Ljusets återkomst efter vila

Idag vaknade jag till en betydligt ljusare dag än de tidigare denna vecka. En dag då solen skiner och allt känns möjligt. Tron på mig själv finns där igen. Ljuset har letat sig fram ur mörkret. Efter en lång natts sömn har det goda humöret återuppstått efter en zombietrött vecka, då jag haft svårt att somna på kvällarna.

Vad viktigt det är att få sin vila. Efter flera nätter av för lite sömn växer sig oro och bekymmer till enormt stora och oövervinnerliga. Till det detta mörker vi har så här års, speciellt de dagar då det är mulet och regnigt, som det varit från och till denna vecka. Så denna solklara dag, efter mycket vila, har livet och hoppet återvänt.

Några höjdpunkter under den mörka veckan har varit ett trevligt besök av en kompis, som är här och besöker sin gamla hemort. En annan kväll såg jag filmen Coco - livet före Chanel, med duktiga Audrey Tautou och en riktig snygging, Alessandro Nivola, som hennes rollfigur blir kär i. Härlig och sevärd film.

Ute i världen före datorerna och mobilerna

Jag blev under helgen påmind om livet före datorernas och mobiltelefonernas tid. Min mamma har sparat alla brev som jag skrivit till henne från olika delar av världen. Under julledigheten läste jag igenom många av dem.

När jag reste jorden runt i början av 90-talet kunde det gå många veckor utan att jag pratade med någon här hemma. Det blev något collect call - vet man vad det är idag ens? - då och då hem till mamma. Däremot skrev jag brev flitigt. Eftersom jag hade en ungefärlig resplan - som dock inte alltid helt höll - hade jag dels i förväg gett familjen och vänner poste restante-adresser till olika huvudpostkontor i världen dit jag skulle, och dels fortsatte jag att under resan i mina brev uppge nya poste restante-adresser vartefter jag reste vidare. När jag nu läste breven mindes jag med vilken förväntan jag alltid åkte till de olika huvudpostkontoren och hoppades på många brev. Vilken lycka det var att under julen få ett paket i vilken ort det nu var i Asien och däri hitta pepparkakor som en god vän hade bakat och skickat till mig. Det var inte många som var hela, men vad gott de smakade och vad den omtanken och gärningen värmde och berörde :)

Jag läste också igenom alla breven jag skickat hem under hösten/vintern -93/94 då jag bodde i norra Spanien. Insåg hur fjärran från Sverige det kunde kännas på den tiden. Brev mellan Sverige och Salamanca kunde ta allt mellan fyra och tio dagar ungefär. Vi hade varken tv eller telefon i lägenheten. Alla studenter - även de spanska - gick till telefonhytterna på gatan om vi behövde ringa. I mina brev hem bad jag dem ofta att skicka ner svenska nyheter, så ibland kom det någon tidning eller några urklipp.

När jag flyttade ner dit, hade jag ingen adress. Så fort vi ordnat lägenhet, skickade jag iväg jättemånga vykort för att meddela adressen till alla. Efter en tid började jag undra varför jag fick så lite brev. Flera av dem som  alltid skriver hade inte hört av sig. Så småningom fick jag höra att en stor del av korten aldrig kom fram...

Vilken skillnad det är idag. Hela världen känns tillgänglig var man än är - nästan. På gott och ont. Förut när man var bortrest, då var man verkligen borta på riktigt.

Hemma igen efter julresa

Hemkommen efter sköna, lugna dagar med julfirande hos familjen. Trött, eftersom jag kom hem i natt efter resan, och har jobbat hela dagen idag. Ska nog snart stupa i säng, så att det blir lite fler sömntimmar än förra natten...

Mysko väder det har varit. Det var värsta stormvarningarna längs rutten jag skulle köra hemåt igår. Stormen, som tagit sig genom Norge och Sverige också, orsakade vägblockeringar och elavbrott i flera delar av landet - även just där jag sen körde såg jag elavbrott och omkullvräkta träd längs vägen. Som tur var det lugnt just när jag reste, både på vägarna och ute på havet. Så jag kom hem ungefär så som planerat, och kunde åka och jobba i morse. Har ännu lite halvt uppackade kassar och väskor omkring mig.

Jag såg en jättebra film på båten i torsdags när jag åkte. The Help hette den. Kan absolut rekommendera den. Den heter visst Niceville på svenska. Orättvisor på grund av rasdiskriminering och fördomar i en amerikansk småstad, men också kurage att våga agera. Trots tungt tema var vänskap och humor härliga inslag i filmen.

Har egentligen haft stor lust att skriva en tid. Har dock inte haft så mycket egen tid, när jag hälsat på familjen. Det får bli lite mer vartefter nu istället... Fortsättning följer.

Pilgrimsvandring, förverkligande och verklighetsflykt

Den höstlika vintern fortsätter. Runt fem grader på dagarna och hela helgen har det regnat... Så det har sett rätt grått ut. Som tur har inte förra veckans stormvindar återkommit i samma utsträckning. Det har varit en trevlig vecka med flera evenemang - bland annat julkonsert och julfest.

Jag upptäckte ganska nyligen en serie på tv, där en dansk tv-profils pilgrimsvandring till Santiago de Compostela dokumenteras. Mikael Bertelsen heter han. Det är korta 20-minuters avsnitt som visas flera gånger i veckan. I programmet ser vi de vackra vyerna längs vandringsleden - naturlandskap och mysiga små byar.

Jag drömmer mig bort till en annan period i livet, då jag har ledigt från jobb och andra plikter och går vandringen själv. Det behövs rätt många veckors tid, om man ska vandra hela vägen från södra Frankrike till nordvästra Spanien. Det är faktiskt en jättegammal tanke jag har, att jag någon gång verkligen ska gå leden. Vet inte var jag fått idén ifrån från början. Så länge jag minns har pilgrimsvandringen lockat mig. Tyvärr känns det som att den lite har blivit "inne", för den har blivit så uppmärksammad de senaste åren. Inte minst sedan Paulo Coelho slog igenom med sitt författarskap. En av hans romaner baseras på hans egen vandring på leden. Antalet pilgrimer har mångdubblats sen dess, hörde jag i någon dokumentär. Man vill ju inte att det blir trängsel...

När man reser - framför allt på lite speciella ställen - möter man ofta människor som man har mycket gemensamt med. Dessa möten och samtal tycker jag är en stor del av nöjet under resorna. Det är också kul att få använda olika språk. Eftersom jag gärna rör på mig, tycker jag mycket om att vandra i naturen. Den typen av aktivitet ger dessutom välbehövlig tid för reflektion. Just pilgrimsvandringen är nog till stor del en mental - och kanske även andlig - resa för de flesta. Jag hoppas under de närmaste åren hitta tid till detta.

