prefixet flit :)

Igår började jag förbereda mig för ett av mina kommande projekt. Jag har länge både tänkt och pratat om att börja lära mig ryska. I höst tänker jag verkligen göra det också, för det erbjuds nybörjarnivå på mitt universitet. Jag lånade redan för länge sen hem kursboken, men först igår kom jag igång med att titta i den lite mer. Jag har insett att jag inte ska ha några höga ambitioner med att jobba med ryskan i sommar mer än att jag ska försöka nöta in bokstäverna någorlunda.

Så pass "skoltrött" känner jag mig just nu att jag inte tror det är någon idé att planera något mer sommarplugg än så. Men jag tror att jag kommer vara stressad och otålig med mig själv i höst, om jag både ska försöka nöta in nya ord och dessutom samtidigt behöva jobba med att fatta vad bokstäverna står för. Så jag hoppas att jag hinner lära mig bokstäverna till innan kursstart. Jag tyckte det kändes ganska skoj igår i alla fall om än utmanande :) Jag har en cd till boken, så att man får höra hur ord och bokstäver ska låta.

Livskvalitetsdagar :)

Vilken underbar dag jag haft :) Det är en av de få riktigt somriga - temperaturmässigt - dagarna hittills i år. 20 grader och solsken hela dagen.

Efter en god natts sömn och frukost gick jag en promenad. Efter därpå följande lunchen har jag varit i min trädgård hela eftermiddagen och kvällen fram tills nyligen. Jag har bara njutit av nuet och inte tänkt på någonting som skulle ha med fixanden eller sånt att göra. Jag har varvat att ligga på en filt med att sitta i brassestolen och samtidigt läst en mysbok, Jojo Moyes The One Plus One. Jag har fikat, druckit en god kall cider och ätit rotfruktschips. Lite av en lyxdag, känns det som. Inte ens bekymmer som tidigare under veckan gnagt på min energi påverkar mig längre, tvärtom helt tillfreds :)

Över huvudtaget har helgen varit välbehövligt lugn. Jag har haft förkylningskänningar i kroppen, somnat si och så flera kvällar på raken och svettats mig genom förrförra natten. Sen i fredags har jag proppat i mig mycket örter och druckit ingefärete regelbundet.

Igår såg jag en rätt mysig och skojig film At Middleton. Hade i övrigt också en lugn dag. Såg några tv-program i efterhand på webben, läste ut Knausgårds Min kamp 2, och förstås tog jag den så gott som dagliga promenaden.

I fredags hade jag en mysdag med en kompis. Trevlig lunch på universitets fina och trivsamma innergård. Inte alls lika varmt som idag, men en hel del sol i alla fall. Sen strosade vi omkring på stan, bland annat vid stånden vid ån, där medeltidsmarknaden pågick. Senare tog vi en öl på en uteservering. Jag är relativt sällan på stan och jag har inte så stor vänkrets på orten här, så det är känns lyxigt att tidlöst strosa på stan med sällskap och sen sätta sig och njuta på ett uteställe :)

Ändrade planer med mera...

En dag med väldigt blandade känslor. Hade något spännande inbokat som jag med förväntan och lite nervositet såg fram emot.

När jag vaknade i morse fick jag strax efter det - fortfarande trött och känslig så som man kan vara på morgonen - förstod jag att planen blivit inställd. Jag var besviken och ledsen. Diskussionen med den i planen tillhörande personen väckte en hel del tankar, som jag fortfarande delvis har funderat på.

Spontanitet var något av det som berördes i vårt samtal. Även om jag som person kan vara lite systematisk och gärna vill ha en del saker planerade ser jag mig ändå som rätt spontan, och kan med kort varsel hänga med på något oväntat och ibland även vågat.

Jag ser att jag också kan bli rejält besviken när en plan ändras. Det kan kännas jättefel och väldigt jobbigt. Dock är jag bra på att anpassa mig till nya situationer, och hyfsat fort brukar jag sen se fördelarna - eller åtminstone vissa fördelar - med det som sen visar sig bli istället för det som kunde eller skulle blivit. Så även idag.