I tv-serien får vi följa Mikaels vandring delvis även på det mentala planet. Det verkar vara mycket som händer i en, både för honom och människor han talar med under vandringen. Intressant. Han funderar bland annat på syftet med varför han möter de personer han möter, att alla skulle ha en betydelse. För många är det viktigt att också hitta perioder av ensamhet under vandringen. Att lära sig att vara i nuet, vara ett med vandringen. Att finna sig själv kanske. Den här Mikael skiljer sig lite från mängden genom sin klädsel, tycker jag. Han har ofta skjorta och slips på sig. Inte den stereotypa vandraren ;)

På sistone har jag varit i en period, då jag mår bra av lite verklighetsflykt, bland annat just genom att drömma mig bort till intressanta platser och aktiviteter. Förutom Spanienvandringen tar jag mig regelbundet till Indien genom att flitigt läsa vidare i Shantaram-romanen. Jag har nu passerat hälften med god marginal :)

Mörker - både inne och ute

När man har en lite mörk period i livet, borde man nog försöka fokusera på positivare saker... Ibland orkar man kanske inte riktigt hela vägen ändå. Den här allra mörkaste tiden på året blir extra mörk i år då vi inte har någon snö som lyser upp. Jag, som i vanliga fall tycker mycket om riktig vinter med snö och några minusgrader (inte allt för många, och helst sol till det...), saknar ännu inte snön. Jag tror jag fick min rejäla dos förra vintern, som började så himla tidigt och varade jättelänge utan avbrott. I år är det mer höstlikt ännu.

Jag har lite julmusik på i bakgrunden här och en massa värmeljus tända - bland annat i stjärnan i fönstret. Försök till julstämning.

Har väl haft en lite osocial fas nu på ett sätt. Fast ändå inte helt. Jag hade några trevliga luncher med olika vänner förra veckan och ett par körövningar har jag hunnit delta i också. I helgen var jag dock själv mycket efter lördagens sångövningar. Det har varit skönt att ta det lugnt och jag har läst en del. Är nu ungefär halvvägs i min tjocka roman, Shantaram. Den har varit väldigt bra hittills. Förstår inte att jag kunnat ha den på min hylla så länge utan att läsa den... :)

Det är härligt att ha nära till naturen, så jag har varit ute på ett par promenader under helgen. Vädret har varit lite varierande. Även i lättare regn tvingade jag mig ut i lördags. Det var någon slags snöblandat regn, men blev aldrig vitt på marken. Kombinerade promenaden med att handla lite i mataffären.

Helgdag, natur och teve

Vad härligt med helgdag så här på en tisdag - en härlig paus i arbetsveckan. Skönt att få lite "bonustid". Att få sova så länge man vill, utan väckarklocka. Jag har njutit av att hinna promenera i dagsljus, vilket inte så ofta hinns så här års, när man jobbar dagtid. Vid halvfem-fem-tiden hade känslan av ledig dag övergått lite till att kännas som vardagkväll, när man vet att det återigen blir en tidig morgon imorgon... Känner mig dock lite utvilad :)

Igår kväll snöade det för första gången i år. Det blev inga mängder. Idag var det mest några få fläckar på marken på sina ställen. I lördags var jag ute och fotade lite i naturen. Jag hade väl en idé om att fånga naturens färger och former eller nåt... Dokumentera de visuella växlingarna som följer med årstiderna. Vi hade haft en av de få frostnätterna hittills då. Det var is på bilrutorna på morgonen. Vattenpölarna hade frusit till också. Det var i alla fall väldigt avkopplande och rogivande att vistas ute och jag tror att jag till och med lyckades vara i nuet även mentalt :)

Jag har tv:n på i bakgrunden. President Halonen med man hälsar och välkomnar de inbjudna till självständighetsfestligheterna. Finland 94 år. Tv-kommentatorn berättar vilka som kommer in och damernas klänningar kommenteras. Det är många händer som ska skakas, så det är en lång procedur. Jag blev förra året introducerad av mina finlandssvenska vänner till traditionen att titta på slottsbalen. Jag väntar egentligen in Sommarpratarna, som snart börjar på svt.

Hörde på tv tidigare idag, att Simon och ekarna kommer ut som film, premiär på fredag. Den är baserad på Marianne Fredrikssons roman, som jag läste för en massa år sen, och tyckte mycket om då. Nu har jag glömt en stor del av handlingen, men ser gärna filmen vid tillfälle. Jag har läst flera av Fredrikssons romaner, och har gillat dem.

Sommarpratarna har nu kommit igång. Idag är det bland annat Mark Levengood, Katerina Janouch och Olle Carlsson som deltar. Den sistnämnda är en präst som jag råkar ha en bok av hemma, som jag läst delar av. Jag tycker det är intressant med program, där det uppstår bra diskussioner och där man får ta del av livserfarenheter av olika slag.

Svenskfinländska och finlandssvenska sammanhang...

Idag har det varit julmarknad på gågatan i stan. Det gav lite julstämning, något som annars ännu inte riktigt infunnit sig i någon högre grad i år. Inspirerad av det har jag spelat julskivor en stor del av kvällen, vilket jag andra år oftast hunnit med bra mycket mer så här dags i december.

Såg på tv idag, att Tanja Lorentzon, som jag nämner i ett tidigare inlägg, utsetts till "Årets sverigefinne 2011". Hon var visst en av tre, men hon var den enda jag kände till av dem. Jag väntar fortfarande på att hennes uppmärksammade monolog Mormors svarta ögon, som gått på Dramaten, ska visas på tv under december. Vill gärna se den.

Det känns verkligen som att svenskfinländsk connection är på tapeten allt mer nu. Tidigare under året har program som Svensk sommar i Finland gått åtminstone i finländsk tv, där svenskar "spontanraggas" från gatan i Sverige till att hänga med till svenskfinland över en helg. Doser av finlandssvensk kultur bjuds det på under de dagarna.

I lördags började en pratshow Bettina i Stockholm på svt, där en finlandssvensk programledare intervjuar kända sverigefinländare eller svenskar med finländsk anknytning. Först ut var Susanna Alakoski, Robert Aschberg och Adam Tensta. Det finns ju så många man inte vet att de har finländsk bakgrund. Även om man ser typiskt svensk ut - vilket kanske idag förstås inte är helt entydigt - och låter hur svensk som helst, har man kanske ändå inte en helt genomsvensk identitet. Tanja Lorentzon konstaterade på tv ikväll att hon gillar ordet sverigefinne. Det har gett ett namn på vem - eller vad - hon är. Jag förstår vad hon menar med det.

Böcker jag läser och vill läsa

Förkylningen håller i sig. Min nya vattenkokare går varm nonstop. Har varvat nässnytande med insmörjning för att undvika röda nariga spår... Weledas "Skin Food"-kräm doftar rätt fräscht, så det är ju passande i nästrakten ;) Jag kan också vara lite positiv nu, för det är helt underbart att min pinande huvudvärk - som förvärrades ju längre dagen gick - nu under kvällen börjat lätta. Befrielse.

Apropå Shanataram, som jag senast nämnde i förra inlägget, måste jag bara tillägga att den ju förstås inte bara handlar om komiska kulturkrockskildringar. Den skildrar Indien på väldigt många nivåer. Tragiska livsöden och annat allvar varvas med skojiga situationer och varma vänskapsband som knyts.

Jag håller mig till litteraturtemat lite till... Såg på tv, att Fredrik Lindström kommit ut med en ny bok, När börjar det riktiga livet. Jag tror det skulle vara en novellsamling. Låter som något jag skulle vilja läsa. Jag har nog inte läst mycket av honom. Däremot tycker jag att han är bra och intressant att lyssna på. Jag gillar de lingvistiska/språkliga programmen han haft och även hans betraktelser och iakttagelser av företeelser i samhället - som han lyckas framföra med humor men ändå sakligt. Han hade också en rolig del i det senaste programmet av Babel, som var säsongens sista och där programledaren Daniel Sjölin tackade för sig, för att återgå till skrivandet. Sjölins Babel har jag för övrigt också följt med intresse under flera säsonger.

Jag tycker så mycket om att läsa, och är ivrig att hinna med många bra böcker som ges ut - förstås hinner jag bara en bråkdel... Jag försöker skriva upp intressanta titlar och författarnamn, när jag snappar upp dem från olika håll. Tyvärr hamnar de ofta på diverse ställen - post-it-lappar, gamla kuvert, baksidor av A4:or... Tänkte därför att jag lika gärna kan nämna några här, så kanske jag lättare hittar tillbaka till dem så småningom :)

Några andra böcker jag funderar på att läsa framöver är Kerstin Ekmans senaste. Den israeliska författaren David Grossman tror jag kunde vara intressant att läsa av också. På flykt från ett sorgebud är den roman jag hört talas om. Grossman är fredsaktivist och jag hörde delar av en intervju med honom i något program tidigare under året, och tyckte att han lät vettig. Eftersom jag bott en vinter i Israel - och rest även i palestinska delar - är det ett område i världen som jag på ett sätt har anknytning till och gärna lär mig mer om.

Lågenergi, väder och lite Indien

Det känns som en av dessa gånger då jag bara sätter igång och skriver, utan att egentligen känna att jag har någon bra idé... Jag brukar ofta samla på mig sådant jag tycker vore intressant att skriva om, men vissa dagar finns inte den där inspirationen kvar alls sen när det väl finns tid att skriva. Jag hittar liksom inte den där känslan som innan lät bra, då idén uppstod. Hmm, låter flummigt kanske.

Just nu är det nog inte så konstigt om inte energin flödar, för jag har blivit rejält förkyld. Det drar verkligen ner mina krafter. Sitta på soffan är ungefär vad jag klarar av. Jag är riktigt hängig och orkeslös, men inte sådär sömnigtrött, så att det känns som nån vits att lägga sig.

Blåsigt vid Kastelholm i lördags

Jag har en känsla av att det har blivit en del vädertema på bloggen på sistone - i alla fall i nån grad. I förra inlägget nämns det vackra lördagsvädret. Det är ju så härligt hur positivt solsken kan påverka oss här uppe i nordligare breddgarder. Det blev en stark kontrast till det bara dagen efter, i söndags. Det var en sån mörk gråtrist regnig dag, då det aldrig blir helt ljust. Man får ha tänt inomhus mitt på dagen. Inte nog med det. Efter att det regnat rätt kraftigt stora delar av dagen, kom det riktigt rejäla skyfall på kvällen. Sådär att man inte tror det är sant, riktiga vattenfall från himlen. Då var jag nöjd att jag hunnit ut på promenad tidigare under dagen. Jag var också himla nöjd, att jag inte var i Skåne då, för där var det riktiga stormar, så att folk uppmanades att hålla sig inne på vissa håll. Bortåt 25 m/s pratades det nog om.

Jag har kommit en bit framåt i min läsning av Shantaram, som jag tidigare nämnde att jag påbörjat. Den är ju som sagt en tegelsten. Jag har kanske läst en knapp centimeter av den cirka fem centimeter tjocka boken (uppskattningar). Över 900 sidor har den! Den är riktigt bra så här långt. Kulturkrockarna som beskrivs, är ibland helt underbara. Som läsare får man ta del av många sidor av Indien - inte bara geografiskt - beskrivna på ett intressant och medryckande sätt.

Julmarknad i solsken

Kastelholms slott

Vilken härligt vacker dag det var idag, 5 grader och solsken. Jag och en kompis var ut till Jan Karlsgården vid Kastelholms slott, där det var julmarknad. Området ligger så vackert vid vattnet. Vad populärt det var då! Det var bilkö till området och sen visade det sig, att inga parkeringsplatser fanns kvar. Vissa ställde sig vid stora landsvägen. Jag körde in på något som såg ut som en privat infart och ställde mig där. Det stod en bil till där redan...

Fick med mig hem en jättestor purjölök och honung. Hon som sålde honungen tipsade om att man även kunde använda den som peeling för ansiktet. Den skulle smetas på och låta verka i tio minuter. Den suger tydligen ut all smuts. Intressant ;) Det var för övrigt en variant som verkar fastare, som har slungats lite längre - den rinniga sorten skulle nog inte vara någon hit på ansiktet. Jag öppnade i morse en ny honungsburk som jag köpte hem från Kosovo under min semester i september. Både där och i Belgrad var det honungsmarknader på gång just då.

Den stora purjon fick knappt plats i kylen. Den storleken räcker länge i ett singelhushåll... Jag tog dock lite av den redan idag till en sallad. På tal om singelhem förresten, köpte jag en ny vattenkokare häromveckan. Jag ville ha en liten och smidig, som inte tar så stor plats i köket. När jag väl packade upp den hemma, såg jag att det stod "solo kettle" på paketet ;) En vattenkokare som hänger med i tiden.

Fredagsnöjd

Härligt, fredag och ledighet. Förutsägbart nog sitter jag på soffan och "väntar in" Skavlan på tv. Idag kom digiboxen igång igen - efter gårkvällens strejkande - så nu finns det lite större kanalutbud. Framför allt uppskattar jag att kunna se finländsk tv. Till fredagkvällarna är det inte värt att ha några "fixa-ambitioner". Dock fick jag lite gjort helt oplanerat. Eftersom jag hade bilen till jobbet idag, passade jag på att åka hem via stormarknaden i utkanten av stan. Så nu är det rätt fullt i kylskåpet :)

Morgonfärger i söndags

På finska tv4 kommer nu finska "Körkriget" - Kuorosota på finska (undrar om det inte kallas körslaget i Sverige). De har acapella-versioner på kända låtar. Vissa riktigt intressanta varianter. Jag följer väldigt lite de här programmen, men det här funkar bra som bakgrundsprogram medan jag donar med diverse.

Testade min relativt nya skrivares scanner-funktioner nyss för första gången. Jag skulle bara lägga in mitt examensbevis, men av bara farten fick jag in många av mina gamla betyg och intyg. Jag tänker ofta, att man borde backup-spara gamla foton och en del dokument och texter. För säkerhets skull...

Med lite tillbakablickar på veckan, inser jag att den varit väldigt trevlig på många sätt. Solen har hittat fram en hel del och lyst upp höstdagarna. En kväll provade jag för första gången restaurang Nautical, som är nyrenoverad. Huset i övrigt håller de på att fixa med ännu. Jag hade för övrigt inte varit där innan de stängde före renoveringen heller. Jättebra service och bra mat. Vi firade av en kollega, som flyttar tillbaka till hemorten. Under den mörka höstkvällen såg vi inte den annars vackra utsikten från fönstren mot västra hamnen. Till arbetsveckans sista lunch idag hade jag sällskap av en trevlig kompis och maten var jättegod.

Jul på gång, tv-kanaler på vift och lite litteratur

Intagit standardplatsen här hemma, nersjunken i soffan med andra ord... Samtidigt slötittande på tv. Digiboxen strejkar, så det blir till att söka kanaler snart, om jag ska kunna kolla på Babel ikväll. Just nu syns inte svt2 på tv:n, endast ettan.