Graden av besvikelse just denna gång påverkas i mitt fall mycket av tidigare efterenheter, där jag gång på gång - känns det som - i liknande avseenden stött på motgångar och bakslag.

Grunderna för att det idag blev inställt gav mig dessutom en ny bild av personen i fråga. Det i sig gjorde också besvikelsen större. När någon ändrar sig på grund av en - i min värld - vettig orsak är ju saken en helt annan. Hur som helst hade vi ett bra och givande samtal med denna person som jag hoppas på att lära känna lite mer. Jag märker att jag dessutom lär mig så mycket annat hela tiden - om mig själv, om livet, om att inte ta nånting för givet, och om hur olika vi som människor är i vår tankevärld.

Västvärldsbekymmer på hög nivå ;)

Vet inte om det är nåt fel på mig, men på sistone har jag ständigt lyckats samla på mig en massa små lappar med anteckningar om diverse bra kom-ihåg-grejer. Det kan vara allt från någon webbadress jag vill återkomma till eller boktips - ja, vad som helst egentligen. Grejen är bara att när det blir så många såna lappar och jag inte gör något åt dem försvinner kanske poängen med dem. Dessutom stökar de till, det svämmar över av lappar i min omgivning här...

Lite samma sak händer med de tidningar jag har. Jag har märkt att det inte är någon vits att spara tidningar längre, för de hamnar att ligga i högar år efter år, utan att jag sen läser om dem. Nu har jag istället börjat riva ut sidor ibland, när jag tror mig vilja ha något kvar - det kan till exempel vara ett bra reportage om ett resmål. Dock jag har jag inget bra system för dessa sparade tidningssidor. Några ligger i en plastmapp sen förra årets flytt när jag rensade bland mina högar i gamla hemmet. De senaste ligger bara i en osorterad hög på skrivbordet. Hmm.. För att inte tala om alla recept som jag gärna samlar på, men sällan fyller ambitionerna med att tillaga eller baka utifrån dem.

Så ikväll har jag gått igenom några av lapparna här på bordet, och skrivit upp vissa kom-ihåg-grejer i en word-fil, så att jag nu kunnat slänga bort lite pappersstök. Hmm, får se om det kunde vara ett hållbart system. ;)

Det är nog bara att inse att vi idag svämmas över av en massa info, och det är troligen inte rimligt att så mycket av det kan hållas i minnet. Jag minns problemet med dessa infoflöden i mitt förra jobb också, hur jag till slut inte visste vart jag ska sortera vissa grejer för att minnas under vilken flik eller i vilken pärm etc. de sen ligger. Ofta tillhörde ju infon olika avdelningar samtidigt, t.ex. både ekonomi och personal - som jag hade olika pärmar och mailfolder för. Ja, som sagt västvärldsbekymmer av idag...

På upptäcktsfärd i nya hemstaden

Idag har jag vidgat mina vyer ytterligare här på nya hemorten. Jag cyklade till stadsdelen Varissuo, eller Kråkkärret som det heter på svenska. Det ligger cirka 6 kilometer från centrala stan.

Jag har ju länge tänkt att jag i sommar ska bekanta mig med den här regionen av Finland, och då främst närorter och skärgården. Härom veckan hittade jag en bok på biblan om Åbos stadsdelar, Kaupunginosien Turku av Elina Teerijoki. Den finns tydligen översatt till engelska också. Jag har inte hunnit titta så mycket i boken ännu - förutom det aktuella kapitlet - men den gav mig idén att börja cykla runt och bekanta mig med de olika delarna av staden. Så idag bar det iväg.

Stadsdelen har tydligen en stor andel invånare med utländsk påbrå. Enligt Teerijoki planerades Kråkkärret på 1970-talet. Dess shoppingcenter, Itäkeskus (se de två översta bilderna), var då den byggdes det första affärscentret i Norden som gick ovanför en väg. Tornhuset intill det var länge Åbos högsta bostadshus, enligt Teerijoki. Stadsdelen har haft en hel del kriminalitet under tidigare år, och trots att läget har förbättras är ryktet fortfarande dåligt. Dock har Kråkkärret under 2000-talet valts till Finlands nästbästa förort, enligt boken. Jag vet för övrigt inte riktigt var gränsen mellan stadsdel och förort går... Författaren skriver någonting om att inte heller stadsdelsuppdelningen är helt entydig. Folks mentala bild av den kan skilja sig från den officiella.