När jag cyklade hem från jobbet idag, hade de fått upp julbelysningen på gågatan. Det kändes lite konstigt, för trots att jag längtar efter glögg- och pepparkakssäsongen har jag inga julkänslor ännu. Förmodligen eftersom vi inte alls haft någon snö hittills. Det har ju varit så milt nästan hela hösten. Idag var det nog närmare tio grader och en vacker solig dag. Det såg i alla fall väldigt mysigt ut där på den julbelysta gågatan i kvällsmörkret. Det skulle nog vara invigning av julgatan - eller vad det nu kallas - under kvällen, har jag för mig att jag läste.

Jag hoppar raskt från jultemat till mitt senaste läsprojekt. En av alla mina egna böcker, som jag länge funderat på att läsa, är Shantaram av Gregory David Roberts. Boken är en riktig tegelsten, baserad på författarens egna livserfarenheter. Jag har inte kommit så långt med läsningen ännu, men den verkar lovande. Författaren har precis landat i miljonstaden Bombay, där boken börjar. Jag ser fram emot att följa hans upplevelser i Asien. Jag återkommer säkert till temat. En anledning till att mina egna böcker ofta hinner vara på hyllan rätt länge innan jag läser dem, är att jag lånar så mycket böcker, både från biblan och från vänner.

Så fort Kultunyheterna är slut, ska jag börja mixtra med tv-kanalerna. Jag plockade fram manualen, för det är länge sen jag sökte kanaler senast. Håll tummarna!

Redo för vintern

Äntligen har jag fått på vinterdäcken på bilen. Däckbytet fanns i min plan redan för ett par helger sen, men då prioriterade jag att ta det lugnt istället. Därmed har det liksom hängt med som ett "borde" i mina tankar. Det är ju något man vill ha gjort innan det är för kallt och eländigt. En vinter var jag så sent ute, så jag fick "gräva fram" bilen ur snömassorna för att kunna komma åt däcken... Idag, direkt efter körövningen, satte jag igång med det. Ville också få det gjort medan det var ljust. Bytte däcken och åkte sen till macken för att kolla luften. Passade också på att checka luftnivån på reservhjulet, vilket är ett projekt i sig. Av någon anledning sitter däcket så tokigt till, att jag alltid måste plocka bort allt som ligger ovanpå, för att komma åt att skruva loss däcket. Det måste nämligen tas ut, för ventilen ligger så till, att man inte når dit då däcket ligger på dess plats.

När jag kom hem, plockade jag undan balkongmöblerna och mattan, och tog ner dem till förrådet. Det är ovanligt sent. I vanliga fall brukar jag nog ha det gjort så här års. När jag åkte på semester i september var det fortfarande milda dagar, så möblerna blev kvar på balkongen. I oktober var jag på resande fot titt som tätt, och glömde nästan bort dem. Men nu är det också fixat. Skönt. I år har ju vintern låtit vänta på sig betydligt längre än förra året. Det är bra, för trots att jag gillar riktig vinter, kändes förra vintern lite väl lång. Idag var det sju grader på dagen, vilket nog är milt för årstiden, tror jag.

Även om jag tycker att tiden ibland rusar iväg lite för fort, ser jag ändå fram emot första advent. Det är så mysigt med allt som hör julen till - tända ljus, lite lagom med julpynt, julmusik, och inte minst glögg och pepparkakor. Glögg har jag redan inhandlat för flera veckor sen, pepparkakor finns i köksskåpet nu också, och igår köpte jag mandlar och russin. Har ansträngt mig för att inte tjuvstarta med dem ;)

Nu återstår ännu att få lite julstädat i hemmet och ta fram julsakerna från förrådet. Jag tycker nog ändå att jag fyllt flitkvoten för denna dag, så det får bli en annan dag :)

Citat och lyckokällor samt vintertecken

Idag åkte dunjackan fram för första gången i år. Jag har en ny, lite längre modell - passar bra till mina cykelturer. Inhandlad på båten. Ja, det är väl där det mesta av min shopping sker numera. Vi har länge haft runt 10-graders dagar, som nu har övergått till lägre temperaturer. Igår kväll och i morse var det ett tunnt istäcke på vägarna. Får ta det lite lugnt på cykelvägarna, inga tvära nitar eller svängar i fart.

Härligt att solen skinit nu i några dagar, efter en lite mörkare period. Såg på esplanaden utanför jobbet, att det nu är helt kalt där. Det tjocka gula lövtäcket är helt borta. Tur att jag så flitigt spanade in den förut och hamstrade intryck - både mentalt och med hjälp av kameran.

Jag samlar på bra citat av olika slag. De finns i mitt liv på alla möjliga ställen; som kylskåpsmagneter, i små böcker och kalendrar, och som egna anteckningar här och där. Många av de är bra påminnelser om hur man kan förhålla sig till saker och situationer i livet. Att vända jobbiga tankar och känslor till det bättre, att vända på perspektiven. Den senaste tiden har mitt mantra varit inspirerat av ett citat om att målet med livet är att njuta av det och inte att vara perfekt. Det kan vara en tröst, när man ibland känner sig otillräcklig. Jag försöker allt mer aktivt lära mig att se det positiva runt omkring mig i vardagen.

I helgen var det stora doser av livsnjutning för mig. Bland annat i form av mycket sångglädje och musik. Vi hade också en jättehärlig lördagkväll med ett trevligt tjejgäng på poetry slam. Tävlingsdeltagarna bjöd på många bra texter. Konferencierens mellansnack inbjöd till mycket skratt. Charmigt och skojigt, och väldigt insprirerande. Hade såna lyckokänslor när jag kom hem, sådär så att livet känns toppen.

Om filmer och annat i fredagssoffan

Har ett tag tänkt att det vore dags att få in lite text här igen, men tiden har upptagits av annat. Är väldigt fredagstrött, men eftersom jag är lite för uppe i varv för att somna, beslöt jag mig för att skriva några rader. Tankarna har svävat åt många håll, så får se var vi landar denna gång.

Det är skönt att vara på hemmaplan ett tag nu, efter alla resor i september och oktober. Jag har bland annat sett många bra filmer på dvd de senaste veckorna. Idag såg jag en söt berättelse av en av mina favoritregissörer, Lasse Hallström. Filmen hette Hachiko en vän för livet. "Huvudpersonen" är den speciella hunden Hachi, som är ovanligt trogen sin husse, spelad av Richard Gere. Lite annorlunda film, ibland filmad ur hundens perspektiv, vad den ser. Småmysig. Det ska tydligen ha funnits en verklig Hachiko-hund i Japan, som fått en bronsstaty rest efter sig.

Förra helgen såg jag den franska filmen Jag har älskat dig så länge, med Kristin Scott Thomas i huvudrollen. Den var väldigt bra. Gripande och djup, relationsdrama med mycket värme i. Dramakomedin Looking for Eric av regissören Ken Loach var helt sevärd också.

För övrigt är det en fas just nu, då jag funderar vart jag är på väg i livet... Vilka val jag kanske borde göra i vissa sammanhang, för att nå dit jag vill. Mitt liv har väl egentligen i flera år kretsat kring vad-vill-jag-med-livet-funderingar från och till. Dessa funderingar har också tidvis lett till handling, att jag gjort vissa förändringar, prövat nytt. Utmanat mig själv. Men så löper det på igen periodvis, utan att man kanske tillräckligt hinner reflektera, än mindre agera. Ibland hajar man till sen och inser att oj vad åren gått, är det så här det ska vara?

Igelkotten

Såg en mysig film igår. Igelkotten heter den (Le hérisson är originalets titel) och är baserad på en roman som heter Igelkottens elegans, av Muriel Barbery. Boken har jag dock inte läst. Filmen passade bra för en trött slappakväll hemma. Huvudpersonerna är lite udda personligheter, som hittar varandra på ett djupare plan. Den tolvåriga Paloma observerar och dokumenterar världen omkring sig med en videokamera, samtidigt som hon planerar självmord. Hon bor i en av lyxvåningarna i huset, där Renée är portvakt - en portvakt som bakom den stereotypa fasaden har ett stort konst- och litteraturintresse. De boende i huset noterar henne knappt. In flyttar en japansk gentleman, som ser både Palomas och Renées kvaliteter. Vänskaper uppstår. Dock försvårar mindervärdeskomplex tillvaron för Renée. Filmen innehåller både allvar och humor samt värme och kärlek. Den är underhållande och tänkvärd, tycker jag. 

Norrtälje och lite annat

På resa igen... Får se hur bra nätet fungerar nu. Blev precis "utkastad", men gör ett nytt försök.

Månaden med alla resor närmar sig sitt slut. Det har varit en massa trevliga händelser och evenemang. Dock får jag inse, att jag inte är någon supermänniska med oändlig kapacitet, så visst är jag trött. Jag är ändå lättad och tacksam att jag orkat med allt så pass bra. Har försökt att prioritera bort det som går - däribland även en resa med kören som jag skippade i mitten på månaden. I natt har jag i alla fall sovit länge. Den första sovmorgonen på ett tag. Dessutom fick vi ju en extratimme, då vi ändrade om till vintertid.

Vi hade ett trevligt besök i Norrtälje med jobbet i fredags. En lång, och intensiv dag, men väldigt givande. Vi blev väl mottagna av våra värdar, som hade ordnat ett genomtänkt och välplanerat program för dagen. Bland annat ingick det en god lunch i det gamla fartyget Norrtelje. Därifrån hade man utsikt över parken på andra sidan vattnet.

Efter att ha behövt ansluta mig till nätet återigen, fortsätter jag skriva. Dock fungerar inlägg av bilder väldigt segt. Hoppas jag hinner få ihop det här nu...

På färjan hade de nu börjat sälja glögg, så på hemvägen från Norrtälje köpte jag hem lite. Ska dock försöka hålla mig till advent - eller åtminstone närmare advent - innan jag öppnar någon av dem. Det är ju så himla gott med varm glögg och pepparkakor till.

Jag har varit i Norrtälje ett fåtal gånger tidigare också, men oftast bara lite kort. Denna gång hann jag få en något bättre överblick över staden, som verkar väldigt mysig. I centrum finns många fina gamla trähus och en å går genom stan. Trots en mulen dag slapp vi åtminstone regn, och det var milt, runt tio grader varmt.

Snart är färjan, för dagens resa, framme. Dags att börja packa ihop datorn m.m. Båtresan har gått fort. Det har varit mycket folk idag, kanske delvis för att det är söndag. Jag har bland annat ätit en god, rejäl sallad. Efter maten lyxade jag till med en kaffelikördrink. Det dröjer ännu några timmar innan jag är framme vid resmålet. Eventuellt mer om det senare...

Höst, ljuva höst

Egentligen har jag inte tid att sitta här nu. Disken väntar i köket. Har redan hällt upp varmt vatten. Är ju återigen bara hemma mellan resor, så det är lite kaotiskt omkring mig.

Men, jag måste bara sätta in lite av höstens höjdpunkter här. Färgerna, som jag redan nämnt ett antal gånger... Igår under lunchrasten såg jag denna bädd av gula löv, vidsträckt. Man upptäcker sådant lättare vid solsken, vilket det var då. Tänkte att jag måste ta med kameran idag. Som tur sken solen idag också. Till imorgon ser prognosen inte lika lovande ut, så tur att jag var snabb :)

Det gäller ju att passa på att verkligen se det nu, medan det är så här. Jag lunchade här bredvid idag, så detta var utsikten från restaurangfönstret. Löv faller ner hela tiden och det ser redan lite kalare ut på delar av träden...

Borde ta mig till köket och ta tag i disken där, men vill få in några bilder till ännu. Eller åtminstone en till...

Som sagt, lite hektisk fas denna månad med alla resor och sångövningar, så jag är trött på kvällarna. Idag var jag dock i badhuset och simmade. Fick lite tvinga mig iväg, men himla skönt efteråt, speciellt bastandet.

Risk att diskvattnet kallnar, så jag förflyttar mig till köket...

Innan det kan jag bara konstatera, att jag nu i alla fall har dokumenterat lite av höstfärgerna, så att de består här, även när de väl försvunnit där ute i verkligheten.

Kulturell inspirationshelg i Åbo

En trött kväll hemma nu, efter ännu en resa. Detta är en månad då packande överlappar uppackande av resväskor. Reste halva förra natten för att komma hem, så det tär. Dock var helgen så inspirerande och innehållsrik, så det var absolut värt besväret.

Åbo är en ort jag tycker är mysig. Där har jag nu haft en helg full av sång och musik i trevligt sällskap och uppmuntrande körledare. Vi hade intensiva sångövningar på dagarna. Jag är full av inspiration att fortsätta öva här hemma inför vårens stora konserter.

Vi var också på musikalen Les Miserables på Svenska teatern. Den var jättebra - fantastisk musik, bra skådespel.

Jag har ätit sushi-lunch i en trivsam liten restaurang i Saluhallen. Hade gärna sett mig omkring mer där inne, för det fanns många trevliga affärer. Vi hade dock ganska tajt program, så efter maten blev det inte så mycket mer än att köpa med take-away-kaffe och bulle från en caféerna där, för att fortsätta med sångerna sen.

Efter söndagens övningar hade jag tid över några timmar innan hemfärd. Då passade jag på att träffa goda vänner, som jag känt länge, som bor i trakten. Vi promenerade vid ån, och hann se lite av strömmingmarknaden, som höll på att stängas då. Någon strömming såg vi inte bland stånden längre, men vi hann köpa bröd för sänkta priser. Sen åt vi middag på den speciella restaurangen Harald, inredd med inspiration och atmosför av vikingatiden. En mycket trevlig upplevelse.

Hösten är som vackrast nu. Försöker påminna mig själv om att passa på att njuta av de vackra färgerna, som så småningom försvinner, då lövens fall lämnar kala grenar efter sig. Utanför fönstret till mitt arbetsrum på jobbet har jag ett riktigt gult träd just nu. På vägen hem idag, cyklande i solskenet, beundrade jag de gula, orange och röda nyanserna på träden längs min rutt. Fantastiskt hur naturen får till det.