Att jag valde att åka till denna del av stan idag berodde på att stadsdelbiblan där hade en bok inne, som jag ville låna. Vad smidigt det är med kartfunktionerna i mobilen. Istället för att behöva dra fram en karta varje gång man är osäker på var man är, visar den där pricken i mobilnavigatorn var du är. Det är ju också smidigare storleksmässigt med mobilen än med en klumpig papperskarta. Jag kunde till och med plocka den ur fickan cyklandes vissa gånger.

Jag har parallellt med skrivandet tittat på den helt underbara filmen Billy Elliot med en fantastisk huvudrollsprestation av Jamie Bell. Jag såg den första gången när den kom ut på bio, och blev helt helt förälskad i filmen. Har för mig att jag grät massor den gången... ;) Har skrivit mest i reklampauserna nu.

Läst en tänkvärd och gripande blogg...

Åh, jag har just läst igenom en så himla berörande blogg. Ens egna bekymmer framstår verkligen som nonsens när man läser om den här tjejens långa kamp med oändliga smärtor. För drygt tre år sen skadades en ung polis väldigt illa i magen i ett vansinnesdåd i den lilla staden Hyvinge i södra Finland. För er som kan finska rekommenderar jag att läsa hennes blogg som hon skriver på sjukhuset där hon alltså fortfarande ligger den största delen av tiden och har gått igenom långt över 100 operationer. Vilken kämpe hon är.

Man blir nyttigt påmind om att verkligen vara tacksam över mycket som fungerar i livet. Förutom själva hälsan tänker jag också på vad allt en frisk - eller t.o.m. förhållandevis frisk - kropp kan åstadkomma och delta i. Den här tjejen hade innan den fasansfulla händelsen till exempel spelat fotboll en stor del av livet. Strongt att hon orkar skriva och dela med sig av sin kamp och sina tankar och känslor. På en Facebook-sida finns info om insamlingar till hennes rehabilitering, initierad av poliskollegor. Hon nämner i flera inlägg vikten av allt stöd från familj, vänner och kollegor, och även bloggkommentarer och brev hon fått.

Bloggläsningen var så gripande att jag avstår från att gå över till min ursprungliga skrividé, som jag hade i tankarna tidigare idag.

Inspirerad av Knausgård och nordiska kulturskillnader

Regnet öser ner här utanför. Min tanke var att hinna ut och gå innan det skulle börja, men i den mulna morgonen var jag för trött för att orka motivera mig till det, så vi får se om jag kommer ut senare. Prognosen säger att det ska bli fint senare ikväll. Det är sen eftermiddag eller snarare kanske tidig kväll nu.

När jag nyss stod i duschen konstaterade jag, såsom jag tänkte under den tysta retreaten jag skrev om i våras, att jag verkligen har varit i en nästan total tystnad hela dagen idag. Jag har inte pratat med någon, inte haft på varken tv, radio eller dator, eller något annat ljudbringande. Grannarna är nog borta, för jag brukar höra prat eller sång genom de lyhörda väggarna och taken annars. Inte ens naturljuden har jag tänkt på att släppa in genom att öppna fönster - förrän nu efter duschen då jag hörde regnet smattra ner utanför det öppnade badrumsfönstret. Och jag har varken sett eller hört folk gå förbi min lägenhet.

Lite grann har jag påmints av den där "ensam-i-livet-känslan", både igår kväll och idag. Trots att jag verkligen njuter av att ha lugn tid för mig själv, som idag har bestått av att läsa bok. Ändå skulle jag uppskatta sällskap...

Jag har äntligen tagit mig för ett länge planerat "projekt", eller egentligen var tanken att läsa åtminstone första boken i den nästan kultförklarade författaren Karl Ove Knausgårds autofiktiva roman, eller hur man nu ska definiera den, Min kamp. Malin Ullgren diskuterar definitionen lite grann i sin beskrivning av den första boken i en recension i DN 2010. Nu har jag hunnit läsa över hälften av bok två också, och den tredje är hemlånad från biblan.