Optimism och lite läsning

Nyduschad och hyfsat avslappnad sitter jag på soffan för att skriva några rader. Tyckte det var dags att lämna några livstecken här, och inser nu att jag faktiskt är mer skrivsugen än jag vad jag trodde. Många tankar, som dock spretar åt olika håll. Får se vad det blir igen...

Fantastiskt att jag känner mig lugn, för oktober är en hektisk månad, då allt verkar hända på en gång. Många trevliga händelser, men lite tätt inpå varann. Framför allt när flera av dem innebär resande. Är en riktig stammis på båtarna - öbo och flygrädd som jag är. Jag tänkte nyligen, att vilket spännande liv jag har egentligen. Om man tänker positivt. Lär mig massor på jobbet, får resa en del därigenom, ta del av utbildningar, träffa mycket folk. Fritiden har också bjudit på många trevligheter, både på hemmaplan och på mysiga resor. Jag har ju under en tid försökt aktivt också att påminna mig själv om att faktiskt se allt som är och fungerar bra. Tyckte till och med att hösten nu börjar visa sin charm, nu när den första chocken över kylan och mörkret lagt sig. Det är ju nu årstiden är som vackrast, när löven blivit gula och innan de faller av.

Läste nyligen ut David Nicholls One Day, som var bra och mysig läsning. Lite annorlunda upplägg, som fungerar. Boken handlar om relationen mellan Emma och Dexter, beskriven utifrån bådas perspektiv genom att skildra deras tankar och förehavanden under ett speciellt datum varje år under ett tjugotal år. Vi får följa denna speciella vänskap mellan dessa två väldigt olika personer, samt deras personliga utveckling - ofta delvis på var sitt håll. Saker som skulle kunnat ha sagts eller gjorts som kunde ha ändrat skeendena, telefonsamtal som inte blev besvarade... Genom att se vad som händer i deras respektive liv under denna dag varje år, förstår man förstås även vad som skett under åren som gått emellan. Såg i tidningen häromdagen att boken också blivit filmatiserad. Den skulle nog vara lite mer ur hans perspektiv än hennes, tror jag det stod bland annat. Enligt den intervjuade regissören skildrade boken mer av Emmas utveckling.

Höstkväll i soffan

Skönt med helg igen, och härligt att vara hemma efter några veckors resande. En vecka ungefär har jag varit här nu, och är väl någorlunda tillbaka i vardagsrutinerna igen. Nu är hösten här på riktigt. Lite vemodigt och tungt kändes det en morgon då det bara var 3 grader, när jag gick ut. Allt blir mer projekt, när jag ska cykla till jobbet. Det gäller att vara tillräckligt varmt klädd för cykelturerna, men det ska vara lätt att ta av, så att det funkar i kontorstemperaturer. Cykellamporna måste man komma ihåg att få med. Än så länge behövs de bara på morgnarna. Denna vecka har mössan tagits fram för första gången efter sommaren.

Helgen innan min semesterresa var det den årliga skördefesten på ön. Massor av gårdar håller öppet för besök under fredagen och lördagen. Det ordnas evenemang av varierande slag för olika åldrar. Gårdarna visar upp sina specialiteter och har försäljning. På söndagen är det gemensam skördemarknad där produkterna säljs på samma ställe. Jag tycker det är en trevlig händelse. Man tar sig i väg och förutom gårdarna i sig ser man olika delar av landskapet på ön. I år var det ingen vits för mig att köpa hem frukter och grönsaker, eftersom jag skulle resa bort dagen efter marknaden. Honung och bröd köpte jag dock med mig. Det var också trevligt att ta en fika med mina vänner, för vädret var ganska bra.

Sitter här nu och kopplar av i soffan, varvar ner efter en hektisk arbetsvecka. Ska hålla mig vaken till Skavlan, tänkte jag redan tidigare, men upptäckte just till min förfäran att de sänder extra sent ikväll. Detta på grund av insamlingsgalan för världens barn - vilket förstås är en god sak. Hm, bara bita ihop och hålla sig sysselsatt till dess. Inga drastiska åtgärder dock, håller mig nog mest på soffan... ;)

Efter att ha varit enormt spänd i axlarna på sistone, känner jag mig idag betydligt flexiblare och ledigare. Jag var nämligen på min månatliga massage igår, som denna gång kändes extra behövlig.

På tal om Skavlan, förresten, var det en intressant diskussion förra fredagen, där bland annat detta med att twittra och blogga nämndes. Noomi Rapace sa något om hur folk idag lägger ut sina liv på nätet - minns inte exakt vad hon sa - apropå Carl Bildts flitiga aktivitet på både blogg och twitter. Han däremot poängterade, att han inte tar upp för ingående om privatlivet. Det är viktigt att tänka sig för, tycker jag, vad exakt man är beredd att blotta. Samtidigt är det inte heller alltid helt lätt att veta var exakt man vill dra gränsen. Jag har funderat en del på det gällande både blogg och Facebook. Att inte ge ut för mycket, men att samtidigt inte förbli för ytlig, kan kännas som ett dilemma. Ett aktuellt tema värt att återkomma till.

Hemma igen efter ännu en resa

Njuter av att vara hemma och inte på väg någonstans. Tv-soffan är väl ungefär hur långt mina ambitioner för ikväll sträcker sig. Det gick bra att återgå till jobbet i måndags efter min två veckor långa semester. Dock har det inte hunnit bli rutin ännu, för jag har varit ute rest igen.

Mina jobbresor är i regel inrikes, men denna gång har jag faktiskt fått besöka Tallinn. Det är oftast väldigt intensivt program på utbildningsdagar jag deltar i, så att det inte blir så mycket sightseeing. Denna gång passade jag på att utnyttja pausen efter den första kursdagens slut fram till middagen till att promenera i gamla stan och ta foton. Detta var på kvällen efter en solig dag, som tur var. Det har förekommit en hel del regn i veckan också.

Det var många år sen jag var i Tallinn senast före denna resa. Många shoppingcentra och nya moderna byggnader hade kommit till sen dess. Eftersom tiden var knapp prioriterade jag gamla stan, som jag tyckte var jättemysig att strosa omkring i. Det fanns många trevliga fik och restauranger. Kände att jag skulle vilja åka dit någon gång på ledig tid och ha ett par dagar på mig att uppleva stan ordentligt. Framför allt under en varmare säsong, så man kunde sitta på utefiken också. Förra gången jag var här, stannade vi bara kort i Tallinn och reste sen runt i landet, där det finns massor med fina orter att se. Då hann vi dock med en utefika på torget i gamla stan. Den resan var under en sommar.

Vi hade väldigt givande utbildningsdagar med bra presentatörer och angelägna teman, varav ett handlade om konfliktlösningsmetoder. Förutom det man lär sig av själva utbildningen och informationen man tar del av, är också mötet med kollegor från andra enheter givande. Den sociala aspekten av mötena är en trevlig del, men dessutom får vi bra erfarenhetsutbyten med varandra. Så trots att det inbland kan kännas tröttsamt med resorna - speciellt när flera infaller tätt inpå varann - är det så pass värdefullt att det är värt "besväret".

Jag försöker behålla mitt under semesterveckorna infunna lugn, och har nog hittills lyckats ganska bra med det. Ska försöka hålla alla trevliga minnen i tankarna då och då, om höstmörkret och vardagen skulle kännas för gråa och trista. Såg, förresten, nyss på nyheterna att det idag hade snöat i Kiruna. Hjälp, hösten har ju nyss börjat, tycker jag det känns som. Tur att jag inte bor så långt norrut :)

Återgång från semester till vardag...

Försöker njuta av de sista timmarna av en underbar tvåveckors semester. Efter att ha anlänt till grådassigt väder på hemorten, där kvällsmörkret nu också infunnit sig, är dock inte semesterkänslorna lika lättfångade längre. Att titta på fotona från resan gör det lättare. Det har varit en väldigt lyckad, trevlig och spännande semester. Återkommer om den.

Det känns nästan overkligt att vara hemma igen, efter att ha varit så bortkopplad från vardagen och miljön här. Ännu lite overkligare känns tanken på att infinna sig på jobbet imorgon bitti. Oftast är man ju ganska snabbt inne i vardagslunket och rutinerna, men lite motsträvigt känns det just nu. Har vistats på orter, där sommaren dröjer sig kvar lite längre än hos oss.

Jag har vistats utomhus mycket, promenerat, fikat och umgåtts med trevliga vänner. Har därmed inte kommit mig för att få in något på bloggen på länge. Får ta lite vartefter nu framöver istället... 

Ljus i höstmörkret

Fuengirola, april

Nu känner man att höstens entré på riktigt gör sig påmind. Kvällarna blir allt mörkare. Vissa dagar öser regnet ner och det har blåst mycket tidvis. Denna vecka har jag cyklat i regnställ ett flertal gånger. Idag hade jag handskar på även på hemvägen från jobbet och inte bara på morgonen. I september kan det dock ännu vara riktigt fint. Vissa dagar värmer solen skönt, så helt kört är det kanske inte än.

Signilskär, augusti

Även på det inre planet har det varit en variation av ljus och mörker, så uttrycket "efter regn kommer solsken" har varit rätt passande. Gäller att påminna sig själv om det i dystra stunder. Vad vädret ändå kan påverka måendet. Trots att inte alla "ups and downs" nu är väderrelaterade, har det dock också sin inverkan.

Det är nu dags igen, att plocka fram lite ljus i mörkret. Här hemma är värmeljusen tända i sina mysiga behållare. Jag tänkte också pigga upp bloggen med lite ljusare intryck från tidigare i år. Året har innehållit väldigt många ljuspunkter, som gett härliga minnen. Vi hoppas på fler - ännu är ju året inte slut. Livsäventyret fortsätter, både i ljus och mörker. Det är väl det livet handlar om...

Sverigefinnar slår igenom

Sverigefinnar är en grupp som allt mer börjat få positiv uppmärksamhet i Sverige, upplever jag, åtminstone till viss del. Det har ju varit en invandrargrupp med lite lågstatusstämpel - i alla fall tidigare. Arbetarklass, ofta från finska landsbygden, som kom till Sverige i mängder under 60-70-talen, för att jobba i fabrikerna. Under senare åren har dock många sverigefinnar nått konstnärlig framgång, bland annat inom musik. Anna Järvinen och medlemmar ur Kent är några exempel på artister med finskt ursprung. Inom litteraturen har Susanna Alakoski slagit igenom med sin Svinalängorna.

Idag såg jag en intervju på tv med Tanja Lorentzon, som är aktuell med sin pjäs Mormors svarta ögon, som handlar om hennes finska rötter och uppväxt som sverigefinne. Hon är en av många i den invandrargruppen, som inte kan finska. För henne har det varit en stor saknad - dels saknad av språket i sig och möjligheten att kommunicera med familj och släkt i Finland, dels också därmed saknad av Finland som land, som hon inte upplever sig få samma tillgång till utan finskan. Så ungefär säger hon i intervjun. Hon nämner att eftersom man ändå gav henne glåpord om finnar under uppväxten, kunde hon ju lika gärna ha kunnat finska. Pjäsen har tydligen fått väldigt positiv respons på Dramaten. Den ska visas på SVT den 17.12., sa programledaren. Jag blev intresserad av att se den.

Jag tror att många berättelser av det här slaget - som Lorentzons eller Alakoskis - kommer att ha ett historiskt värde också, eftersom sverigefinnar utgör en så betydande andel av Sveriges befolkning. För att inte tala om hur stor andel av den finländska befolkningen som utvandrade till Sverige. Det gick en tv-serie om de finländska invandrarna under vintern/våren som var. Serien hette Kansankodin kuokkavieraat, Folkhemmets snyltgäster tror jag att den översattes till på svenska. Den visades på tv både på i Sverige och Finland. Jag tyckte det var väldigt intressant. Flera generationer skildrades, däribland flera kända sverigefinnar. Kan hända att jag återkommer om programmet och temat.

Harmoni efter en bra dag

Åh, jag har en sån nöjd-med-livet dag, så jag bara måste dokumentera en del av den :) Sitter på soffan, avslappnad och tillfreds. Det är tyst och lugnt - endast köksklockans tickande hörs. Värmeljus tända, både i fönstret och på bordet framför mig. Härligt att den säsongen kommit igång, hemmamys under mörka kvällar. Har laddat upp med te och mackor. Köpte ett nytt grönt te, ekologiskt, citrus-kamomill-blandning. Skulle visst vara avstressande dessutom. Den effekten klarar jag visserligen bra av ändå just nu... Jag ska ha en tv-kväll med Babel, och sen läsa lite.

En anledning till denna totalt lugna sinnesstämning är att jag direkt efter jobbet fick bli ompysslad i form av ansiktsbehandling och ryggmassage i en spamiljö. Fick ligga och njuta där och lyssna på lugn musik med lite naturljud i bakgrunden. Jätteskönt var det. Arbetsdagen flöt på bra också och jag hade en lyckad lunchrast. Jag skulle bara in och handla ett batteri, så kom jag ut från gallerian med två snygga klänningar. Perfekt tidseffektiv shopping för en som gärna använder tiden till annat ;)

Livets äventyr...

I vintras skrev jag under en skrivarcirkel om temat äventyr. Det var väl en sån kortskrivningsövning, där man får ett ord eller ämne att associera kring under några få minuter. Jag konstaterade då att äventyr kunde vara att balansera på grenarna till orangeprickiga apelsinträd i Israel, plockandes apelsiner. Att resa omkring på exotiska platser, sova i sin sovsäck på en öde strand i fjärran land kan också kännas spännande och äventyrligt. Men egentligen behöver det inte vara så extraordinära saker heller, som innebär spänning, funderade jag vidare. Även på ett vardagligare plan finns det en hel del utmaningar, nog så äventyrliga ibland - både på gott och ont.

Livet i sig är ett äventyr, tycker jag, en strapatsrik resa. Det är spännande och lärorikt att följa sin egen personliga utveckling. Att ge sig ut i nya sammanhang kan upplevas som väldigt äventyrligt. För mig har några stora bravader i livet varit att byta boendeort och att gå över till en annan yrkesbransch. Oj, vad man får börja om på många plan och nivåer, och ibland tvingas man backa otaliga steg från något man under lång tid byggt upp och åstadkommit. Trots att mycket är tufft, "växer" och utvecklas man som person, lär känna sina styrkor och även svagheter - för att inte tala om allt konkret man lär sig i sin nya omgivning, både privat och i jobbet. Det är en spännande upptäcktsfärd.