Knausgård skriver bra och innehållet har verkligen många nivåer. Det jag slås av i Min kamp 2 är de stora kulturskillnaderna han upplever som en till Sverige invandrad norrman. Jag, och kanske många med mig, tänker mig att vi nog är så lika i de nordiska länderna. Skillnader i mentaliteten kommer Knausgård ofta in på. Det här med svenskarnas väldigt lagom kommer fram i många sammanhang jämfört med norrmän, för vilka det faller sig naturligt att diskutera i argumenterande ton, bara för att nämna ett exempel. De språkliga missförstånden är större än vad jag någonsin tänkt mig att det kan vara mellan norska och svenska. Det är också väldigt intressant att ta del av en nyligen inflyttad persons upplevelser av inte bara Sverige och svenskarna utan även av Stockholm, som för mig är en väldigt välbekant stad.

Det får mig att fundera om skillnaderna mellan Finland och Sverige är större än vad jag själv ser och tänker mig. Förstås är jag ju inne i kulturen här på ett helt annat sätt än en "riktig invandrare" fast jag också är inflyttad, så det lär nog finnas skillnader som går mig förbi, och skillnader jag med åren glömt bort.

Även om jag vet att det finns kulturella skillnader brukar jag ändå tänka mig att språket - finskan och svenskan - är bland de största skillnaderna mellan Sverige och Finland, om man tänker på hur vardagen annars ser ut. Finland är förstås tvåspråkigt, men även svenskan här - de olika dialektala etc varianterna av den - skiljer sig på många sätt från rikssvenskan, har jag lärt mig alltmer under min tid i Finland, både vokabulärmässigt och grammatiskt - åtminstone talspråket.

Det historiska utgör förstås en stor skillnad mellan länderna förutom att det också knyter dem ihop. I Finland finns en mer självklar nationalistisk stolthet och känsla jämfört med Sverige, och då menar jag inte alls de högerextremistiska åsikterna. En stor kulturell skillnad i vardagen är den djupt förankrade bastukulturen och -traditionen i Finland. Förutom att alla bostadshus - tror jag - villor som höghus har en bastu som de boende har tillgång till, är det vanligt i Finland att det finns en bastu i en lägenhets badrum. Detta kan gälla även enrumslägenheter :)

De i Sverige väldigt vanliga sopnedkasten i varje våning i ett höghus vet jag inte om de alls existerar i Finland. Här tar man ut sina sopor till soprum eller sopstationer utanför huset. I Knausgårds roman beskrivs den norska mamman, som inte hittar fram i mörkret i portuppgången i Stockholm då ljuset automatiskt släcks efter en given tid. Och att de i mörkret lysande knapparna är lysknappar är inget självklart ;)

De olika sociala mönstren i personers umgänge med varandra skildras väldigt ingående i böckerna likaså huvudpersonens granskande av sig själv. Självkänsla, skam och konflikträdsla är viktiga teman som dras från djupet upp till ytan, utan förskönanden. Jag ska dock inte fördjupa mig i de aspekterna i detta inlägg.

Egen midsommar - funkar trots blandade känslor ;)

Misstänker starkt att det här är den första midsommarafton som jag någonsin firar ensam. Vet inte om jag helt kan kalla det självvalt eller inte. Kände jag fler här på orten hade jag gärna hittat på något med en vän eller flera. De få jag känner här har familjetraditioner och annat inbokat. Jag har en rätt stor och bra vänkrets, men många bor på andra håll. Jag har inte haft lust att planera någon resa någonstans, så därmed återstod en egen midsommarafton.

Vad som inte är helt självvalt är att leva som singel. Fanns det en partner i mitt liv, skulle jag rätt sannolikt haft sällskap ikväll. Det är en viss skillnad med hemmakväll ensam och hemmakväll i tvåsamhet. Jag har i sig inget emot att vara ensam då och då. Tvärtom har jag ett stort behov av egen tid och eget "space". Dock känns midsommar som något väldigt stort i vår kultur. Det finns inte många icke-röda dagar som ändå behandlas så röda som midsommarafton.