Sensommar med avkopplande läsning

Härligt med helg och att ha fått sova ut. Vaknade med betydligt mer inspiration än vad jag hade ork för igår kväll. Var totalslut då. Veckan har varit väldigt intensiv på jobbet. I torsdags höll jag till och med på att missa min inbokade massage - jag som brukar ha bra koll på tider och sånt. Massören fick ringa och efterlysa mig. Förvirrat skyndade jag mig dit... det är nära som tur är :)

På kvällarna har jag dock tagit det lugnt. Jag är omgiven av en massa böcker i soffan där jag sitter, bestående av reseguider, böcker om skrivande och en roman, som jag precis läst ut. Romanen är Maeve Binchys Minding Frankie, som jag lite kort redan nämnde i ett tidigare inlägg. Binchys böcker är sån mysläsning, en snäll typ av böcker, där saker och ting i slutändan oftast faller på plats. Trots det finns även livets allvar med, folk som dör "för tidigt" eller att allt inte blir precis som man skulle önskat. Rätt så fyndigt kopplar Binchy ihop storyns personer från olika håll till att ha en anknytning till varann. Observationer om nutida samhällsskeenden och personlighetstyper samt relationer - både funktionella och dysfunktionella - går att känna igen. Irland i recessionstider, folk som sägs upp från sina jobb, kärleksrelationer där den ena älskar och den andra utnyttjar, barndomstrauman från kärlekslösa hem... Men som så ofta även i verkliga livet kan beslut och skeenden, som du först inte rår över, visa sig leda dig vidare till något som känns mycket mer rätt i slutändan.

I övrigt börjar höstens ankomst göra sig påmind. Dagarna är fortfarande ofta fina och solen värmer upp temperaturen. Hoppas det håller i sig ett tag till. Morgnarna, däremot, börjar kännas lite tyngre. Rummet är mörkare än förut när jag vaknar. Det är rått, fuktigt och småkyligt att gå ut då. Visst tycker jag att det är jättevackert med de röd-orange-gula höstfärgerna, som så småningom kommer fram, och på sätt och vis har ju höstmörkret sin charm. Det värsta är dock att den mörka och kalla perioden hos oss är så lång, så det känns vemodigt att sommaren nog inte varar så länge till. Vi verkar i alla fall få fint helgväder nu, så det gäller att ta sig ut idag. Passa på att ta in solenergin, som ännu finns. Ett bra sätt att koppla av, att ta en långpromenad.

Mix av trygghet, stress och nuet

Nu är det en av dessa kvällar, då jag egentligen har lust att skriva, men idéerna och tankarna inte riktigt har någon tillräckligt sammanhängande struktur... men det kanske inte gör något. Jag sätter igång i alla fall. Några aktuella teman är skrivande, trygghet, äventyr och meditation, som av olika anledningar har kretsat i mina funderingar, delvis inspirerade av det jag läst på sistone. Det går till och med att hitta en röd tråd dem emellan, men vi får se om den blir tydliggjord här eller om jag kanske bara berör några av dem. Eller så blir det något helt annat...

I förra inlägget nämnde jag, att jag då var på trygg mark igen, efter att ha vistats uppe luften på ett flyg, där jag oftast känner mig otrygg. Igår morse, med måndagmorgonens ångest, tvivlade jag dock på det där med trygghet, trots fast mark under mig. När det är väldigt hektiskt på jobbet, kan jag känna mig så otillräcklig. Just nu är det en period då viktiga saker behöver hinnas med i tid. Trots att jag brukar fixa det, uppstår det ibland rädslor och oro över att göra fel eller kanske missa något. De här tvivlen tar mycket energi. Jag funderade vidare på vad det här med trygghet egentligen handlar om. Dels kan man känna sig mer eller mindre trygg i miljön man vistas - platsen eller gruppen av människor man är bland - dels handlar det mycket om att vara trygg i sig själv också.

I dagens stressiga samhällen här i västvärlden ökar behovet av att stanna upp, hinna ikapp sig själv. Jag försöker ofta påminna mig själv om att inte bara rusa fram i livet, utan komma ihåg att leva också - att vara där jag är just nu, och inte bekymra mig över morgondagen eller gräma mig över gammalt. För många kan yoga eller meditation vara hjälpmedel för att stressa av, men det kan också handla om att i vilken vardagssituation som helst bara stanna upp och andas, medvetet. Att vara uppmärksam på det som händer och sker just nu, både inom sig själv och utanför.

Jag stannar nog här, utan att riktigt ha fått med tankegångarna fullt ut - vilket jag redan förvarnade för i inledningen ovan. Äventyr, som jag också nämnde innan, kan fås med i det här temat, men jag utvecklar det en annan gång. Nu tänkte jag runda av dagen med att läsa en stund, så det får bli lite lösa trådar kvar till ett senare tillfälle att spinna vidare på, om inspirationen faller på.

Reseupplevelser på hög nivå

Nu är jag på trygg mark igen, åter på hemmaplan, på markhöjd. Jag, som inte trivs på höga höjder, var ute och flög igår. Tycker inte alls om det, känner mig väldigt otrygg där uppe. Däremot tycker jag väldigt mycket om att resa och besöka andra orter och länder, och vill gärna träffa mina vänner som finns på många håll i världen. Det innebär dessvärre en del flygturer ibland.

Denna gång var det en resa av mer nödvändig art, som jag behövde göra i jobbet. Jag åkte för första gången i ett ganska litet flygplan, där det ryms ett trettiotal passagerare. Jag fick en lite klaustrofobisk känsla bara av att kliva in där. Takhöjden i kabinen var väldigt låg. I stora plan, de gånger flyget går jämnt och stabilt, kan jag stundtals glömma bort att jag är uppe i luften och dessutom flygrädd. I det här lilla planet blev det blev så mycket mer påtagligt att vi faktiskt flyger. Jag satt där och önskade att jag vore hemma, spänd i nacken, obekväm till mods. En mental spänning, som överförs till kroppen. Försökte koncentrera mig på att läsa tidningar som fanns till låns.

Jag hade jobbärenden i den lilla orten Ekenäs, som ligger vackert belägen vid vattnet. Förra gången jag var där, var det regnigt novemberrusk. Eftersom dagarna så års är korta, såg jag inte så mycket av stan i dagsljus, då jag jobbade på dagarna. Under denna resa, däremot, var vädret vackert. Solen sken och det var runt 20 grader varmt. Jag hann se lite av hamnen denna gång. Så förutom mina trauman uppe i luften, var det en väldigt trevlig och givande resa.

Resan innebar också tågåkande, vilket jag tycker är betydligt trevligare än flyg. Jag åkte bland annat ett sånt tåg med två våningar. De ropade ut i högtalarna, om att det bland annat var något barnanpassat på övervåningen i en av vagnarna. Jag såg sen en rolig skylt på grinden upp dit, när jag gick genom några vagnar för att ta mig till restaurangvagnen. Vad de ordnar nu förtiden... :)

Skönt att det är helg nu. Trots att det ofta är väldigt bra och lärorika tjänsteresor, blir man rätt trött, för det är intensiva dagar, och på grund av resorna blir det sena kvällar. Det är en fördel att resan var på den senare delen av veckan nu, så att man snart får vila ut.