Jag jobbade statligt i flera år. Det blev ofta strid om ledigheter på mellandagar och klämdagar. Nyårsafton var en av dessa. Vi hade en helt vanlig arbetsdag, då vi inte ens fick stänga tidigare än vanligt. Midsommarafton däremot hade alla ledigt.

Jag googlade och kollade lite om det åtminstone skulle funnits en brasa att titta på här på orten. Det är ju en sån aktivitet som inte skulle kännas så obehaglig eller pinsam att delta i ensam. Det hittade jag inget närmare än i Nådendal som är ca 1,5-2 mil bort härifån. Så det får bli en hemmakväll.

Jag var ute och gick på eftermiddagen, när solen till slut började titta fram efter en regnig och mulen förmiddag. Sen satt jag ute på min terasstrappa och läste tidning ett tag - och än en gång konstaterade vilken tur jag haft med detta hem, som har en egen grön plätt :) Nu har jag sen också haft mitt dagliga tyska språkbad. Sen en tid tillbaka har jag börjat följa en, emellanåt ganska fånig, tysk serie på tv, som går en timme varje vardagkväll - tv-programmen har inte tagit helg idag så som många kontor har gjort... ;)

Det känns nästan som att jag försöker få det låta som helt ok att fira ensam när folk frågat mig om planerna inför denna helg. Vet inte om det bara ligger hos mig, men på nåt sätt känns det som lite loser-varning när man inte har sällskap en sån stor firarhelg. Som tur är jag nog rätt cool med det ändå, och ser vissa fördelar, även om jag emellanåt påminns om den där "jag-har-ingen-o-va-med"-känslan ;)

Dock är jag nöjd med att slippa packa väskor och dylikt för en resa, vilket det hade inneburit om jag hade bestämt något firande med någon vän utanför orten. Så på så vis är jag lättad. Jag har sovit ut rejält, tvättat en maskinfull tvätt och hunnit med lite annat smått fixande hemma.

Istället för hemma-myskläder såg jag till att klä på mig lite mer såna kläder som även skulle funka att ta sig ut med. Det är ju ändå midsommar, även om ingen annan ser mig ;) Till maten öppnade jag en flaska rödvin. På somrarna är jag ofta mer sugen på vitt eller rosé. Jag kom dock på den här vin-idén just när jag skulle äta middag, så då var för sent att hinna kyla ner vinet - och isbitar har jag inga som nödlösning - så det fick bli rött. Ett gott val blev det hur som helst. :)

Jag minns känslan från ön där jag bodde innan, när jag var ny där och knappt kände några. Var de få jag kände upptagna med annat kunde jag känna mig väldigt ensam en vacker sommarkväll, då jag gärna skulle tagit ett glas vin med någon på en terass eller så. Min första midsommar där kom en god vän från Sverige på besök, så den helgen var "räddad" då. De senaste två åren har jag varit utomlands då min yogaretreat har börjat midsommarsöndagen, så jag har varit i landet redan flera dagar på förhand i goda vänners sällskap.

Så här långt idag har jag faktiskt varit på väldigt gott humör. Nu spelas bra låtar på Spotify här i bakgrunden - lagom fartiga Pet Shop Boys. Jag har kollat in vissa programtider på tv som jag tänkte passa ikväll. Det finns rödvin kvar ännu och chips. Så jag ska inte klaga. Vem vet vad mer jag ännu hinner hitta på...? ;)

Skön bastu och ännu lite om tomma lägenheten

Installerad i soffan efter en skön och avkopplande bastu. Jag har idag för första gången varit i en bastu här i mitt bostadsområde. Det har inte blivit av tidigare fast jag snart bott här ett år. De närmaste ligger en tre hus bort ungefär, så nu på sommaren känns inte det lika mycket som ett projekt som troligen på vintern, då det ska byltas på tillräckligt med varma kläder när man går dit och tillbaka. Som tur var stället fräscht och rent, vilket man aldrig i förväg vet om såna allmänna utrymmen. Bastun hade ett fönster som släppte in dagsljus men som man inte såg ut igenom. Jag gillar naturligt ljus, så det är trevligt, inte så instängd känsla i och med det. Jag tycker jättemycket om att basta, så dit måste jag börja gå oftare. Det är så skönt och avslappnande att sitta där i värmen. Man kan alltså boka en egen bastutimme där, fyra gånger i månaden.

Apropå tom lägenhet som jag skrev om i förra inlägget, tänkte jag ännu tillägga att jag flyttade hit i omgångar - av olika anledningar. Den första omgången var jag mest hit och hämtade kontrakt och nycklar, och hade min lilla Polobil fullpackad med saker som skulle hit. De dagar jag vistades här då, bodde jag alltså i en så gott som tom lägenhet, med bohaget kvar i det andra hemmet. Det kanske är därför jag minns det så tydligt, skillnaden mellan den här nu fullt möblerade och inredda lägenheten jämfört med tomheten och de därmed framhävda skavankerna då. Jag sov på en luftmadrass i ett nästan tomt sovrum. En bordslampa på golvet, ett par lakan upphängda i de stora fönstren på natten. I köket fanns inga gardiner eller tyger som skyddade mot insyn här på bottenvåningen. Så i det kala tillståndet är det svårt att se den mysigheten som jag efterhand lyckats få till här :)

Hem och trivsel

Tänkte även idag hålla mig till tema hem. I förra inlägget handlade det ju mer om hemort och ursprung medan jag nu fokuserar på själva hemmet man bor i. Igår när jag var i mitt kök kom jag att tänka på samma kök för ungefär ett år sen - då när det fortfarande var helt omöblerat och jag precis började bekanta mig med denna först främmande och obekanta stadsdel i min nya hemort. Att nu titta ut genom fönstret har en helt annan innebörd än vad det hade då. Nu är det hemma på riktigt, då var det något okänt, främmande, som jag inte visste vad jag helt kommer tycka om. Nu vet jag även vad som ligger bortom alla cykelställ och annat som är det närmaste som syns här utanför. Då hade jag ännu inte hunnit ta mig så långt bort.

Jag har i regel lätt att känna mig hemma där jag hamnar, som tur är. Till detta har jag kanske ofta haft tur med de lägenheter jag lyckats få tag i - både lägenhetens utformning i sig och området det ligger i. Men jag har nog också en förmåga att göra det mysigt omkring mig. Min stil är nog långt ifrån alla dessa inredningmagasiners bilder, som nuförtiden är inne. Min stil är kanske snarare personlig. Snarare nog avslappnad än strikt, med allt vad det innebär. En del minnen från resor syns här och där, i tyger och bilder bland annat.

Även med enklare förutsättningar kan jag få mig själv att trivas. När jag och en kompis i sena tonåren bodde en vinter på en kibbutz i Israel, hade ett vi ett rum i en väldigt enkel träbarack. Förutom varsin säng och garderob var det inte så mycket till möblemang där. Men efter att vi hängt upp ett lakan som gardin (med hjälp av häftstift) och ställt ett litet avlångt bord, som vi hittade i gömmorna på kibbutzen, mellan våra sängar, höjdes trivselfaktorn tillräckligt för att vi skulle vara nöjda. Kan hända att vi hängde upp några bilder på väggen också, minns inte längre. Man tar vad man har, liksom ;)

Det är fantastiskt hur de flesta skavanker skyms när man får möbler, gardiner och annat på plats. Ofta kan en lägenhet se lite risig ut på sina ställen när det ännu är tomt. Då syns ju allt så tydligt.

Numera konstaterar jag ofta hur mysigt hem jag har. Trots att detta hem är betydligt mindre än mitt förra är kvadraten mycket bättre planerade här, för mina behov. En klädkammare, som jag aldrig tidigare haft, är guld värd. Min lilla trädgård älskar jag bara.

Dessutom har jag vid det här laget vidgat mina vyer betydligt och gjort hela närområdet till "mitt", även om staden som helhet - som är rätt stor - ännu har mycket kvar för mig att utforska. Långt borta är den vilsenhet jag kunde känna förra året inför detta hem och denna omgivning, kan jag konstatera när jag nu ser mitt trivsamma kök - och även de andra rummen - där allt är på plats.